I natt jag drömde...

...något som jag aldrig drömt förut.

Det händer då och då att jag drömmer om personer som har passerat genom mitt liv på ett eller annat sätt genom åren. Gemensamt för dessa drömmar är att personerna alltid ser ut som de gjorde då.

Fast inte den här gången...
I drömmen var jag, som vanligt, på något slags uppdrag. Som vanligt var det bråttom, jag sprang och letade saker genom olika miljöer. Sjukhus, kontor, hotell o.s.v.
I hotellet sprang jag förbi en hiss... tvärstannade och backade några steg. För vid hissen stod en gammal vän som jag inte har sett på närmare 15 år. Och han hade åldrats! Till och med i drömmen reagerade jag på att det var underligt, men jag hade ju bråttom vidare...

Drömmar om personer från förr får mig alltid att bli nyfiken.
Vad gör han nu? Var bor hon? Vad skulle vi säga till varandra om vi träffades igen? Och ser han ut så som han gjorde i min dröm?!?

Jag är ju inte samma person nu som då. Däremot är jag väl den jag är tack vare (eller kanske trots) saker som hände och personer jag kände.
En del av dem vill jag tacka... andra vill jag slå på käften och några skulle jag vilja säga förlåt till. Tack för att du hjälpte mig när allt kändes pissigt, du får en fet smäll för att du sårade mig så, och till dig vill jag säga förlåt för att jag var feg och inte vågade vara 100% ärlig.

Men i slutändan kommer jag alltid fram till samma sak:
Nu är nu, då var då.
De vänner jag har lämnat bakom mig har ju förmodligen också lämnat mig bakom sig. Jag är inte densamma som då, och troligen är de inte heller det.

Så jag väljer att behålla mina minnen som de är, eller som de var, kanske man ska säga. Bilderna från förr får stanna kvar hos mig, men nyfikenheten dör nog aldrig.
Vad gör du nu för tiden?
Varför hör du aldrig av dig?
Det var alldeles för länge sen vi sågs...

Eller inte.