Öga för öga - snart är vi alla blinda

Ameneh Bahrami var en 24-årig elektronikstudent när hon 2002 mötte Majid Movahedi för första gången. Han gjorde ett par närmanden men blev avvisad av Ameneh Bahrami. Under de följande två åren blev Bahrami trakasserad och hotad av Movahedi, mannen som sa sig älska henne och som hotade att döda henne om hon inte gick med på giftermål.

2004 satte han slutligen sina hot i verket. Ameneh Bahrami utsattes för en syraattack som vanställde hennes ansikte och gjorde henne blind. Movahedi gick själv till polisen och erkände ett par veckor senare, och har suttit fängslad sedan 2005.

Vid rättegången hade Ameneh Bahrami bara en önskan: Qisas (motsv. "öga för öga"). Förra året fick hon sin önskan uppfylld, rätten dömde Movahedi till att bli blind genom att få syra droppad i ögonen. För en tid sedan nekades hans överklagan, och det spekuleras i att straffet kan komma att utmätas inom de närmsta veckorna.

Han kommer att ligga drogad framför mig. Jag kommer att känna mig fram till hans ögon och droppa tjugo droppar syra i varje öga.
Min mamma kommer att göra det åt mig om jag inte lyckas själv. Men jag hoppas att det inte ska bli nödvändigt. Jag vill inte att mamma ska känna någon skuld. Det är jag övertygad om att hon skulle göra eftersom hämnd är en ond handling
I en annan intervju säger Ameneh Bahrami att hon inte gör detta av hämnd utan för att förhindra att det som hänt henne ska hända andra.
Sharialag säger att man har rätt till qisas, men att det är bättre att förlåta. Ameneh Bahrami vill markera att det inte är okej att skada andra människor, genom att skada en annan människa.

Jag tänker att hon hinner ta sitt förnuft till fånga och i sista sekund tala om att hon hade kunnat förstöra Movahedis syn men att hon väljer att inte skada honom eftersom hämnd (som hon själv säger) är en ond handling.
Det är ju lätt att säga från min skyddade synvinkel, men jag kan verkligen inte se att saker blir bättre av hämnd. Jag kan inte ens föreställa mig hur nedbrytande det måste vara att leva med ilska och hämndbegär i åratal, och jag undrar hur lång tid eventuell glädje efter hämnden håller i sig. Dagar? Timmar? Hur mår man sedan? Har man löst något alls? Jag tror inte det...
Vi bör inte söka hämnd mot dem som begått brott mot oss, inte heller besvara deras brott med andra brott.
- Dalai Lama -

Attacker med syra förekommer på många platser i världen, ofta mot kvinnor som på något vis bryter mot normer eller mönster i sitt samhälle. Det kan handla om att (som i Ameneh Bahramis fall) avvisa en mans uppvaktning eller som här, om unga kvinnor vars enda "brott" är att de går i skolan.

Förändring nås knappast genom blodshämnd, då är vi nog alla blinda till slut. Det måste handla om opinionsbildning för att långsamt ändra på synsätt och orättvisor, vad det än månde handla om.
I Iran har en man samma värde som två kvinnor, en mans öga samma värde som en kvinnas två ögon. Därför säger domen att Ameneh Bahrami "bara" får förstöra Majid Movahedis ena öga eftersom han förstörde båda hennes. Om han även blir blind på det andra ögat tvingas Bahrami betala böter på motsvarande 20.000 euro.
Ojämlikheten finns, och den är dessutom kvantifierad. Där någonstans behöver man kanske börja, för att förhoppningsvis nå till ett läge där alla människor faktiskt tilldöms samma människovärde.

Jag håller tummarna för att Ameneh Bahrami ser att det kan finnas andra vägar till rättvisa.

