Inget är för evigt


Min gamla skola finns inte längre.
Skolan där jag gick låg- och mellanstadiet, där jag avskydde talfröken, där jag hade mitt livs (hittills) enda knytnävsslagsmål, där jag lärde mig skriva på skrivmaskin och där jag så småningom också arbetade som ungdomspraktikant och sedermera lärarvikarie.

Innan ikväll har jag nog tänkt att det bara är en skola... men det gjorde ont i hjärtat att stå där och se den ätas upp av eld. 260 elever och 40 anställda har ingen skola att gå till i morgon. Det är så sorgligt.


Artiklar om detta: NSD, Kuriren, Aftonbladet, Expressen


8 kommentarer:

Sandra sa...

Alltid jobbigt när något går upp i rök och försvinner. Bra eller dåliga - det är ju minnen som brinner upp. Minnen och händelser som varit med och påverkat en så man blivit den man är idag!

Sophie sa...

Där jag surfade på internet en av de absolut första gångerna i hela mitt liv!!! Ja jag har gått som elev där också...

Johanna sa...

En av mina väninnor var för några år sedan med om att hennes barns förskola brändes ner.
Plötsligt en morgon fanns ingenstans att lämna barnen, vad gör man?
Det blev ett fasligt pusslande med jobbet och allt sådant. Så fruktansvärt onödigt!!

Hemliga damen sa...

Men så underligt det måste kännas för så många människor idag - det är ju en hel mängd familjer som drabbas på en relativt liten ort. Obehagligt helt enkelt.

Anonym sa...

Det är ju bara materiella ting som gått upp i rök ju!! No harm done!

Karriärmamman sa...

No harm done?! Nä, förutom att samhällets resurser tas i bruk, en byggnad måste byggas upp igen och elever och personal få nya temporära lokaler... Allt to the tune of skattebetalarnas pengar...

Nä..no harm done..

Jimmy sa...

Nog kändes det i hjärtat trots allt. Varit med om en hel del bra och dåliga saker där under de år jag var elev där.
Stackars elever och anställda!
Sucks

Balloonfighter sa...

Jobbigt. Min gymnasieskola brändes ned för några år sedan. Kan inte säga att jag brydde mig så mycket om det dock men det hör kanske mest ihop med hur mycket man uppskattade sin skolgång.