The end

1,270 dagar och 984 inlägg sedan den här bloggen föddes, har den nu kommit till vägs ände.

Jag började skriva litegrann som terapi under och efter en ofattbart jobbig period, och det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det blev mycket bättre!
Bloggen har gett mig nya vänner, nya bekanta och erfarenheter som jag nog aldrig skulle fått annars. Och allt det är visserligen värt guld, men väger ändå lätt jämfört med saker som självkänsla och självinsikt, saker som jag också fått mer av under den här resan. För det har verkligen varit en resa...

Bloggen bytte visserligen aldrig namn, men det kan kanske förlåtas i det stora hela. Den har levt och varit i ständig rörelse, men nu står den still och rör sig inte i nån riktning, så det känns helt rätt (men ändå väldigt vemodigt) att avsluta här och nu. Jag kommer nog aldrig sluta skriva, det har jag insett, men skrivandet får hitta andra former.

Tack till alla er som läst, kommenterat och hört av er på andra sätt! Ni har förgyllt mitt liv under de här åren och jag kommer att sakna er.


Hejdå bloggen!




JAG VILL VARA LYXHUSTRU!

Jag hade lätt kunnat bli en bra lyxhustru. I alla fall just idag, vardagen efter en löjligt kul semesterhelg i hufvudstaden. Ge mig pengar, semester och mer pengar. Nu!



Dimma och krutstänk om morgonen

Femåring: Jag är Stella, Flora, Bloom, du får vara Saladin
Treåring: Men jag vill oooooockså vara Stella, Flora och Bloom
Femåring: Men nu är JAG det
Treåring: Mamma har sagt att jag får vaaara det (med na-na-na-na-tonfall)
Femåring: Nä, nu hittar du faktiskt PÅ, och det är fult

Treåring (springandes till mamman som gör sig i ordning för att åka til jobbet): MAAAAAAAMMAAAAAA, femåringen säger att jag inte får nån MAT!
Femåring (indignerad): NÄ-Ä, nu hittar du på igen
Mamman (som har lite svårt att hålla sig för skratt): Ja, nu hittar du faktiskt på, jag hörde att det inte alls var det hon sa

Treåring (nära falsett): MEN JAG FÅR JU INTE VARA STELLA FLORA ÅÅ BLOOOOOM
Femåring (med vill-låta-vuxen-röst): Mäh....SÄNK VOLYMEN, ta små bokstäver!!!
Treåring: Asså, man får faktiskt HA stora bokstäver om man viiiiilll deeeeeeet (na-na-na)
Femåring: Om inte du dämpar volymen så ringer jag polisen!
Treåring (något nervös): Okej, nu har jag dämpat. Ring inte polisen?!?
Femåring: Okejrå. Men nu leker vi va? Du kan vara Snövit så är jag Spiderman och de sju dvärgarna och Törnrosa
Treåring: Okej, och så är jag Saladin och fiskgubben och ankan också


Slutet gott, allt gott.

Ledsen och nedstämd? Behöver du muntras upp? Se hit!

Newsmill - Anna Anka - Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor

Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.

Fler lästips, litegrann på samma tema kanske... ;-)
Mullbergaskolan - med tro på lärande
Kära elever och föräldrar!
Igår eftermiddag kom en liten gosse från Sätraskolan förbi mitt hem och försökte kränga på mig årets variation av jultidningar: Jan Guillou, NHL-stjärnor 2010 och annat trams. Jag skickade givetvis iväg gossen tomhänt, men några tankar vilade kvar i mitt huvud:

1. Varför finns det så liten kristen litteratur i urvalet?
2. Varför säljer inte våra elever jultidningar?
3. Varför har inte Mullberga monopol på att sälja jultidningar i kommunen?
...

Bloggtema - Jante

Jag och Jante är som en tonårstjej och hennes morsa. Alla ingredienser är med; hatkärlek, frigörelsebehov och ilska. Jag kämpar för att slå mig fri och skrika att jag är bra, samtidigt som jag helst bara vill krypa ihop och gömma mig så det inte syns hur dålig jag är.

Jag gör bra saker och vill ha bekräftelse och beröm för det. Men inte för mycket, och absolut inte av mig själv. För man ska inte förhäva sig och rätt som det är halkar man på arslet igen och då kan man vara säker på att alla står runtom en och pekar och säger: "Kolla, där är hon som trodde att hon var nåt". Därför är det ju helt logiskt att det är bättre att inte säga något alls. Eller hur? Man ska inte tro att man är nåt.

