Haru bloggtorka?

...frågade maken...

Ja, det har jag nog.

Steve Seagal rules!

Bullshit Bulletin publicerade i dagarna en nyckel till att förstå en av vår tids riktigt stora karaktärsskådespelare: Steven Seagal. Nu blir det mycket enklare att förstå hans filmer framöver.

*fniss*

Länktips

http://www.jesper.nu/onlinespel/action/thecircles.php

Frid och solsken ;-)

Igår fick jag återigen anledning att irritera mig på fröken Rosing, ni vet hon som inte kan bestämma sig för om det är jättebra eller jättedåligt att vika ut sig?

Jag skrev ett blogginlägg om det, men nu på morgonen tänkte jag att nääää... istället anammar jag Mia Törnbloms tips och önskar istället Linda Rosing ett långt och lyckligt liv. Må hon hitta meningen med sitt liv. Glädje, lycka, kärlek och solsken över henne och hennes familj.
Typ.

Förresten så har jag bytt 4 bajsblöjor hittills idag. Frid och solsken över dem med! *S*


Andra bloggar om: , , ,

FÖR HELVETE!

Emma blir mobbad i skolan... hon har panikhosta, får hotbrev i brevlådan, blir kallad "jävla äckel" och får inga vänner för hennes mobbare hotar eventuella vänner med samma behandling om de umgås med Emma. Så vad säger skolan?

"I dagsläget tycker vi att vi har gjort vad som krävs"
"I dagsläget förekommer ingen mobbning. Den har vi kommit tillrätta med"

Bra jobbat skolan. Skitbra! Glöm bara inte att berätta det för Emma också... att hon inte är mobbad alltså, så mår hon säkert mycket bättre genast. Himlen blir förmodligen alldeles ljusblå och fjärilarna börjar nog kvittra av lycka för att ni konstaterar att hon faktiskt inte ÄR mobbad.
Bra jobbat! Effektivt, resolut... så borde aaaaaallla skolor göra, då skulle ju all mobbing försvinna på typ en kvart.


Daniel är på flykt... han vågar inte gå till skolan.
Han har "fått sitt huvud dunkat i ett skåp, skjutits i ansiktet med luftpistol, blivit slagen i magen, jagats på moped och till slut misshandlats av en lynchmobb", men skolan kan inte se något samband mellan incidenterna, och drar därför slutsatsen att Daniel inte är mobbad.

Skolans handlingsplan mot mobbing säger: "Ingen elev ska behöva känna sig rädd på sin väg till eller från skolan, i skolan eller på skolgården".
Det är deras definition av mobbing.
Men Daniel bedöms inte vara mobbad, med motiveringen:
"Upplevelsen av att känna sig utanför och illagjord har funnits. Men det har inte definierats som mobbning"


Jag var själv mobbad under större delen av min skoltid, periodvis hela vägen från lågstadiet och upp genom gymnasiet.
Jag har fått mitt skåp insparkat, jag har fått kommentarer om mig inristade i skolbänkar, jag har fått hånfulla och elaka kommentarer slängda i ansiktet, suddgummi och papperstussar kastat på mig i klassrummet o.s.v och jag har alltid, alltid levt med en klump i magen inför tanken på att behöva gå till skolan.
Många minns sin skoltid som kul, förutom möjligen de obligatoriska kärleksbekymren som satte käppar i hjulen ibland.
Jag? Jag minns rätt lite av min skoltid överhuvudtaget. Det finns inte så mycket värt att minnas förutom känslan av utsatthet.

Och även efter skoltiden fortsatte jag i många år att leva med en helt sinnessjuk osäkerhet. Jag ville inte möta någon av idioterna på stan, inte på krogen, inte någonstans. Och jag levde länge med rädslan att alla människor skulle se mig så som de tydligen gjorde. Mobbingen påverkade mig i över 20 år. Fatta. Över 20 år!