Vinkar lite

Hej alla. Om jag orkade så skulle jag blogga, jag lovar!
Jag skulle t.ex. kunna berätta om hur femåringen tidigare idag frågade "Har alla människor hjärna?" och jag svarade "Det råder delade meningar om det, personligen är jag inte så säker på det" (neeeej, det är klart att jag inte svarade så. Eller...? *mohahaha*)

Eller så skulle jag kunna berätta att vi i morrn får vår första hemleverans av mat från Coop Forum. Om det är så bra som det verkar, d.v.s om det inte är en idiotprao som plockar ihop varorna så att vi bara får rutten frukt och sånt, så ska jag ungefär aldrig mer sätta min fysiska fot på Coop. Bara min digitala.

Men jag har feber, så jag orkar inte berätta allt sånt. Det får bli en annan gång.
Nu är det Färjan2 på TV. Inga konstigheter.


Sommartid

Jamenjustdet, nu är det sommartid. Dags att börja dra fram grillen, städa lite i trädgården och börja planera för semestern.

Eller...?


Men då kan man i alla fall lyssna på lite bra musik. Det här snurrar på Spotify hos mig idag: listoplistos lista


Fredag





Himlen är blå, snön svart, jeansen nya och vantarna lurviga och de som körde förbi mig när jag hade fotosession på busshållplatsen trodde förhoppningsvis att jag var en förvirrad turist ;)

Nu är det helg!

Zzzz

Jag fattar verkligen inte hur det är möjligt. Jag sover mer och bättre än på väldigt länge, men jag är så löjligt trött hela tiden. Vad är detta för trams??

Igår fick jag förresten paket från Evans, favvobutiken som jag hittade i London i höstas. Jag blev rätt lycklig när jag insåg att man kan beställa kläder från dem, så igår kom det hem jeans och toppar och ett armband. Det tog 10 dagar att få hem grejerna och frakten kostar bara £5. Det kan eventuellt hända att de får skicka lite mer grejer till mig framöver ;-)


Och det...

...gick bra. Jag blir tusen pengar rikare varje månad, vilket var ungefär vad jag hade trott att jag i bästa fall skulle lyckas roffa åt mig. Trallidallida.

Brorsan, jag ska tänka på dig hela tiden när jag köper min nästa handväska ;-)


Och nu....

...går jag iväg till mitt lönesamtal.


Det trettonde budordet

I skolen icke förledas att tro att en femåring plötsligt bara slutar vara sitt vanliga dryga, obstinata och oförskämda jag för att återgå till sitt andra vanliga, vänliga, jag, ty sådan förmätenhet leder bara till att raseriutbrotten infaller nattetid istället för på dagen.


Eller som Murphy kanske skulle ha uttryckt det: Om en femåring kan ha ett raseriutbrott på natten, så kommer hon att ha det.

Dalai Lama skulle möjligen försöka se det positiva ur mammans synvinkel: Barn är lyckan i livet och ett nattligt raseriutbrott ger bara ytterligare ett underbart tillfälle att umgås med barnet.


God morgon alla. Hur har ni det idag?














Haremsbyxan - hemorrojdernas bästa vän


Har du hängig röv, dinglande hemorrojder eller har du bara inte hunnit byta blöja på ett tag? Då har Gina Tricot lösningen för dig. Haremsbyxan!

Behöver du lufta musen eller har du bara alltid längtat efter rättvisebyxor som är lika fula på alla som bär dem? Då är haremsbyxan något för dig.

Missa inte vårens trend, köp genast ett par hemorrojdbrallor!



Herran jumala

Okej, jag har reggat mig på Twitter. Nu då?
Hojta, ni som twittrar, så jag hittar skojiga folk att följa :-)


EDIT: Min Twitter-feed finns nu här till höger.





Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ska man bli orolig?

När man kommer till jobbet på fredag morgon och det första MSN-meddelande man får av maken är en youtubelänk till "Bullfest" med Sigge Fürst, ska man bli orolig då?

