Snö är fluffigt

Vinterlyckan sköljde som en våg över mammans pigga och spänstiga kropp när hon glatt förberedde sig och barnen för färden till förskolan. Visst, det hade snöat under natten och det såg ut att vara lite blåsigt, men barn älskar ju snö och vad är väl mer välgörande för själen än barns lyckliga skratt när de gör snöänglar i den fluffiga nysnön?

Men så märkligt, tänkte mamman när hon skulle öppna dörren för att släppa ut barnen. Det är som att dörren... sitter fast. Hon knuffade lite till och insåg att trögheten i dörren berodde på de 15 centimeter snö som drivit ihop och packat sig på trappen.
Äsch då, vad är väl en bal på slottet, tänkte mamman helt irrationellt och tryckte upp dörren i väntan på barnens glada utrop. Utropen kom, men istället för "mamma, titta så vackert!!", kom "Mamma aaaj, det snöjar i mitt angsickte".

Dryga fem minuter senare satt barnen fastspända i sina bilstolar, efter att ha svävat genom luften likt heliumballonger på tivoli och dragits till bilen av en inte längre lika spänstig mamma. Det kallas inte snöstorm för intet ska ni veta, kära vänner.

Efter att ha grävt ut ett hekto snö ur ögonen kunde mamman med hastigt fallande mod konstatera att vägen ut från garageuppfarten blockerades av en best. Ett vitt monster, några meter på längden och bredden och dryga halvmetern på höjden. Mamman var nästan helt säker på att hon såg ett par röda, ondskefulla ögon glimma i monstrets gigantiska kroppshydda, men hon viftade snabbt undan tanken och viskade tyst för sig själv: Det är bara en snövall, det är ingen fara.

En lång stund senare var monstret slaktat, men gjorde sitt bästa för att blåsa sig själv tillbaka på uppfarten. Vid det laget kämpade mamman vilt för att inte drunkna i den nästan meterdjupa snö som låg mellan henne och bilens motorvärmaruttag. Med mycken möda lyckades hon komma åt sladden och kasta sig in i bilen, inte längre varken pigg, spänstig, varm eller torr. Barnen i baksätet hade vid det laget insett att mamman nog lämnat dem för gott, och tårarna hade gjort så att alla bilrutor immat igen. Men nu var de i alla fall samlade igen, besten var besegrad och motorvärmarsladden låg... någonstans under en meter snö.

När mamman sladdade ute från kvarteret log hon och tänkte för sig själv "Det är verkligen härligt med vinter. Det blir så ljust och fint ute. Man kanske skulle göra en snögubbe efter jobbet". Sedan grävde hon frenetiskt i sin väska efter färgglada piller. Vilka som helst.

6 kommentarer:

LadyFi sa...

LOL! Det är snöstorm här också!

Anonym sa...

GUD vad jag har skrattat när jag läste din blogg idag. Du är otroligt duktig på att skriva.
kram från moster

Wey sa...

Haha. Härligt!

smultronpaj sa...

nu bor ju inte jag i norrland, men det hade kunnat vara hemma hos mig lika gärna, här har vi samma elände. Och ändå vill man inte gnälla, vi är ju inte så bortskämda med snö.

Blue sa...

Hmm...känns kanske inte riktigt läge att gnälla över tre minus och typ fem minuters snöande?

Men jag gnäller iaf...jag bor i Göteborg...det ska regna och vara plusgrader på vintern, inte skrapa rutor, inte sätta på värmen i huset och framför allt aldrig aldrig byta till vinterdäck...

Det kommer bli en lååååång vinter ;o)

Karriärmamman sa...

Hahahahahahahahaha.

Du har mina sympatier. Jag skottade jag också. Och slirade.