Nu har jag egna barn, och jag lovar och svär... de kommer ALDRIG att råka ut för samma saker som hände mig, eller samma saker som händer Emma, Daniel eller något annat av de 100.000 barn som varje dag vill slippa gå till skolan av rädsla för att bli kränkta IGEN, och IGEN och IGEN.

Det får famimej vara nog nu. NU!


Andra bloggar om: , , ,

Wihoo...

...de har inte vaknat än, så jag utmanar ödet och postar lite till...
Ett idiottest kanske kan passa bra såhär på lördagkvällen?

I am 33% Idiot.
Ain't Too Bright
I ain't too bright. But all those other idiots annoy the hell out of me. I may not be the brightest bulb in the bunch, but at least I know my limits.

Tänk att man aldrig är nöjd...

Rutiner...hmm, sånt gillar jag. Och man kan tycka att rutinerna borde vara rätt grundmurade när tvillingarna nu ändå är 10 månader gamla. Men nääää.
Eller jo, dagsrutinerna är i princip desamma jämt. Vakna samma tid, sova samma tid, äta samma tid varje dag. På ett ungefär i alla fall.

Men nätterna... rutiner? Hahahahaaaaaaa! Ööööh, nä.
Ena kvällen kan de vakna och äta vid 19.30, nästa kväll kan det dröja till 22. Ena natten kan de äta vid midnatt, nästa natt kan det dröja till 4-tiden. Man har aldrig nån aning.
De senaste dagarna har det i alla fall varit hyfsat samma tider hela tiden, så jag tänkte att jag skulle sitta vid datorn en liiiiten stund innan de skulle käka vid typ 20-tiden.
För en märklig grej med att ha småttingar, är att det räcker att de gör en sak två gånger för att det ska kännas som en "rutin". Helknäppt, och man kan tycka att det är något man borde minnas från första barnet så att man inte gör samma tankefel igen, men näääääääääääääääääääää.

Mohahahaa, klockan är 21.35 och de har fortfarande inte ätit. Andra kvällar och nätter svär man över att de ska äta heeeeela tiden (för så känns det ibland), nu sitter jag och svär över att de INTE äter... för de rubbar ju mina rutiner.
Det är bara att inse att hur man än vänder sig så har man arslet bak, man är aldrig nöjd, man gnäller jämt över nåt och så kommer det säkert vara resten av livet.
Och jag loooovar, om de vaknar och vill ha mat innan jag har hunnit skriva färdigt det här inlägget, så kommer jag gnälla som f-n ;-)


Andra bloggar om: , , ,

Är någon förvånad?

Flög med 48 sågblad i bagaget

Meanwhile... så sysselsätter sig en massa personal med att dela ut små plastpåsar så att folk kan paketera sin hårgelé och tandkräm... av säkerhetsskäl förstås. Men knivar och sågblad går bra.
*mohahaha*


Andra bloggar om: , , , ,

The sweet smell of bajs in the morning...

Okej... jag erkänner. Jag tar risken att stämplas som en usel morsa, men nu är jag förbannat less på att byta bajsblöjor.
Om man har bytt på alla tre barnen när de vaknar, och är inne på andra bajsblöjbytarrundan innan klockan är typ 9, då är det inte kul längre...

Det positiva (se nedåt, halvfulla glas och tjafs) är väl möjligen att den konstanta bajsdimman i huset troligen kommer göra så att vi uppskattar smajsiga dofter mycket mer så småningom, när vi kan känna dem igen ;-)


Andra bloggar om:

En del har det tyngre än andra...

t.ex. Anna Sjödin, som hamnat i klammeri med rättvisan än en gång då hon kört 105 km/h på en 70-sträcka... och följdaktligen förlorade hon körkortet och blir 3600 kr fattigare.

Jag gissar att 2006 kommer sitta rätt hårt inpräntat i Anna Sjödins minne resten av livet...

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Trebarnsmamman har all anledning att fundera över den frågan efter den senaste natten...

Är man "halvtomt"-typen så kan man nog tycka det är rätt jobbigt att inte få sova mer än en halvtimme åt gången, heeeela natten...

Men är man å andra sidan "halvfullt"-typen så kan man kanske istället tänka att det ju är rätt bra att få sova så många gånger...