Inte dödsmetall, inte knasiga husdjur som gör konster, inte ens porr, utan Sigge Fürst?
Eller överreagerar jag? Har vi helt enkelt bara blivit gamla? Sådär nära-döden-gamla? Sådär så att rullator och demens känns som minnen från ungdomen?

Sigge frikkin Fürst??? Jälp!




Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det finns hopp

Sökorden är inte så spännande just nu, det är mycket Tingeling, Tingaliin, DJ Trexx o.s.v. Men... som en liten solstråle i keyword-mörkret ser jag att någon hamnat här med sökorden "tigerbalsam i ögat".

Kanske är jag inte ensam? Kanske finns det fler idioter som jag, som fått tigerbalsam i ögat och överlevt för att berätta om det? Kan det vara möjligt?



Come on baby shake that thing!

Jag har haft ett rätt svalt förhållande till Henrik Dorsin... när han vann Karamelodiktstipendiet 2007 var det lite sådär "eeeh, jaha, vad har han gjort för nåt?". I vintras såg jag My fair lady på Oscarsteatern i Stockholm, och där gör Henrik Dorsin en lysande insats som Zoltan Karpathy.

Åsså kom Pihlman, Tingeling-mannen med den klibbigaste dansbandsdängan sedan "Blue Hawaii". Här roar han gamlingar med en sång om farfars urin *barnsligt fniss*



Åsså kom finalen. På ryska ambassaden satte man vodkan i halsen och sköt sig i fötterna av misstag när Pihlman och DJ Trexx rev av Tingaliin. Jag har dock lite problem att förstå vad det var som var mest störande för dem, om det var brudarnas stjärnor på byxorna eller DJ Trexx frisyr. I alla fall så tyckte man att Dorsin med vänner borde sitta på mentalsjukhus, och fördomsklubben undrar försynt om det kanske är precis där de skulle ha hamnat ifall detta hade hänt i Ryssland.

I alla fall så uttrycktes också något slags förtäckt hot om att stödet för Malena Ernman och "La Voix" nog skulle minska om ryssarna fick reda på detta. Klart som fan att det skulle. De skulle rösta bort Ernman och kräva mer Tingaliin istället. För hand upp alla som har nynnat mer på Tingeling än på La Voix de senaste veckorna!

Mhmm... jag trodde väl det. Fel låt vann ;-)
Tingeling, tingeling, come on baby shake that thing!







Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

theCritics har sparkat igång

Igår var det premiär för theCritics.se, en sajt som kommer att recensera bloggar för att ge läsarna tips om bra (och mindre bra) bloggar i vimlet.

Titta in, det verkar kunna bli riktigt bra!


En bra dag

I går städade jag i källaren. Rensade bland kläder och grejs i våra förråd och nu är det alldeles rent och snyggt och alla säckarna med skräp är redan körda till soptippen.
Efter det putsade jag fönster, skakade mattor, skurade golv och badade barnen som sedan somnade lugnt och snällt.




Nä, jag bara skojar. Såklart. Herregud, det var väl ingen som trodde på det där? ;-)
Vi käkade hämtmat och sedan somnade jag i soffan halv nio. Ju.

Inte nu igen

Nu har jag vunnit £2,500,000 igen. Gud så tröttsamt... de kommer titta jättekonstigt på mig på banken om jag ska börja lasta in alla vinster på kontot. Och hur många snygga väskor kan man egentligen köpa?
Nej, jag tror jag skiter i att lösa in vinsten den här gången... också.

Congratulations, you have won £2,500,000.00 GBP in the Canadian
LotteryPromotion. Your email address was sellected, as a winner in the second category winners.
All participants were selected randomly from World Wide Website through computer draws system andextracted from over 10 000 00 companies and personal e-mails.


Nä, jag är ingen kalasmorsa

I helgen togs det slutgiltiga steget ner i föräldraträsket. Första barnkalaset, för dottern som just fyllt fem. Det var... intressant. Och nä, jag är ingen kalasmorsa tror jag. Jag har nu full förståelse för att folk hyr in sig på McDonalds eller andra ställen för att slippa fixa kalas själva.


