Det är över nu
Jag kände det direkt när jag gick in i butiken, och det dröjde bara någon sekund innan jag såg det. Elaka ögon... ögon som jag inte sett på många år.
Du ser ut ungefär som då, äldre förstås men med samma blick. Någonstans hade jag kanske hoppats att människor kan förändras, men ögon ljuger inte. Jag tror inte du är ett dugg annorlunda nu.
Jag erkänner att pulsen steg, men det tog mig bara några sekunder att samla tankarna och inse det jag redan känt i flera år: Jag är inte rädd för dig längre.
Du har inte längre makten att få mig att vara osäker och rädd. Du har inte längre makten att få mig att känna att jag hellre vore var som helst utom här och nu. Jag kände det redan innan, men nu vet jag.
Kanske var det inbillning, kanske inte, men jag tyckte mig ana ett något besvärat uttryck i ditt ansikte när vi stod mitt emot varandra över en korg med strumpor och underkläder. Kanske kändes det inte helt bekvämt att se mig, jag vet inte...
Och jag försökte känna efter noga, för jag visste att det kommer ha betydelse, men jag kunde inte känna att jag önskar dig något ont. Jag kunde inte känna något hat, inte ens ilska. Det enda jag kände var: Här är jag, skit ner dig om det inte passar! Jag tänker aldrig mer lämna över min plats i världen till någon som du.
I kön till kassan kunde jag inte låta bli att le för mig själv, och jag såg att du såg det. Jag undrar vad du tänkte.
Jag betalade, gick ut till bilen och packade in mina varor. Innan jag körde iväg satt jag en stund vid ratten och bara log... skakig, lycklig och trött.
Det är osannolikt att du någonsin får veta, och kanske än mer osannolikt att du skulle bry dig om du visste, men du har gett mig den bästa nyårspresent jag kunde få: Det är över nu, jag är fri!
Sedan startade jag bilen, snirklade mig ut från den fullsatta parkeringsplatsen och körde hem till min man, mina underbara barn och mitt liv, som från och med nu är jävligt mycket bättre än för bara några timmar sedan. Jag hoppas att du gjorde något liknande.
Tack!
Viljestyrka
Andra bloggar om: bloggosfären, mobbing, frihet
7 kommentarer:
Grattis, gumman! Förstår dig - precis. Kramar!!
Det där lät som en tuff avslutning på året... lycka till med fria livet.
Det är underbart när man äntligen ser att man inte är fast längre...
Jag önskar att jag var där du är - grattis!
http://bipolanna.bloggagratis.se
Ursäkta, men vad är det som är över nu?
/Nilla
...med risk för att låta väldigt korkad...
Underbart inlägg, hoppas själv nå dit, och känna samma styrka som du gjorde i den stunden i mitt eventuella framtida möte.
frökenx: Jag håller tummarna!!
Skicka en kommentar