Det finns ett liiiitet fåtal gånger...
...då jag kan tycka att tanken på dödsstraff är helt okej.
T.ex. i det här fallet: Marcus, 3, tejpad och lämnad att dö.
På ett villkor: Att de dör på samma sätt som han gjorde. Jävla svin!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men eller hur, j.vla puckon.
Jag vet inte vad som känns starkast. Hatet och det arga över sådana "människor", eller rädslan. Rädslan över att det faktiskt finns något därute som är så känslokallt och sjukligt osympatiskt. Som går fritt på våra gator. Som inte är försedda med varningsskyltar och blinkande lampor.
Jag är totalt mot dödsstraff, men med sådana här... Jag vet inte.
//Jonas
Jag håller faktiskt med... fast jag är precis som Jonas emot dödsstraff egentligen. Man kan bara inte föreställa sig vilken skräck och ångest den lille pojken måste ha haft. Det är fruktansvärt tragiskt att sådana här saker händer. Och det värsta är ju att det kommer att hända igen. Med andra barn. Och andra föräldrar.
Nej det ALLRA värsta förresten... är att det finns barn som lever med den här skräcken varje dag. Fast vi vet bara inte om dem. För det leder inte alltid till ond bråd död och tidningsrubriker.
Skicka en kommentar