Måste man alltid ha nånting att skriva??

Jag har Martina Haag's "Martina-koden" som toabok för tillfället. Tog in den på toa för att börja läsa, och insåg efter ungefär 10 sidor att det är en perfekt toabok. Den är som en extremt maffig och sliskig pralin. Det går bra med en tugga, sedan vill man kräkas och så gör man något annat några dagar tills man blir lite nyfiken igen och tar en tugga till. Och så vill man kräkas igen.

Missförstå mig rätt, jag gillar Martina Haag. Jag gillar att hon är förvirrat hysterisk och så, men jag blir fort trött på det. Jäääättetrött. Samtidigt är jag för seg för att orka läsa något djupare än just Martina Haag. Jag funderade till och med på att beställa Annika Lantz's bok om graviditet och föräldraskap, men insåg att Annika & Martina är litegrann samma samma... så jag får väl tugga mig genom Martina-koden innan jag ger mig på en ny toabok.

Vad ska jag skriva för bok? Jälp... ge mig tips.

Jag skulle iofs kunna skriva om allt konstigt jag drömmer nuförtiden. Häromnatten drömde jag att jag var på en båt, modell Finlandsfärja. Jag skulle partaja med några kompisar, när vi plötsligt låg i vattnet och plaskade som att det var det mest naturliga i hela världen.
Bredvid oss i vattnet paddlade en liten pojke omkring i en trasig trampbåt, och plötsligt hoppade kaptenen ner i vattnet för att rädda oss allihopa.

Där hade historien kunnat få ett logiskt slut, men icke. Kapten tog oss i land på nåt konstigt ställe där vi gick in i ett berg genom en stor dörr. Där blev vi instängda och försökte ta oss ut genom olika gångar och dörrar innan vi till slut råkade öppna fel dörr och hamnade i en märklig värld där en massa människor hade ett samhälle inne i berget. Komplett med matvarubutik och allt. Himla välfylld, med en massa underliga livsmedel på hyllorna. Jag hann lägga märke till att stentrapporna ner i berget var väldigt snygga.
Sedan tog drömmen slut. Jag undrar om de saknade oss på båten...

Andra bloggar om: Martina Haag, Annika Lantz, drömmar, Finlandsfärja