Stress...

När jag är stressad så drömmer jag. Mycket och konstigt.
Till exempel så sorterar jag saker, jag har ritualer och beteenden som måste utföras för att jag ska kunna gå vidare i drömmen.
Det kan t.ex. handla om att jag ska köra bil någonstans men jag måste åka exakt rätt väg och om jag åker fel så måste jag börja om från början o.s.v.
Det är oerhört frustrerande och tar mycket energi, för även fast jag inser att jag faktiskt HAR sovit så känns det inte ett dugg så, eftersom jag har "jobbat" större delen av natten.

Sedan jag har fått barn så har stressdrömmarna utökats till att omfatta att jag tror att jag har ett barn bredvid mig i sängen och att det barnet antingen ramlar ner eller väldigt plötsligt bara försvinner så att jag måste leta efter det. Ofta vaknar jag med ett ryck och är livrädd eftersom jag har tappat/tappat bort ett barn.
Också VÄLDIGT frustrerande.

Men i natt var det ändå konstigare än på länge... jag drömde att jag var tvungen att fixa något obestämt, och det skulle fixas på ett visst sätt, i en viss ordning. Precis som vanligt i stressdrömmarna alltså.
Men sedan drömde jag att jag skulle försöka amma tvååringen. Hyfsat lönlöst att försöka med det => mer stress.
Sedan drömde jag att jag stod ute och väntade på något tillsammans med en kompis. Plötsligt tog hon upp en hundbajskorv och sa: "Jag ska nog äta lite hundbajs", och så gjorde hon det.
Det var inte äckligt eller så, utan verkade vara något hon brukar göra, men jag kunde inte förstå varför. Och jag kunde inte formulera frågan "varför?" heller. Jättekonstigt.
Detta är bara en liten del av allt som har snurrat i mitt huvud i natt, resten är som en dimma. Jag kan inte riktigt minnas detaljerna men det är samma typ av drömmar. Helt ologiska och väldigt stressade.
Och jag vaknar, vaknar och vaknar... om och om igen., hela natten.

För den som kan sova är sömnen en gåva. Japp.