Tjockisar och kläder

Jag skrev ju häromdagen om kläder och självbild och sånt. Sedan dess har jag ramlat över ett par saker som fått mig att börja fundera lite.Jag tror att vi alla vill bli accepterade som de personer vi är. I den bästa av världar kanske man dessutom accepterar sig själv och då är ju allt finemang. Våra sätt att söka acceptans varierar, men för de flesta handlar det nog om ytliga saker som utseende, klädstil och såna grejer. För vi bedömer ju folk efter utseende, det är väl ingen idé att hymla med det?

I alla fall…till min poäng. Om man tillhör den något fylligare delen av befolkningen, d.v.s. är en tjockis, så har man ett mer begränsat utbud av kläder att välja bland när/om man har bestämt sig för att inte gå naken jämt.
De stora klädkedjorna har alla sina tjockiskollektioner med varierande piffiga namn som Generous, Big is Beautiful och XLNT. Utbudet har förbättrats en hel del genom åren, men gemensamt för alla kedjorna är att de fortfarande till stor del tycks leva i illusionen att tjockisar ser allra bäst ut i tältliknande kläder med gigantiska blommönster på.
Det är mycket märkligt eftersom den typen av kläder är mer sådär att det faktiskt inte är någon som passar i dem. Eller passar och passar, visst kan man klämma in kroppen i kläderna och känna sig bekväm i tron att stora bylsiga kläder gör att ingen ser att man är en tjockis, men det är inte särskilt klädsamt.

För att tala klarspråk: Det kan vara bekvämt att klä sig i tält, men man ser faktiskt bara ännu tjockare ut.

Då kommer man till en intressant fråga… vill alla tjockisar klä sig så att de ser smalare ut? Njaää, förmodligen inte eftersom alla är olika, även tjockisar.
Okej, så alla tjockisar vill kanske inte klä sig för att se smalare ut, gissningsvis vill de flesta i alla fall inte klä sig så de ser ännu större ut.
Återigen… här går vi olika vägar och med varierande resultat. En del väljer tält i tron att det är klädsamt, andra klämmer in sig i kläder modell kroppstrumpa och tror att det är klädsamt.

Jag hajar att man vill känna att man KAN klä sig precis som man vill oavsett vad man väger utan att behöva få kommentarer om sin storlek. Jag hajar att man kan vilja fajtas för den rätten och kanske klä sig extra uppseendeväckande bara för att visa att man KAN fast man är tjock. Och jag hajar dessutom att alla har olika klädsmak och att jag inte kan gilla alla andras kläder lika lite som alla andra gillar mina.
Men av någon anledning verkar det inte vara lika okej att ha åsikter om en tjockis klädsmak som det är att ha åsikter om en normalviktigs, för det tas så lätt som att det är åsikter om personen eller vikten, inte bara kläderna.

Som en vän så klokt sa: Om en smal, verkligen benig, tjej kom i axelbandslös klänning med knotorna synliga genom skinnet så hade jag tyckt att det var missklädsamt, på samma sätt som om en stor tjej har på sig något som framhäver bilringar eller korvben. Missklädsamt betyder ju inte att personen är ful, bara att kläderna är fel.

Klokt, för jag håller med henne. Samtidigt är det ju så att det resonemanget utgår från att ”snyggt klädd” betyder att man framhäver det som ”ska” vara snyggt, d.v.s kurvor som sitter på ”rätt” ställen, och vad är det som säger att DET är sanningen, det universellt rätta?

Gah, vart vill jag komma med detta?
Jag vet inte riktigt, kanske rubbas mina cirklar bara av att det finns folk som verkar skita helt i normen och klä sig precis som DE vill och som DE tycker är snyggt, oavsett om det är vad de flesta andra tycker är snyggt/klädsamt/whatever.

Jag är måhända en cyniker, men jag har verkligen jättesvårt att tro att det finns människor i min generation som verkligen är så fria från normtänkande, särskilt när det gäller utseende. Men jag kanske har fel. Man kan ju hoppas det i alla fall. För nånstans vill jag ju att vi ska slippa den ytlighet som råder, samtidigt som jag också gillar yta och utseende.

Så vad var min poäng egentligen? Jag har ingen aning. Nån som känner sig manad att förklara för mig vad jag menar? *S*


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

11 kommentarer:

AnSooooo sa...

Jag kan inte förklara, men jag förstår (såklart) helt vad du menar.

