Aaaaaaaaaaah

Det är en sån där vecka när det kryllar av saker att irritera sig på.

- Alliansen har visst lite svårt att finansiera sina utlovade skattesänkningar. ÄH? No kidding?
Iofs är det väl egentligen något att glädjas över, eftersom det innebär att försämringarna för oss "vanliga" människor kommer att dröja lite.
Valfläsk magrar fort, kan man väl konstatera... som vanligt.

- Anna Sjödin... suck. Peter Kadhammar skrev en krönika om fallet häromdagen. Läsvärt, men sorgligt... och inte utan att man hade velat vara en fluga på väggen på Crazy Horse den där kvällen.

- Snö... snö, och lite mer snö. Nu ligger det snö på marken, och den här gången är jag inte lika säker på att den smälter bort. Värt att notera: Syrenhäcken är fortfarande grön, den har nog inte hajat läget ännu gissar jag. När chocken slår till lär väl alla löv trilla av på en kvart eller så. Jag räknar med att det händer nångång i eftermiddag.

- Förkylning. Som aldrig vill bryta ut ordentligt men inte heller försvinna. Och så lufsar man omkring i yllesockar och känner sig sjuk hela tiden men bara sådär irriterande halvsjuk och trött.

- Dumhet. Bara sådär i allmänhet... Nej, man ÄR inte vegetarian om man äter kyckling och fisk men inte rött kött. Och alla feta människor äter inte ett kilo kakor om dagen. Faktiskt. Vi äter TVÅ kilo. Rätt ska vara rätt... *doh*


Jag behöver nog gå ut och promenera idag... kanske hårdrock på spellistan. På tal om det förresten, det finns fler saker att irritera sig på:
Hårdrockskillen i Idol. Han som försöker se ut som att han är livsfarlig, men som bara ser galen ut. På ett helt ofarligt sätt. Inte är han bra heller...


Andra bloggar om: , , , , ,

Uppfinnar-Jocke...

...skulle jag vilja vara nu.

Okej, häng med.

När man är ute och promenerar och solen skiner och höstluften är sådär krispigt kall och man har en grym spellista i sin Walkman-telefon och det kommer låt efter låt som man blir helt glad av och huvudet fylls av musik och inga andra ljud för att hörlurarna är löjligt bra
och man vill sjunga med högt som fan men inte kan göra det för det vore oschysst mot alla stackars människor som inte hör det jag hör utan bara det jag gör (sjunger alltså),
då tänker jag att det vore coolt om man kunde uppfinna något som gör att man kan sjunga med precis så högt som man vill men utan att någon annan hör det.

För det är som sagt lite oschysst att plåga andra människor som också bara vill njuta av höstluften, typ som att tvinga dem att se en taskig Idol-audition fast utan fjärrkontroll.

Men annars är allt bra :-)


Andra bloggar om: , , ,

embryo har gått i graven... sorg!

embryo, som jag ett tag hade lite svårt att veta om jag älskade eller avskydde, har avgått och outat sig. Och inte helt förvånande så dolde det sig en poet bakom det hela.

Jag råkade snubbla in hos embryo via någon annan blogg en gång, och fick ont i hela huvudet av det jag läste första gången. Men det var något som fångade mitt intresse, så jag återvände... många gånger. Och tipsade andra.
En vän gick in, läste lite och utbrast: "Karln är ju poet för f-n!"
Så rätt hon hade :-)

Bloggvärlden sörjer, det säjer jag nu

yo


Andra bloggar om: , ,

Ja, jag ÄR besatt, men...

...jag måste ju följa upp Unika Partiet och se hur det gick för dem i valet.

Hoppsan... 213 röster. Där ser man.
Det var väl ingen höjdare, kan man väl kanske tänka då, men bara om man är en person som ser glaset som halvtomt.

Är man partiledare Linda Rosing så ser man det istället så här:
Linda Rosing nöjd med väljarstödet

Det ÄR humor... så är det bara :-)


Andra bloggar om: , , , , ,

Men förihelvete!!!

Ursäkta svordomen, men det SNÖAR!