Fetaste spargrisen...

...kommer regeringen att ha om ett par år, när de har håvat in pengarna på alla piffiga besparingar, som t.ex. att lägga ner Arbetslivsinstitutet, fixa och trixa med a-kassan, dra ner anslagen till Försäkringskassan o.s.v


  • A-kasseersättningen ska beräknas på arbetstiden det senaste året. Den som exempelvis studerat eller varit barnledig ett halvår får halv ersättning
    I dagens system räknas föräldraledighet som så kallad överhoppningsbar tid.

  • Arbetskravet för att få ersättning från a-kassan skärps.
    Från årsskiftet krävs att man har arbetat 80 timmar/månad under de senaste 6 månaderna (jmfr 70 timmar/månad i dag). Det kommer endast vara den faktiskt arbetade tiden som räknas, inte själva anställningen.
    Detta innebär att en person som har en halvtidstjänst men vill ha heltid och därför är arbetssökande och får a-kassa upp till heltid, inte har råd att vara sjuk eller hemma för vård av sjukt barn. Sjukdom eller vård av sjukt barn petar ju ner antalet faktiskt arbetade timmar så att man hamnar under gränsen för a-kassa.

  • Den som är arbetslös behåller dagens låga a-kasseavgift, men det räcker att arbeta en dag under en månad för att avgiften ska höjas till den nya nivån.

Man behöver inte vara nationalekonom eller raketfysiker för att se att den här typen av förändringar kommer slå stenhårt mot särskilt kvinnor.
Kvinnor deltidsarbetar i större utsträckning än män (ofta ofrivilligt), och kvinnor tar ut merparten av de så kallade VAB-dagarna (vård av sjukt barn). Det är ju inte heller någon hemlighet att kvinnor tar ut större delen av föräldraledigheten och att det även förekommer att kvinnor blir av med sina jobb p.g.a att de är gravida.

Piffig situation att t.ex. vara gravida Anna som inte får fortsätta på jobbet efter sin provanställning eftersom hon är gravid (fast naturligtvis säger arbetsgivaren att det beror på något annat, man får ju inte diskriminera gravida).
Anna får sitt barn, tar ut föräldrapenning i vanlig ordning, får betala en högre a-kasseavgift men får inte något jobbavdrag på skatten (eftersom hon inte jobbar). När föräldraledigheten sedan är slut efter ett år eller så, då går hon ut i arbetslöshet. Men vilken ersättning får hon?
"A-kasseersättningen ska beräknas på arbetstiden det senaste året. Den som exempelvis studerat eller varit barnledig ett halvår får halv ersättning". Noll kronor eller?

Om riksdagen röstar ja till regeringens a-kasseförslag så kommer TCO att anmäla Sverige till EU-kommissionen eftersom man anser att förslaget bryter somt EU's bestämmelser om likabehandling av kvinnor och män. Man anser att det handlar om så kallad indirekt diskriminering eftersom förslaget i teorin är könsneutralt men i praktiken starkt missgynnar personer av det ena könet.

Heja TCO! Bra att någon protesterar.

Andra bloggar om: , ,

Är det bara jag, eller...

...är det fler som har missat fenomenet med "rondellhundar"?!?

Rondellhund.se
Wikipedia om rondellhundar
Rondellhund i Falun
Sveriges nordligaste rondellhund?

För övrigt så heter det inte rondell, utan cirkulationsplats, säger språkpolisen.
Men cirkulationsplatsjycke låter inte lika "catchy"... *S*


Andra bloggar om:

Multitasking or madness?

"Vad har du på ditt nattduksbord?" är ju en vanligt förekommande intervjufråga som folk brukar få när det handlar om att läsa böcker. Vi leker med tanken att jag ställer den frågan till mig själv...