Men det blir hämnd... när jag fyller 80 ska mina barn få fixa kalas till mig. Med lite tur är jag tillräckligt dement för att frambringa samma ljudnivåer som de söta små barnen gjorde på kalaset. Jag längtar! ;-)

De stora frågorna i livet

Jag vaknade vid halvfyratiden i morse och kunde inte somna om. Av någon outgrundlig anledning hade jag en låt på hjärnan, men kunde inte komma på hur den gick.
Jag nynnade för mig själv "I wish I was a punk rocker with flowers in my hair", men så tänkte jag att så kan det inte vara. Hon (Sandi Thom) sjunger om 60- och 70-talet och det känns lite hippie så varför skulle det vara "punk rocker"? Det är ju inte ens logiskt, varför skulle en punkrockare vilja ha blommor i håret?

"I wish I was a hippie with flowers in my hair", fortsatte jag nynna... men kände att det inte heller var rätt. Jag låg nog vaken en halvtimme eller nåt och sjöng "I wish I was a hm-hm with flowers in my hair" för mig själv, utan att få nån ordning på hur det skulle vara.

Nu vet jag att det ÄR "punk rocker", jag tänkte rätt från början. Men det är fortfarande helt ologiskt.
Varför skulle en punkrockare vilja ha blommor i håret (i en sång om 60- och 70-talet), och vad skulle de andra punkrockarna säga om en punkrockare med blommor i håret? "Sellout, join the hippies!!" eller nåt? Och så kompanistryk på det?

Jag undrar om det är de lite mindre begåvade cellerna i hjärnan som är aktiva på nätterna. Det verkar nästan så... men det är ju bra att man kan lösa livets stora frågor i alla fall ;-)

Heter trumpeten Olle eller Ulla?

Nej, jag har inte ramlat och slagit huvudet. Rubriken är i allra högsta grad relevant, i alla fall om man ska utgå från det faktum att Vetenskapsrådet beviljat anslag till ett projekt med titeln "Trumpeten som genussymbol - om manligt och kvinnligt kring trumpeten/trumpetare i tid och rum"
För uppenbarligen är det så att trumpeten är en genussymbol (who knew?) och att detta behöver utredas mer.

Den övergripande frågeställningen är att undersöka vilka mekanismer och sociala och kulturella sammanhang i tid och rum som gestaltas, skapas och återskapas genom trumpeten som genussymbol.
För att kunna utkristallisera dessa, blir det nödvändigt att problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar, som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.
I projektet ska Verena Jakobsen Barth vistas två år i Glasgow, vid Royal Scottish Academy of Music and Drama för att studera instrumentsymbolik (t.ex. hur trumpetare framställs på skivomslag), ljudsymbolik (vilka av trumpetens klanger som uppfattas som norm/manligt och vilka som uppfattas som avvikande/kvinnligt) och hur trumpetare (såväl manliga som kvinnliga) formulerar sig själva.
Någon liknande studie har inte tidigare gjorts. Genusperspektiv har länge inte tagits i beaktning inom trumpetforskningen.
Allvarligt talat... är det inte precis sånt där som gör att genus- och jämställdhetsfrågor inte tas på allvar?

Det går tydligen inte att komma tillrätta med konkreta saker som t.ex. osakliga löneskillnader eller ojämna maktförhållanden. Det går faktiskt inte ens att vara säker på att det finns osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor (enligt vissa). Men det går att tillbringa två år med att studera "kvinnliga" och "manliga" klanger hos en trumpet?

I mitt stilla sinne undrar jag vad denna trumpetforskning gör för genusfrågan i allmänhet? För den oss framåt? Kommer den ge oss några svar på varför vi har de könsroller vi har och hur dessa könsroller påverkar oss?
Eller är det helt enkelt trumpetforskning, som egentligen inte har ett skvatt med genus att göra?
Grattis till Jakobsen Barth i alla fall, hon har säkerligen två trevliga år framför sig i Glasgow.