På riktigt.

Jag dör.


Andra bloggar om:

Måndag morgon i det nya Sverige

18 september... första dagen efter Alliansens valseger.
Jag sitter med en kopp te och försöker samla tankarna efter valnatten.
Vi vaknade upp i ett nytt Sverige idag och även om jag som många andra kände att det var dags för någon form av förnyelse (jag gjorde t.ex. slut med Göran Persson och röstade på mp i riksdagsvalet) så är det med sorg i hjärtat och en obehaglig oro i bröstet som jag börjar den här veckan.

Jag hoppas att min oro är obefogad, men hur jag än vrider och vänder på tankarna så återkommer jag till tanken att många människor kommer få det svårt framöver. Många människor.
4 år går visserligen fort, och vem vet? Alliansen kanske är helt rätt, jag kanske har helt fel. De kanske gör en massa bra saker under den här mandatperioden. Men om de inte gör det?
4 år går nog inte lika fort för den som är långtidssjukskriven och får sänkt ersättning, eller den som är arbetslös och faktiskt inte får ett jobb bara för att a-kasseersättningen sänks. Jag kanske är tråkig, men jag tror inte på magi...

Jag hade en gång en chef som vägrade att införa friskvårdstimme på arbetsplatsen. Hans motivering till beslutet var att folk ändå bara skulle använda den timmen till att sluta tidigare eller gå på stan och shoppa.
Utgångspunkten var på något vis att alla, eller åtminstone de flesta, är fuskare som inte vill göra rätt för sig. Och precis så uppfattar jag Alliansens snack om hur sänkt a-kassa skulle få de arbetslösa (slöfockarna?) att söka jobb. För det gör de tydligen inte nu...

Vad de missar, precis som min chef gjorde, är att människor som mår bra också gör ett bra jobb.
En friskvårdstimme, oavsett hur den utnyttjas, är en signal från arbetsgivaren som säger att h*n litar på att de vuxna är vuxna och använder förmånen till något bra. Det ger dem en ökad motivation att jobba bra, eftersom de känner att de får något tillbaka.
Att leva på a-kassa är, för de allra flesta, faktiskt inget semesterlyxliv. De flesta vill gärna ha ett jobb om det bara fanns något att få, men de vill också kunna betala sina räkningar och slippa leva i ekonomisk oro hela tiden. Och som sagt, en människa som mår bra och inte behöver leva i oro, gör ett bättre jobb oavsett om det handlar om förvärvsarbete eller jobbet det innebär att söka jobb.


Nåväl, det finns saker att vara tacksam för även idag:


  • Sverigedemokraterna tog inte plats i riksdagen.

  • Gudrun Schyman slipper bli Sveriges största syndabock eftersom FI inte fällde regeringen.

  • Folkpartiet och Kristdemokraterna tappade mark.

  • Miljöpartiet gjorde en grymt bra och offensiv valrörelse och ett mycket bra val.

  • Socialdemokraterna får föryngra sig och kan ladda om för en stark oppositionstid. Om Margot Wallström tar över efter GP så kanske jag "hittar hem" igen.

  • Vi slapp se en dokusåpa med Linda Rosing och Unika Partiet. ;-)



Andra bloggar om: , , , , ,

Hmm...

Henrik Olsson, ni vet han som sa "tumör-Grekland"... jobbar extra på IKEA i Kungens Kurva.

"- Jag känner att jag kommer närmare verkligheten genom det här jobbet. Det är något helt annat än att intervjua kändisar. Men mina tv-kollegor tycker att jag är lite galen"

Undrar om det är därför de tycker att du är galen?
"Närmare verkligheten"? Till skillnad från...?

