Vill du bli riktigt förbannad?

Då kan jag rekommendera M. Night Shyamalans "The Happening".

Filmen börjar lite kusligt med att människor i Central Park i New York plötsligt börjar bete sig underligt för att sedan begå självmord. Epidemin sprider sig och människor tar livet av sig på olika spektakulära sätt. Slagdängeuttrycket "It's raining men" får t.ex. en helt ny betydelse. De första minuterna finns faktiskt hopp om att det ska vara en bra Shyamalan-film.

Mark Wahlberg spelar en naturvetenskapslärare som råkar bli en av de som flyr från det som händer, tillsammans med sin flickvän, tefatsögat Zooey Deschanel. Hennes roll verkar gå ut på att hon ska spärra upp sina stora ögon och se ledsen, förvånad eller rädd ut. Tyvärr ser alla minerna likadana ut, så hon tillbringar helt enkelt hela filmen med uppspärrade ögon och en korkad min.

Gemensamt för alla personer i filmen är att de pratar med en märkligt mild röst som nästan gränsar till bebisspråk. Det är väl okej på sina ställen, men det känns inte helt trovärdigt när det kommer repliker som uttrycker typ: "Å nej, titta på den där mannen som låter sig bli överkörd av en motorgräsklippare så att blodet sprutar, det är ju fruktansvärt", som sägs som om det vore: "Å lilla älsklingen, titta så söt den lilla hundvalpen ääär". Komplett med huvudet på sned och uppspärrade ögon. Som sagt, inte helt trovärdigt.
Det går knappt ens att räkna antalet gånger man slår sig för pannan över helt ologiska resonemang och händelser, och man liksom växlar mellan att vrida sig av olust och att svära över att man faktiskt fortsätter titta på eländet.

Dialogen är urkorkad, skådespelarna borde få pris för sämsta insats någonsin och regissören borde hamna på rehab för han verkar ha gått på starka lugnande under hela inspelningen. Jag vägrar nämligen tro att skådisarna verkligen ÄR sådär dåliga "au naturelle", de måste ha fått sjukt dålig regi utöver sin egen inbyggda oduglighet.

Det går inte att ge annat än minusbetyg till en film där man varje sekund efter den första kvarten önskar att huvudpersonerna ska dö. Våldsamt.

Se den om du vill bli riktigt irriterad. Jag lovar att det funkar!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Erika sa...

Tack för tipset! Och om du vill bli riktigt irriterad igen och vill se en annan film som omväxling, kan jag rekommendera Untraceable, där ingen iofs pratar bebisspråk men där ologiken tar över allt som faktiskt hade kunnat bli en rätt hyfsad thriller...

LadyFi sa...

Låter som Disney gone wrong...

vandrarvild sa...

HAHAHAH!!!! Shamalayan börjar tappa greppet och får alldeles för lösa tyglar för att göra vilka skitfilmer som helst: Bara för att han lyckades göra en film som fortfarande är creepy betyder inte det att han är en bra regissör. Det är samma fenomen som Tarantino, som numera producerar skitfilm efter skitfilm och lever på minnet av Pulp fiction från (?)1994.
FUCKING TRAGISKT om du frågar mig. Ge pengarna till nytänkande independentfilmare istället så saker sätts lite i rörelse.

vandrarvild sa...

okejokeeej, han heter ju inte Shamalayan utan det som du skrev men ändå: SUGER APSNOPP!

*haha*
Och jag brukar alltid bli förbannad på hans filmer för de marknadsförs som nått bra och sen är det bara drypande bajs när man ser det. Han går fetbort.

nuff said