Igår kom hösten

Efter en helt sanslös sommar nästan helt utan regn, så kom slutligen hösten igår. Det har varit jättemärkligt ett tag, för björkarna har varit helt gula men det har ändå varit högsommarvärme. Men igår kom som sagt hösten med dimma, regn och väldigt plötsligt en MASSA gula löv på gräsmattan.

Spindelföljetongen fortsätter... jag fick inget tillfälle att sparka sönder äcklet igår (läs: jag vågade inte), och nu i morse när jag kom ner till datorn så noterade jag glatt att spindeln var försvunnen. Jag är såpass lättlurad att jag inte har ont av att inte se den, trots att jag ju kunde lista ut att den förmodligen satt sig på stolen eller på en annan vägg med bättre attackläge. Syns inte - finns inte.

I vilket fall som helst så skulle jag sätta igång projektorn för att Hanna skulle kunna se barnprogram. Jag klättrade upp på soffan, sträckte mig hööögt upp för att komma åt strömknappen, och stelnade till...
Spindeln har gjort ett bra jobb med att kartlägga mig, för nu satt den på väggen vid projjen... och hånflinade. Den fick aldrig en chans att anfalla den här gången heller, men nu är det krig. Kallt krig.