Hmm, vad är det för ord jag söker... hybris kanske?
*haha*

Läs hela artikeln här: Tv-stjärnan som jobbar på Ikea


Andra bloggar om: , , ,

Hahahaaaaa

Hos deep edition hittade jag den här hysteriskt roliga länken: SAPnet

Vad vore valet utan lite humor? Jävligt mycket tråkigare, det är då säkert! *S*


Andra bloggar om: , , , ,

S.F.O.S.O.D.O.P.S

Har hon ramlat och slagit sig, undrar ni kanske?
Nej. Däremot har hon insett att det finns fler som hon i världen *S*

S.F.O.S.O.D.O.P.S är en förkortning av:
Stödgruppen för oss som O(!)frivilligt drömmer om Peter Swartling

Hmm... hon HAR ramlat och slagit sig, tänker ni nog nu.
Nej. Faktiskt inte, även om jag förstår att ni undrar...

Vi är två medlemmar hittills (såvitt jag vet), men jag VET att vi inte är ensamma. Kom igen, kom ut ur garderoben och erkänn!
Min drömperiod var visserligen förra året, så jag känner mig relativt botad, men vi måste få ett stopp på detta!
Han kan inte få fortsätta terrorisera oss med sliskiga kärleksdrömmar på det där viset. Om det ändå hade varit sex med i bilden så hade det väl varit acceptabelt, men bara kärleksslisk? NEEEEJ! :-D

Sådeså.


Andra bloggar om: , ,

”Bloggar består av pladder”

Så tycker Jan Guillou, den gamle stofilen... *S*
"De har ingen offentlig betydelse" säger han om bloggarna.

Luktar det inte lite Ines Uusman om det hela? Ni kanske minns henne, hon yttrade de mycket kloka orden:
"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet" (1996)

*hihi*

Andra bloggar om: , , , ,

Swiss army phone

Maken har köpt en ny mobiltelefon.
Den har belysning som kan användas som ficklampa eller nödsignal.

Nya tidens schweiziska armékniv... absolut. Om den kan öppna konservburkar också så finns det ingen anledning att någonsin mer köpa en pryl! ;-)

Andra bloggar om:

Ren skräck...

Alldeles nyss uppgraderade jag till Blogger Beta. Lite motvilligt eftersom betaversioner sällan är någon riktig höjdare, men det verkar bli problem med kommentarsfunktionen om man INTE gör det (har jag hört).

I alla fall så läste jag informationen noooooga, och det stod tydligt att bloggen med innehåll följer med i uppgraderingen, men ändå satt jag och tuggade på naglarna i ren skräck medan den flyttades över... "bloggen flyttas, vi mejlar dig när det är klart" typ.
Sällan har jag varit så rädd... men det funkade.
Kanske dags att ta en backup på bloggen, jag insåg just att jag kanske skulle förtvina och döööö om den försvann ;-)

Andra bloggar om:

Jag skiter i vem som köper ekologiskt kärnat smör

Allvarligt talat... Raymond & Maria... de var tjatiga redan för ett par år sedan, men tröjlåten var ju åtminstone lite bra.

Men nu? "Jag vill veta vem som köper ekologiskt kärnat smör" ?!?
Nej, jag vill faktiskt hellre veta var du har köpt din tröja...

Andra bloggar om: ,

Sista pinnen är kastad...

Vi fick 12 år tillsammans, men nu är sista pinnen kastad... åtminstone på den här sidan evigheten. Tack Fia! Och du... hälsa till Myran.

Veckans rikspucko...

...är utan tvekan... *trumvirvel*... Agneta Östman-Wenger, som i ett argt mejl till Länstidningen i Södertälje klagar på att det är för många mörkhåriga i rapporteringen från skolstarten. "Jag älskar små lintottar".

Jag vet inte om man ska skratta hysteriskt, gråta eller skicka en brevbomb till tanten. Egentligen är det nog rätt synd om henne, för uppenbarligen har hon ju ramlat och slagit huvudet.

Andra bloggar om: ,

En del saker är viktigare än andra...

Det finns en fråga som engagerar mig mer än andra, och det är frågan om jämställdhet och föräldraförsäkring. Jag tillhör den skara som anser att något är fel när papporna bara tar ut knappt 20% av föräldraledigheten, och jag vill att det ska förändras.

