Minnen

När jag var 17 år så åkte jag på en gruppresa till Murmansk mitt i vintern. Det var fascinerande, iskallt, roligt, sorgligt och allt möjligt man kan tänka sig.
Varje gång jag hör ryska nationalsången så förflyttas jag plötsligt till ett iskallt hotellrum där nationalsången är väckarklocka varje morgon kl 6… varje gång jag ser en påse hänga ut från ett fönster så hamnar jag i en turistbuss på väg genom ryska bostadsområden där påsarna funkar som frysboxar på utsidan av husen.

I Murmansk köpte jag en portfölj i något slags fuskläder. Den kostade 12 kronor om jag inte minns fel, och varje gång jag öppnade den kunde jag känna doften av Murmansk.
Jag använde aldrig portföljen till något särskilt. Den låg mest bara i ett skåp så jag kunde lukta i den ibland. Nu är den försvunnen sedan några år tillbaka, kanske nedpackad i en kartong någonstans. Jag hoppas jag hittar den igen, jag skulle vilja känna om doften finns kvar än.

Tänker jag på Jönköping så förflyttas jag till korsningen Brunnsgatan-Kapellgatan en mulen och blåsig höstdag.
Jag ser kyrkan, jag ser Sjöqvists skomakeri, caféet med de goda semlorna och en kollegas portuppgång. Jag är på väg till jobbet och luften är klar och frisk, höstlikt krispig.
Sedan ser jag oss sittandes på en bänk på kyrkogården vid vårt hus. Jag, maken, hunden och bebisen i vagnen. Den här dagen lyser solen och vi tittar på flyttgubbarna som packar ihop våra grejer för transport hem till Kiruna.

Ett visst ljus ute får mig att minnas en storstädning vi gjorde i en av våra första gemensamma lägenheter. En CD med Nordman snurrade i den nyinköpta CD-spelaren, och när jag kommer tillbaka till nuet så blir jag förvånad över att se att världen är full av snö, för så såg det inte ut nyss, men ljuset ute är detsamma.

En kniv med avbruten spets skickar mig tillbaka till vår allra första lägenhet där jag står och tinar spenat i en kastrull och bryter knivspetsen på spenatklumpen. Jag är 18 år och har storhandlat för första gången i mitt liv. Det kostade 555 kronor, frysen är full av mat och jag är stolt över mig själv, jag känner mig vuxen.

Jag undrar vilka minnen från nu som jag kommer förflyttas till om tio år...

2 kommentarer:

Sophie sa...

Uff... Jag kan flyttas tillbaka till många minnen... Så många att jag inte ens kan välja ut några att skriva ned... Det finns för mycket =(

Ankan sa...

Murmansk, det lät spännande. Städade ur köket för några veckor sedan och tog då verkligen en tripp längs "memory lane". Insåg att Exet verkligen försökt bringa ordning och reda i skåpen - på den tiden vi fortfarande hade ett fungerande liv - medan jag bara TRYCKT in allt. Såg hans desperata försök med etiketter osv som jag bara struntat i.
Well, jag hade annat att tänka på, men ändå!