Övrigt i detta ämne:
Vetenskap eller galenskap? - Tanja Bergkvist i SvD
Vi satsar på en ung och lovande forskare - Vetenskapsrådets replik






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Illustrerad genusvetenskap

Nanna Johansson ligger bakom sajten Fulheten och bloggen Fem bilder. Det handlar mycket om genus och visar att det finns en del att göra på jämställdhetsfronten.
Bland annat vänder hon på steken och byter plats på män och kvinnor i olika situationer, t.ex. på tidningsomslag och när det gäller krogragg.

På sajten finns också ett urval av antifeminister. Gubben här nedanför är en av mina favoriter :-)

















Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

När vi ändå är på 80-talet...

...så kan jag avslöja att jag i min glada barndom var med i "Upp till tretton". Ni vet, radioprogrammet i P3 med Ulf Elfving dit man skrev, blev uppringd, tävlade om en skiva, hälsade till folk och fick önska en låt.
Jag var gissningsvis nördigast i stan den dag jag var med i programmet, för jag berättade om en kemilaboration som vi hade gjort i skolan (det hade nåt med magnesium och eld att göra), och att jag ville ha en orm som husdjur.

*infoga valfri nördbild här och tveka inte att häckla mig i kommentarsfältet, jag förtjänar det*

Jag vann presentkort på en skiva (LP naturligtvis, detta var trots allt ungefär vid tiden för Jesu födelse) eftersom jag visste att det var Tove Jansson som skrivit böckerna om Mumintrollet. Mycket stolt och lycklig köpte jag sedermera en skiva med Paul Rein, jag tror faktiskt den ligger kvar i en kartong någonstans i källaren.

Detta är låten jag önskade :-)



Förresten... det var i Upp till tretton som det påstods att en kille sagt "bapelsin gubbjävel" på frågan om tre frukter som börjar på "B", något som visat sig vara en skröna.
Men det hade jag inte hjärta att säga när jag senast hörde den historien för bara ett par veckor sedan ;-)






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sagan om knappen

Läs och njut... detta är från min allra finaste tid som författare: 1985! :-)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det var en gång en fabrik som tillverkade knappar. Fabriken hette Knapp o Knopp AB. På den fabriken tillverkade man många olika sorters knappar. Det var runda knappar, avlånga knappar, trekantiga knappar och fyrkantiga knappar. Glömde jag något nu? Jo, dom gjorde en alldeles speciell sorts knappar också. Så här såg dom ut. Håll med om att dom liknar bildäck.

Ja i alla fall så var det nu så att den där alldeles speciella sortens knappar skulle köras till ett skrädderi. Dom skulle köras med lastbil. Alla knappar var packade i lådor. Men plötsligt under färden råkade en knapp ramla ut. Det är den knappen den här berättelsen ska handla om.

Det var tomt på vägen. Knappen såg sig omkring. Den var ganska rädd, för den hade ju aldrig sett annat än maskinerna på fabriken och lastbilen, så det var ju inte så konstigt att han var rädd.
Plötsligt såg han några konstiga varelser som gick på en stig bredvid vägen. Det var en pojke och en flicka. Men det visste ju inte knappen, för han hade ju aldrig sett så konstiga varelser förut. Pojken och flickan kom närmare och då fick flickan se knappen. Hon tyckte att den var fin, så hon tog hem den och sydde fast den på en kudde för den passade inte till någon av hennes klänningar.
Flickan bodde i ett fint hus. Knappen hade aldrig sett något så fint, så han satt bara på kudden och stirrade. Men efter några dagar hade han blivit trött på att bara sitta och stirra på allt vackert. Han ville komma ut och röra sig lite.