"Men alla vi mammor som VILL vara hemma då?"
Ja, varsågod. Var hemma så länge ni vill eller har råd. Men förvänta er inte att jag ska jubla när era ojämställda val i ett större perspektiv t.ex. leder till att kvinnor fortsätter att särbehandlas på arbetsmarknaden och får ta större ansvar för barn och hushåll även EFTER föräldraledigheten.

För det är nämligen så att den förälder som tar större delen av föräldraledigheten (i praktiken alltså mamman) också är den förälder som utför merparten av allt s.k. obetalt hushållsarbete.
Kvinnomaktutredningen (SOU 1998:6) visade att 82% av allt obetalt hushållsarbete utförs av kvinnor.
Detta fortsätter även efter föräldraledigheten, vilket i praktiken innebär att vi har en armé av dubbelarbetande kvinnor... okej? Nej, jag tycker inte det.


"Min man VILL faktiskt inte vara föräldraledig. Han var det ett tag med förra barnet och känner att han kan det där nu"
Ja, av någon märklig anledning är det så i vårt samhälle att mammans föräldraskap och föräldraansvar är obligatoriskt medan pappans är valfritt.

Applicera tvärtommetoden på frågan och se hur absurt det låter… typ så här: ”Min fru VILL inte vara föräldraledig, hon har varit det förr och tyckte det var rätt så trist”. Handen på hjärtat, nog skulle du reagera med misstro och undra vilken sorts mamma hon egentligen är?

Överhuvudtaget är tvärtommetoden väldigt underhållande just i det här ämnet. Ta vilken vanlig diskussion som helst om föräldraledighet, och byt ut ”mamma” mot ”pappa”, ”kvinna” mot ”man”. Då blir det betydligt lättare att se hur ojämställt vi egentligen tänker i allmänhet.


"Min man tjänar mer än jag, så vi har inte råd med att han är föräldraledig"
Det första man kanske måste fråga sig då är vad som händer med familjens ekonomi den dag pappa trillar i skidbacken och bryter lårbenet och blir sjukskriven i ett par månader?

Märkligt nog så kan ekonomin användas som argument åt lite olika håll för att nå samma slutsats: pappan kan inte vara hemma.
”Han tjänar mycket mer än jag, så vi förlorar alldeles för mycket per månad om han är föräldraledig”
”Jag tjänar mest i vår familj och tar därför ut fler dagar än mannen för att vi totalt inte ska förlora så mycket inkomst per månad”

Och oavsett vilket så är det i princip enbart för pappor som dessa argument kommer fram. Jag har hittills aldrig (och jag har diskuterat detta väldigt mycket) stött på en mamma som varit tvungen att välja bort föräldraledigheten p.g.a ekonomin. Inte ens kvinnliga egenföretagare, men för manliga företagare är det så gott som alltid helt omöjligt att vara lediga.


"Varför skaffar man barn om man inte vill vara hemma med dem?"
Lustigt nog är det ju en fråga som nästan uteslutande ställs till MAMMOR, inte till pappor. Det är helt accepterat att pappor är hemma 10 dagar för att sedan gå tillbaka till heltidsarbete medan mamma stannar hemma 1-2 år, men inte alls lika accepterat att som mamma vilja jobba igen efter kanske ett halvår.
Då möts man istället av frågor som t.ex: "Men barnen är ju så smååååå, hur ska det gå?", och så antas det på något vis dels att mamman är den enda föräldern som är kompetent nog att ta hand om barnen, och dels att hon avsäger sig hela ansvaret för dem genom att (usch så egoistiskt) vilja JOBBA.
Och hur förnedrande är inte det för alla pappor som på det viset diskvalificeras som kompetenta föräldrar?


"Valet skall göras inom familjen, vi vet bäst själva"
Samma typ av argument fördes fram i slutet av 1970-talet när lagen om barnaga skulle införas. Väldigt många familjer ansåg att en sådan lagstiftning var ett intrång i deras privatliv, varför skulle staten bry sig om hur de skötte sina familjer?

I själva verket vet vi inte alltid bäst själva. Om vi visste bäst så skulle vi knappast fortsätta välja på ett sätt som upprätthåller de samhällsstrukturer som tillåts diskriminera kvinnor just för att de är kvinnor, bara för att sedan gnälla över dåliga löner och könsdiskriminering när vi är färdiga med föräldraledigheten.

