Sådärja

Då var semestern avklarad. 3 sköna dagar i hufvudstaden och jag kan väl inte direkt säga att jag är en ny människa, men helt klart en väldigt mätt människa. Vi har ätit och druckit gott, och njutit av solsken (sällsynt vara här vid nordpolen så här års).

I torsdags lunchade jag med Karriärmamman. Koreansk mat och sedan gigantisk kanelbulle i Strindbergs skugga (eller i alla fall i skuggan av hans hus). Jag har sett en del (idioter) hävda att "nätvänner" aldrig kan vara riktiga vänner. Det är synd om idioter, de kan missa så många bra saker i livet ;-)

På kvällen var det musikaldags. Vi hade (med mycket tur) lyckats få bra biljetter till My Fair Lady på Oscarsteatern. Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Jan Malmsjö, Henrik Dorsin m.fl, det kunde väl inte gå fel? Eller?
Well... herr Körberg var sjuk och föreställningen var förhållandevis...hmm... hur ska man säga... nja, alltså.... tråkig. Helen Sjöholm är förstås helt lysande, det var också hennes sångnummer som lyfte föreställningen till att få betyget godkänd. Det spelade nog ingen större roll att Körbergaren inte var med, jag är rätt säker på att han inte hade kunnat höja betyget över godkänt.

Nåväl, vi drack i alla fall konstig öl innan föreställningen och såg kommissarie Wallander (Krister Henriksson) skynda förbi pubfönstret. Konstig öl + celebrity spotting var nästan i samma spännandehetsklass som hela musikalföreställningen...

På fredag käkade vi tjeckisk mat och drack lite mer konstig öl i goda och glada vänners lag. Och vem kunde tro att panerad ost kan vara en huvudrätt? Hand upp! Himmelrike för mig som älskar ost. Mums mums.
Senare studerade vi champagnehinkar och pratglada ungdomar (ja, tant listoplisto skrev faktiskt "ungdomar") på Kvarnen på Söder, drack Cosmopolitan och surrade lite med en väldigt bubblig brutta som "kände Norrland", för hon hade varit i Kramfors under julen och hennes pappa hade till och med varit i Kiruna en gång. Respect lixom! Kramfors! *S*

Lördag kväll spenderades i sällskap med några rejäla biffar, och då menar jag inte dörrvakter vid Stureplan eller så utan riktiga kobiffar, på Texas Longhorn. Paltkoma har numer en värdig konkurrent i sin släkting köttkoman. Aj. Men det var ruskigt gott!
Köttkoman tillbringades sedan framför "Stjärnorna på slottet", och det var inte bara Loffe som blev lite förälskad i Jonas Gardell. Vilken märklig man han är. Gardell alltså, inte Loffe. Eller jo, han med...

I morrn börjar vardagen igen. Hejsan hoppsan.