Erika sa...

Jag tror att du är nåt på spåret helt klart, jag har brottats med precis samma tanke. Å ena sidan: det är inte - för mig - estetiskt tilltalande med en blekfet mage som hänger ut i glipan mellan den korta lilla topen och de lågt skurna brallorna. Å andra sidan: vem är jag att bedöma hur någon annan "ska" se ut (och då kommer följdfrågan: tycker personen att hon är snygg och cool, eller vill hon bara förtvivlat gärna vara moderiktig?)? Men att hitta nån sanning i det där... Fasen, jag är ju antropolog för bövelen, jag kanske skulle kunna forska i det där? (Och om du vill fundera vidare på just klädkedjor - varför antar de flesta att alla tjockisar är 1,70? Shit, jag är inte överviktig, men jag är väldigt underlång!)

Annika sa...

Kan bara instämma i det du säger, gillar utan tvekan HELA inlägget... för NEJ vi tjockisar vill inte gå omkring i TÄLT!

Jätte trevlig blogg du har!

kram kram

ladyfi sa...

Ja.. jag tror att du befinner dig i en slags paradox: för att du vill att folk ska skita i den ytliga och inte följa normerna, men när de gör det och det blir inte snyggt - enligt dina 'normer' - så tycker du inte om det - hur dem ser ut - även om du håller med principen: att de får klä ut sig som dem vill.

Låt mig belysa paradoxet med 'freedom of speech' rättighet. Du tycker att alla ska få ha rättigheten att säga vad de vill - du gillar principen - men om de är, t.ex. rasistiskt eller dumt eller ngt, så gillar de inte vad de säger.

Har jag förklarat för dig hur du tänker eller bara gört det sämre?

;-)

ladyfi sa...

Er... skrev för hastigt... Det ska står där på slutet att: Du tycker att alla ska få ha rättigheten att säga vad de vill - du gillar principen - men om de är, t.ex. rasistiskt eller dumt eller ngt, så gillar DU inte vad de säger.

listoplisto sa...

Tack för alla kommentarer!

anso: Dig kan man alltid lita på ;-)

erika: Det är absolut något att forska vidare på! Jag kan vara förvirrat intervjuobjekt i framtiden ;-)

annika: tack tack och välkommen åter! :-)

ladyfi: Ja, typ så... eller nåt ;-)

Blue sa...

Ugg...ett inlägg som gör att jag måste ha självinsikt.

Okay, here goes:

Jag är oense med mig själv i denna frågan. För jag kan titta på en tjockis i navelkort tröja och valkarna hängandes utanför och tänka "men whyyy...ingen spegel hemma?" samtidigt som jag tänker sekunden efteråt "you go girl - för att du vågar gå emot idealet".

Då har jag nog svårare för size zero i aptajta kläder. Där ser det bara lite tragiskt ut. Som tur är finns det ju inte så många size zero förutom i skvallerpressen så man slipper fundera över det.

Jag tycker att man kan klä sig snyggt oavsett figur och storlek. Det GÅR faktiskt. Man behöver inte ha mumu på sig bara för att man väger 90 kilo.

Men vad vet jag, jag är ju bara en jävla benhög :-p

Jag är som sagt kluven. Jag fattar vad du menar. Men denna kommentaren mejkar ingen sense alls antar jag?

listoplisto sa...

blue: Den mejkar nog ungefär lika mycket sense som själva inlägget... *S*

Avsändare Margareta sa...

Jag förstår exakt vad du menar och jag håller med dig, om det är så att jag förstår.

Det första vi alla ser är ju den yttre människan, för att se det inre måste jag känna personen eller se något i ögonen, hållningen och fortfarande är de det yttre.

Självklart att jag ser när jag tycker at en människa saknar stil från hur kroppen ser ut. Det gör jag också ibland, men då känner jag det och ibland skiter jag totalt i det.

Det absolut fulaste jag vet på en "tjock" människa är vita leggings där du ser trosorna och en kort topp. Jag kan till och med gå så långt att jag säger att det är osmakligt. Fast det är inte snyggt på någon.

/Avsändare Margareta

Anonym sa...

hur snyggt är det med killar vars byxor hänger halvvägs nere vid knäna då?

listoplisto sa...

Don't even get me started när det gäller killar med byxorna vid knäna. Det är så ohyggligt fult att jag blir kräkfärdig.