2006 är det en självklarhet att man inte slår sina barn. Om 20 år är det förhoppningsvis en självklarhet att även pappor är föräldrar med allt vad det innebär.
Nu tror jag visserligen att vi säkert själva (förr eller senare) skulle ha listat ut att det inte är så klyftigt att spöa barnen, men lagstiftning har en förmåga att skynda på attitydförändringar. Vi kan säkert också lista ut att det finns fördelar med att leva jämställt, men jag har ingen lust att vänta 20-30 år på att det ska hända. För mina barns skull.


"Att lagstadga kommer inte höja några löner, bara tvinga folk till saker som de inte vill"
På Island genomförde man en tredelning av föräldraförsäkringen i början av 2000-talet, där 1/3 av ledigheten är låst till mamman, 1/3 till pappan och 1/3 fri att fördela som familjen själva vill.
På Island fick detta ett mycket gott resultat. Redan kort tid efter lagändringen kunde man se att papporna började utnyttja sin föräldraledighet i betydligt högre grad. Och ett par år senare kunde man dessutom se att kvinnors löner hade höjts på ett sätt som bara kunde förklaras av lagändringen.
Det finns all anledning att tro att det skulle fungera på liknande vis även i Sverige, vilket är en anledning till att regeringens utredare haft Island som inspiration när de utarbetat sitt förslag om reformerad föräldraförsäkring.

Dessutom är föräldraförsäkringen helt valfri. Ingen människa är tvingad att använda sig av den, och bara det att ens fundera i banorna att vara ”tvingad” att vara föräldraledig med sitt/sina barn, kanske är skäl nog att fundera lite över varför man valt att bli förälder?


”Men ska man tvingas sätta barn i förskolan vid 6 månaders ålder för jämställdhetens skull?”
Med ett tredelat förslag finns inget som tyder på det skulle hända. Med dagens system kan en förälder vara hemma maximalt 11 månader (SGI-dagar, 7 dagar/vecka). Med förslaget från regeringens utredare skulle samma förälder kunna vara hemma maximalt 10 månader (5 låsta + 5 fördelade). Skillnaden är alltså väldigt liten.
Och samma villkor skulle gälla som nu, tar man ut färre FP-dagar/vecka så kan man vara ledig längre. Det skulle alltså inte sitta en massa 6-månadersbebisar i förskolorna.


”Ska man inte tänka på BARNENS bästa i första hand?”
Ja, självklart! Men det motsägs inte på något sätt av en mer jämställd föräldraledighet. Tvärtom så finns det studier som visar att föräldrar som delat ledigheten mer jämställt löper mindre risk för skilsmässa. Mer jämställd ledighet minskar också risken för att en förälder blir huvudansvarig för barn/hushåll.

Barnen i en sådan familj får redan från början en bild av att mamma och pappa är lika viktiga, och i en tid där ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa så är det knappast fel att barn redan från början får en chans att ha en nära relation till båda sina föräldrar.

Genom att vi agerar NU så ökar vi dessutom möjligheterna för våra barn att bli vuxna i ett mer jämställt samhälle. Vi minskar risken för att våra döttrar ska få lägre lön än sina manliga kollegor, och vi minskar risken för att våra söner ska dömas ut i vårdnadstvister p.g.a traditionella könsroller.


-----
Hur man än vrider och vänder på det hela så landar man alltid i en och samma slutsats: Det finns tydliga och mindre tydliga förväntningar på kvinnor och män inom olika områden i livet. Kvinnor förväntas vara/göra på ett visst sätt och män likaså. Vi är olika så självklart är många olikheter befogade. Däremot är det inte befogat att vi ska ha olika möjligheter i livet enbart p.g.a kön.

