Filmen om FI

Jag såg sista delen av Liv Weisbergs dokumentär om FI i förrgår. Det var en bra film tycker jag. Tankeväckande...

En tanke som fortfarande hänger kvar är denna:
Hur kan ett litet feministiskt parti (med några hundra medlemmar) uppfattas som så oerhört hotfullt att människor känner sig tvingade att mordhota medlemmar, förstöra torgmöten genom att skrika "kommunistpropaganda" o.s.v?
Hur kan ett litet feministiskt parti vara så hotfullt att det får en stor kvällstidning att publicera klippdockor föreställande partiets talespersoner, där läsaren själv får hänga på passande feministattribut såsom hängbröst, ömma tår eller en stinkande fisk (naturliga armhålor)?
Och hur kan det vara så hotfullt att det får medierna att gå bärsärkagång för att mosa sönder hela grejen? För det var ju ungefär vad som hände.

Jag är inte oskyldig i detta, det erkänner jag. Jag läser kvällstidningarna, och självklart påverkades jag av den bild som medierna kablade ut. En bild av FI som en tokfeministisk organisation, ledd av kvinnor som mer eller mindre hatar män och som bara bråkar internt och inte kan enas om vilken politik som ska föras.

Det är skickligt gjort av medierna, och slappt av oss läsare/tittare att bara svälja det som serveras.
Jag har inte mycket till övers för t.ex. Tiina Rosenberg som politiker, jag delar inte hennes syn på världen. Men å andra sidan så gör ju inte majoriteten av FI det heller, so what's the big deal?
Och ska man vara ärlig så visst finns det några "tokstollar" i alla partier... det går alldeles säkert att gräva fram entusiastiska vänsterpartister som vill införa klassisk sovjetisk planekonomi, likaväl som det alldeles säkert går att hitta extremkonservativa kristdemokrater som tycker att skolorna ska undervisa i kreationism istället för evolutionslära.

Så varför blev det så viktigt att jaga fram extremerna i just detta lilla parti? Det är ju inte som att de framför varken olagliga eller särskilt radikala åsikter?
- Jämställda löner
- Individualiserad föräldraförsäkring
- En värld fri från diskriminering

Ändå hamnade fokus på Tiina Rosenberg och hennes åsikter, eller det faktum att Ebba Witt-Brattström avgick p.g.a samarbetsproblem.
Är det så vi väljer att se kvinnor i politiken.?
Ett parti bestående av nästan uteslutande kvinnor, hur ska det gå?
Det vet väl alla att kärringar inte kan komma överens... dessutom var det väl de där FI som sa att alla män är djur?

Näää, det är nog inte så himla lätt att vara politiker idag. Jag är imponerad av de personer som trots allt brinner för frågor och har ork och mod att driva dem.
Och jag konstaterar, precis som jag gjorde när filmen var slut: Det är inte alltid rättvist...


Andra bloggar om: FI, Feministiskt initiativ, Liv Weisberg, Tiina Rosenberg, feminist, feminism, jämställdhet, Gudrun Schyman