En spindel på min vägg...
Det sitter en spindel på väggen, ungefär en halvmeter från mig. Förut hade jag riktig spindelfobi, men nu är det rätt okej. Jag sitter ju kvar här istället för att springa omkring och skrika/hyperventilera/dö. Men jag kan inte låta bli att titta på väggen ungefär var tionde sekund, för att se om den tar sats...
För det spelar ingen roll vad någon säger, jag VET att det lilla äcklet sitter där och vässar tänderna och bara väntar på ett tillfälle att hoppa på mig och hugga mig i halspulsådern. Men jag sitter kvar... säg det inte till spindeln, men jag planerar en kick-ass karatespark när han hoppar mot mig! ;-)
3 kommentarer:
Igår fick jag lära mej att spindlar kommer inte till skitiga hus!
Kanske en klen tröst?
Jag gallskriker tills maken kommer å tar bort dom. iiiiiiihhhhh uuuuuuhhhhhhh ääääääääähhhhhhhhhh!
Starkt jobbat! Hota den rackaren!! Jag har absolut inget emot åttabeningar så länge dom håller sig utanför mina fyra väggar men när dom kommer in så önskar jag ibland att jag var en kallblodig insekt och spindelmosare. Men nej, dom ska släppas ut levande men jag är inte personen som kan göra det.. Hyperventilerande måste jag be P göra det.. *suckar över min egen feghet*
Ett drama mitt i verkligheten;
*berättarröst* Vi kan se hur spindeln är redo för attack. Huggtänderna är blottade och frambenen är karaktäristiskt resta.
Av listosplistos regelbundna blickar förstår vi att hon är medveten om spindeln. Någon överraskningsattack är därför inte möjlig. Listoplistos smått ryckande ben avslöjar också att det här kan bli en kamp på liv och död. Mano mot mana.
Ja, spindlar är otäcka djur! *brr*
Skicka en kommentar