"listoplisto, vad har du på ditt nattduksbord för tillfället?"
Inte ett skvatt faktiskt, jag har inte ens ett nattduksbord. Men om du egentligen frågar vad jag läser för tillfället så är det en helt annan sak.
För tillfället läser jag:
- Nya författarskolan (Göran Hägg)
- Tonårsbruden (Sandra Löv)
- Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi (Lisbeth Stahre)
- Predikanten (Camilla Läckberg)
- Självkänsla nu! (Mia Törnblom)
- Könsbytet, och vad hände sen? (Johan Ehrenberg)

Oj, det var många böcker på samma gång. Hur kommer det sig?
- Svårt att svara på... men du vet, jag tänker multitasking, simultanförmåga, låta hjärnan jobba... you know, activate the little grå cellerna.
Eller nääää.... jag är nog bara lite allmänt knäpp. Men det är bra böcker! ;-)


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Åsså Saddam...

Dödsstraff alltså... ja, vad säger man om det?
Saddam Hussein önskade att få bli arkebuserad ifall domen blev dödsstraff. Han uttryckte en önskan om att inte bli hängd. Och vad blev domen? Dödsstraff, hängning.

Dagen innan domen föll såg vi på nyheterna när han uttryckte sin önskan. Jag sa att det inte skulle förvåna mig en sekund om domen skulle bli just hängning, liksom bara för att... "nu ska vi straffa den jäveln, jasså han vill inte hängas? Jamen då hänger vi honom då", typ.

Vet inte om det ÄR så, men det är svårt att inte tänka tanken.
Oavsett vilket så kan jag inte riktigt gå med på att dödsstraff någonsin är en bra idé. Kanske inte ens när det gäller Saddam Hussein.
Dödsstraff är så primitivt, så ociviliserat, så absolut inte konstruktivt. Det stillar bara en blodtörst... tillfälligt. Men sen då?
Alla offer är fortfarande offer, alla anhöriga har fortfarande mist sina nära och kära, och vad hjälper det egentligen att ytterligare en person dör?

Neeee... dödsstraff är inte bra. Så är det bara.


Andra bloggar om: ,

Intresseklubben noterar...

... att listoplisto i dagsläget har skrivit 6485 (!) diskussionsinlägg på familjeliv under de senaste drygt 3 åren.
Räknar man lite på det så blir det i genomsnitt lite mer än 5 inlägg per dag.

Shit... man kan tamejfan tro att jag inte har något liv, eller att jag inte har 3 småbarn.
Jag måste genast byta en bajsblöja eller diska eller nåt *S*


Andra bloggar om: ,

Hur man skriver en kioskroman

Jag pratade med en vän om att skriva... hon hade drabbats av skrivklåda och fått lust att skriva en bok men hade (liksom jag) lite problem att veta om vad, eller hur man ska börja.
"Det var en gång..." känns kanske lite omodernt, men hur gör man då?

Kanske skulle man skriva Harlequin-böcker? Ni vet, såna där sliskiga kioskromaner som alltid, aaaaalltid, alltid följer samma mönster:

- Etablera karaktärer; beskriv den livfulla kvinnan, hennes utseende, egenskaper (både positiva och negativa) och hennes kropp (yppig byst, tjockt och självlockigt rött hår, gröna ögon, smakfulla kläder som framhäver hennes kurviga höfter och smala midja.... yada yada yada)
Det är påfallande ofta som Harlequin-kvinnor har rött hår och gröna ögon...märkligt.
Beskriv också den starke (men känslige) mannen, som tyngs av personliga eller arbetsmässiga problem. Kraftfull haka, utmejslade drag, vindpinat utseende o.s.v

- Beskriv första mötet... var noga med att det ska sluta med förtret och indignation. Första mötet går sällan bra, det kan t.ex. vara så att hon tappar en bunt med papper och han hjälper henne ta upp dem med ett "lilla gumman, det här gick visst inte så bra", varpå hon blixtrar med ögonen och stormar iväg (hårmanen svallar efter henne) och han blir helt betagen av hennes smaragdgröna ögon. Hon kan inte heller glömma hans stålgrå och genomträngande blick, så den hemsöker henne om nätterna. Typ.