Så en dag skulle flickan och pojken gå på en utflykt med några av sina kamrater. Då tog flickan med sig kudden ut för dom skulle gå till stranden för att bada och sola. Hon tog också med sig en stor filt att ligga på. Men när dom kom till stranden råkade knappen lossna för den hade suttit ganska löst. När flickan märkte att knappen var borta började hon leta i sanden. Men hon hittade inte den. Men hon tänkte:
- Jag har ju ändå så många fina knappar hemma, så det gör inte så mycket.
Under tiden hade knappen rullat iväg. Den var inte lite rädd. Du kanske undrar varför. Jo, då ska jag tala om det för dig. Skulle inte du vara ganska rädd om du kom till en okänd plats och tappade bort din ägare där? Det var i alla fall knappen. Allting var ju så nytt för honom. Han visste inte var han var eller vart han skulle rulla. Så han låg bara stilla i sanden och väntade på att någon skulle hitta honom.

Men när ingen kom så rullade han iväg och lade sig i ett lingonris. När han varit där ett tag så hörde han steg. Då låg han helt stilla. Det var två flickor som skulle plocka lingon. Den ena flickan råkade plocka upp knappen utan att hon såg den. Så hamnade knappen i en korg. När flickorna kom hem och skulle rensa lingonen från skräp så hittade den ena flickan knappen. Men hon tyckte inte om den så hon slängde den. Och där slutar denna knappens historia.

Knappen Knappsson
föddes 85-06-13 på en knappfabrik
dog 85-08-20 i en skräpkorg

SLUT
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tidigare utkomna böcker av samma författare:
- Spökhuset del 1
- Spökhuset del 2
- Lilla Per Tummeliten
- Cirkusen
- När Lisa var ensam hemma
- Anna och trollgumman
- Marias katt



Naoä

Nu är jag less på Mello.



Gammelgäddan Guillou

Jan Guillous avsky för bloggar är inget nytt, han har tidigare uttryckt saker som

Vem bryr sig om anonyma människors pladder och dåliga anteckningar?
Igår kväll var det debatt om "gammelmedia" (traditionella media) i Babel i SVT. Jan Guillou gjorde en grej av att hävda att traditionella media är "riktiga" media och att bloggosfären är ett hav av pladder, snatter och skvaller där allt det vettiga dränks i ogräs.

Tur då att Guillou själv arbetar med ett sådant högkvalitativt och oskvallrigt "riktigt" medium som Aftonbladet, där det bara finns vettigheter och inget ogräs.
Klirr... akta dig för glasskärvorna, farbror gammelgädda.

Mymlan skötte sig lysande i debatten. Hon har en sansad syn på det hela och ser inte det krig mellan gamla och nya media som Guillou verkar tycka finns. Om "riktiga" media (som Guillou kallar det) ska överleva så krävs det nog fler som Mymlan, som ser att det finns poänger med både nytt och gammalt, och som jobbar för att sammanföra dem till något bra.

Det är svårt att lära gamla hundar sitta, men Guillou skulle nog vinna på att göra ett försök i alla fall.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag älskar dig med

Häromkvällen somnade jag med blött hår. Om jag varit lite mer exhibitionistiskt lagd så skulle jag ha fotat resultatet morgonen efter, men nu var det bara maken som fick njuta av min vackra uppenbarelse.

Han gnuggade sömnen ur ögonen och sa först "det ser väl inte så farligt ut". Sedan vaknade han till ordentligt, och någonstans mellan skrattsalvorna lyckades jag urskilja: "Du ser ut som Trevor Francis".


Jag älskar dig med, käre make. Jättemycket. Verkligen.


Oh dear

Här sitter jag och ska väldigt plötsligt kanske åka till London i juni... hoppsan hejsan så det kan bli.

UPPDATERING: Eller inte... nu ändrar jag detta till en efterlysning istället. Nån som vill åka med mig till London i juni? *S*

Det tolfte budordet

Du skola icke använda Elizabeth Arden eight hour cream som tandkräm, ty varken tandborsten eller tänderna uppskattar den mjukgörande effekten. Det blir dessutom väldigt dyrt i längden.