På individ- och familjenivå är det inte alltid så enkelt att se och vara medveten om strukturerna. Vi väljer det som känns bäst i nuläget utan att inse att det även påverkar samhället i stort, och då väljer vi väldigt traditionellt (2005 tog mammorna ut 80.5% av föräldraledigheten).
Vad vi inte inser är att dessa traditionella val bidrar till att upprätthålla könsdiskriminerande strukturer.
Vi ser effekterna av det ute i arbetslivet så småningom, när vi kvinnor blir omsprungna i lön/befordringar o.s.v av manliga kollegor, eller där traditionellt kvinnodominerade yrken har betydligt lägre löner än mansdominerade yrken, men rationaliserar gärna bort det med att män är ”bättre på att ta för sig”.
På något sätt finns det ett motstånd mot att se att det faktiskt finns ett stort grundproblem. Varför?

Det viktigaste som jag ser med en förändring av föräldraförsäkringen, är att den skulle skicka ut viktiga signaler om att mammor och pappor faktiskt ÄR lika mycket värda både i hemmet och på arbetsmarknaden.
Ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten skulle tvinga arbetsgivare att ändra attityd. De skulle tvingas inse att även pappor är föräldrar, och att det inte bara är mammor som är hemma en längre tid eller tar ut merparten av alla VAB-dagar. Och i takt med det är jag övertygad om att löneskillnaderna också skulle börja jämnas ut.

Ingen kan till 100% veta vilka effekter en förändring av lagstiftningen skulle ha. Däremot kan man ta till sig av de goda exempel som finns, och försöka ha ett öppet sinne.
Förändringar kan vara jobbiga, och det kommer aldrig finnas ett allmänt system som gör livet till ”happy hour” för alla (eller ens någon) men man måste försöka se det i ett brett perspektiv… lyfta blicken från sin egen familj, vardag och verklighet för att försöka se vad som kan vara bra för samhället i stort och på längre sikt.

Eller ska vi acceptera pappor som vill skaffa barn men inte vill vara hemma med dem?


Länkar:


Andra bloggar om: ,

Sawyer i min kropp

Det sitter en snubbe i min kropp... en slags vaktmästare eller något. Och för er som har sett "Lost" kan jag meddela att han har en del likheter med Sawyer.
Aha, tänker kanske en del av er då. En hunk med bad boy-attityd. Lyckos henne!
I wish! Nej, han är en butter och grinig jävel som vägrar att dela med sig. Faktiskt en rätt så irriterande typ.

Snubben sitter i kontrollrummet någonstans i mig. Visste jag var det ligger så skulle jag kunna amputera och slippa problemet. Just nu kan jag bara gissa.
Hur som helst så sitter han där och styr upp saker som jag hittar på, och han är särskilt förtjust i dieter.
Det räcker faktiskt att nämna orden "diet", "gå ner i vikt" eller "banta" för att han ska tända på alla cylindrar, gnugga händerna, le ondskefullt, vifta lite med ajabaja-fingret och säga "Trodde hon ja!".

Sedan stänger han av alla förbränningssystem där inne.

För snubben är nämligen väldigt ekonomisk. Han beter sig ungefär som att han är strandsatt på en öde ö, och på en öde ö slösar man inte med reserverna. Inte ens när lagret är så stort att det troligen skulle kunna försörja en mindre by i en månad eller två. Nejdå, på en öde ö lagrar man.

När jag säger diet, då säger han: "Lagra mer! Nu har den galna kossan (=jag) fått för sig att ge bort reserverna. Över min döda kropp!" (vilket jag som sagt gärna skulle ordna om jag bara hittade honom...)
Och så drar han lite i spakarna och vips så har vi ökat på reserverna litegrann.

Dieter är alltså ingen höjdare, och nu sitter jag här och försöker lista ut nya sätt att lura snubben. Kanske skulle det funka att ljudligt utbrista: "Åh, kladdkaka! Vad underbart gott och onyttigt", bara för att sedan äta en morot istället.
Eller kanske sniffa på en gräddtårta och samtidigt tugga på selleri?

Jag vet inte, men tills jag hittar en lösning är det nog säkrast att lyda order och bygga upp förråden. Det kan ju faktiskt bli en hård vinter och svältkatastrof eller nåt. Kanske... inte.
Tur i alla fall att det finns gräddtårta på Ica ;-)