Allt för att slippa städa

Jag är så leeeess på att alltid städa. Jag blir mer och mer övertygad om att det är någon i vårt hus på dagarna när ingen av oss är hemma, för det spelar liksom ingen roll om man lämnar ett städat hus, det ser ändå ut som ett bombat skithus när man kommer hem.
Behöver barn verkligen leksaker? Allvarligt? Jag läste någonstans att en genomsnittlig 2-åring (eller vad det nu var) har 700 leksaker. Fatta hur ont det gör att trampa på 700 leksaker. Fatta hur mycket det bullrar när 700 leksaker kastas fram och tillbaka genom huset, nedför trappan och i huvudet på intet ont anande föräldrar.

Föreställ er sedan detta gånger tre... tadaaa, välkommen till casa della listoplisto.
Och just det... ni vet det där med att strumpor alltid försvinner på något mystiskt sätt. Jag vet var alla era strumpor är. HOS MIG. På mina golv!






















Man skulle kunna tro att mina barn har 5-6 fötter var, att döma av antalet strumpor som ligger här och där och naturligtvis gör det omöjligt att hitta några som hör ihop när det väl behövs (typ varje dag).

Härmed skickas alltså en varning ut till familj och vänner. Det råder hädanefter införselförbud för leksaker till detta hus. Leksaker som förs in i detta hus riskerar att hamna i huvudet på den stackare som bär hit dem. Och jag kan lova att det INTE är barnen som kastar då...
Tacka vet jag kottar. Om jag känner mig på bra humör ska mina barn få en kotte var. Och går den sönder får de vänta till nästa år innan de får en ny.

*mutter mutter*

Läs även andra bloggares åsikter om leksaker, stökigt, kasta, ont, aj, trampa på leksaker, ta inte hit fler leksaker, varning, hata leksaker