Änglar finns

Jahapp, då är man på hemmaplan igen efter en helt ljuvlig semestervecka.

Okej, Sunny Beach är inte Bulgariens kulturhuvudstad, och man är inte direkt andlös av beundran över all vacker byggnadskonst eller människors glada och trevliga sätt. Men det är sol, det är bad, det är god mat, öl och semester.

Semester... jag hade glömt hur det känns. På riktigt. Att släppa ansvaret, att vara för sig själv, med sig själv och bara finnas. Shit, det är riktigt riktigt nyttigt. Den här gången var det dessutom helt nödvändigt för två utslitna föräldrar.

Men det var en märklig historia egentligen. För mindre än tre veckor sedan hade vi inte en tanke på semester, inte ett dugg. Sedan ramlade ett erbjudande ner från himlen. Ett plötsligt erbjudande om barnvakt en vecka. En vecka!!!
För utslitna föräldrar som lever på en lön och en föräldrapenning, var det verkligen ett erbjudande från himlen, särskilt när det dessutom ramlade ner presentpengar, såna där "åk och ha det riktigt bra, det är ni värda"-pengar.

Det går liksom inte att säga något annat än det som står i rubriken... Änglar finns!