- Beskriv hennes arbetssituation... hon kan t.ex. vara sekreterare på en advokatbyrå, och naturligtvis visar det sig då att han är den nya delägaren som det pratats så mycket om, och att hon kommer vara just hans sekreterare... hur SKA detta gå?

- Beskriv hur förhållandet inleds, måla bilder av romantiska middagar, långa promenader, smusslande på jobbet med förstulna kyssar i kapprummet, pulserande lemmar, heta kyssar, svettiga lakan o.s.v

- Kraschen... i Harlequinböcker är det oundvikligt med en krasch. Oftast handlar det om ett rent missförstånd, t.ex. att hon vid en kvällspromenad råkar se honom med en kvinna i sin famn utanför en okänd adress. Naturligtvis är kvinnan mycket vacker och självsäker, och hjärtesorgen är total. Hon vägrar ta emot hans samtal och sörjer med goda vänner och svär över mäns svekfullhet; "han saaaaa ju att...." och "vi som hade så många planer..."

- Mellanperioden, då hon och han måste upprätthålla en professionell relation på kontoret, allt medan hon blir mer och mer hålögd av sorg och svält, samtidigt som han begraver sig i arbete.

- Försoningen, när det visar sig att kvinnan i hans famn i själva verket är dotter till hans högsta chef och att hon kastat sig på honom trots att han inte alls varit intresserad och att han har lidit helvetets alla kval för att han inte förstått varför hans älskade tagit avstånd. Samtidigt som hon bannar sig själv för att hon var så dum och inte liiiiiitade på deras kärlek och lät honom förklara.
osv osv osv

Slutet gott, allting gott.
Receptet på en framgångsrik Harlequinbok är serverat... fast det är kanske lite korkat, för detta innebär ju att ingen av er någonsin behöver läsa en Harlequinbok eftersom ni nu vet handlingen i allihopa... attans.
Nåväl, det finns ju alltid Harlequins historiska böcker. Samma recept men annan tidsålder och andra kläder
;-)


Andra bloggar om: , ,


En grispink bort... tankar om avstånd

15 november öppnar IKEA i Haparanda... bara en grispink bort som en flyttgubbe sa en gång.
En grispink som i det här fallet är 35.7 mil, men what the heck, det är bara en rask promenad, alldeles nästgårds, och det är bara skönt med lite frisk luft. *S*

Hittills har vi haft 90 mil att åka till IKEA i Sundsvall. Och tro det eller ej, men folk åker på bussresor dit, tillbringar en natt på buss på väg ner, en hektisk dag på IKEA för att köpa värmeljus och servetter, och sedan en kväll/natt på bussen hem igen.
35.7 mil är alltså vääääldigt mycket närmare paradiset ;-)

Men tänk hur man anpassar sig, det är lite häftigt...
I Jönköping kunde jag gnälla för att det inte var gångavstånd till IKEA som låg i utkanten av stan, det tog 10 minuter med bil. Nu tänker jag att det nog säkert blir nån tripp till IKEA i Haparanda framöver, när det är så nära.

Samma fenomen kan observeras på parkeringen till närmsta stormarknad.
I Jönköping (eller Umeå för den delen) var det standard att få gå 100 meter från bilen till ingången. Här finns det knappt 100 meter från längst bort på parkeringen... och när vi kom tillbaka till Kiruna var det otroligt skönt att inte ens tänka tanken att börja trängas för att hitta en plats nära ingången, det var lite befriande att parkera längst bort liksom bara för att.

2 år senare... jorå, nu cruisar man runt och försöker komma närmare entrén, för det ääääär ju så långt att gå annars.
*haha*


Andra bloggar om: , , , , , ,

Nä, det är inte Halloween den 3 november...

För de som tydligen fortfarande inte har fattat det, så är Halloween ALLTID, aaaaalltid, always den 31 oktober. Halloween är inte heller samma sak som Alla Helgons dag (rörlig helgdag som infaller på lördagen under tiden 31 oktober – 6 november).

Alltså är det inte Halloween den 3 november. Någonsin. Okej?


Andra bloggar om: ,