"Kolla, där är hon som trodde att hon var nåt!"
Under många år var det min verklighet att tänka så. Till viss del är det väl fortfarande min verklighet, skillnaden är att nu vågar jag (i alla fall ibland) visa fingret åt Jante och be honom ta sig i arslet, för jag ÄR bra och det kan ingen ta ifrån mig längre. Och de gånger jag drattar omkull så kan jag bjuda på det utan att känna att hela universum kretsar runt mitt misstag. Men ibland trillar jag i fällan igen och blir en tvivlare. SÅ himla bra är jag väl inte, i själva verket är jag kanske bara bra på att låtsas vara bra?
Och de andra? De ska fan inte heller tro att de är något. Är jag dålig så ska jag i alla fall inte vara sämst. Hur klär hon sig egentligen? Vad har han för hållhake på chefen, han är ju helt oduglig men har ändå det där bra jobbet som vem som helst skulle göra så mycket bättre?
De stunderna är inte mina stoltaste, det erkänner jag. Men de är en del av den jag är idag, så jag försöker gilla läget.

Jag är helt kass på att avsluta saker, men jag är riktigt bra på att tala om för mina barn att de är bra och att jag älskar dem.
Jag biter på naglarna och lär mig aldrig att det gör ont som satan, men jag kan vrida och vända på ord och nångång SKA jag skriva en bok.
Jag är kass på att hålla kontakten med mina vänner, men jag försöker komma ihåg att i alla fall ibland tala om för dem hur mycket de betyder, även om vi hörs och ses väldigt sällan.

Jag har massor av dåliga sidor, men gissningsvis lika många bra. Ibland väger de dåliga sidorna över, ibland de bra. I det stora hela går det nog jämnt upp, för de flesta av oss, så Jante är rätt överflödig. Ändå kletar han sig fast så envist.
Jag undrar om mina döttrar kommer kämpa mot samma demoner eller om Jante är på väg att dö av hög ålder. Jag hoppas förstås på det sistnämnda, och om så är fallet ska jag definitivt närvara vid begravningen och lägga ner en blomma med ett kort där det ska stå:

"Du kämpade väl, men fick ej min själ. Farväl kära Jante, farväl"





- Bloggvärldsbloggen - Veckans bloggtema
- Jantelagen
- Bloggar om Jantelagen


Vissa saker kan man lita på

Det spelar ingen roll när jag kollar statistik och sökord på bloggen, det är alltid (jag upprepar: ALLTID) någon som ramlat hit genom att söka på "Bruno Wintzell" eller "Chrilleboy blogg". Det är däremot mer sällan någon ramlar hit genom "frun vill knulla flera", men det är ju lite uppfriskande förstås, så jag önskar den personen god ragglycka och en trevlig helg ;-)


Nöffnöff

Har vi varit på månen eller inte? Var 9/11 en terroristattack eller planerat av USA? Blir barn autistiska av att vaccineras och är svininfluensavaccinet livsfarligt eller inte?

Internet är bra på många sätt, mindre bra på lika många sätt. Just nu pågår vild debatt om vaccinet mot svininfluensa, ingen har väl missat det.
Å ena sidan är vaccinet farligt för det innehåller kvicksilver och skvalen och läser man på nätet så kan man hitta information som talar om hur farligt det är.
Å andra sidan är vaccinet nödvändigt för att få stopp på smittspridningen och annan information talar om att det inte finns några belägg för att t.ex. skvalen var det som orsakade Gulf War Syndrome, vilket har påståtts från olika håll.

Det är kanonbra att man kan läsa information från båda (alla) sidor, men hur ska man veta vem man ska lita på? En hel del saker som framställs som fakta och sanningar kan ha motbevisats tusen gånger på vetenskaplig väg, men "sanningarna" ligger för evigt (eller i alla fall för lång tid) kvar på nätet.
Resonerar man då i linje med "ingen rök utan eld" så nöjer man sig kanske också med dessa sanningar, utan att ta reda på hur sanna de egentligen är. Gäller det månlandningar spelar det väl ingen större roll vad folk tror eller inte tror, det får inga särskilda konsekvenser.

Men när det gäller vaccin, vilka konsekvenser kan det få om människor fattar sina beslut baserat på felaktig information (vad som nu är rätt eller fel)?


Nej jag vet...

...det finns ingen ursäkt för att överge sin blogg helt i flera veckor, men nu blev det så i alla fall. Jag ska skärpa mig lite, kanske. Om jag hinner ;-)