I jämställdhetens tecken

Fyraåringen ställer sig på det halvlagda golvet för att inspektera lite.
Den ledbrutna mamman frågar (inte utan en gnutta stolthet i rösten):

- Visst blir det fint?
- Men... mamma, det är alldeles vitt där (säger fyraåringen och pekar på den ofärdiga delen)
- Ja, det är inte färdigt än. Pappa ska göra färdigt sedan.
- Jaha. Men mamma... jag vill att du ska göra det.
- Jaså, varför det?
- Vet pappa hur man gör?
- Jadå, klart han vet hur man gör. Pappor kan också lägga golv (mamman försöker vara lite jämställdhetspedagogisk).

Fyraåringen tittar på golvet, funderar en stund och tittar sedan klentroget på den ledbrutna mamman.

- Mmm.... kanske inte.