Folk är inte riktigt kloka ute på nätet

Fotbollsfrun Malin Wollin skriver idag en krönika i Aftonbladet om hur folk beter sig mot varandra på nätet i allmänhet och på föräldraforum i synnerhet och berättar om sin egen erfarenhet som anonym användare på ett föräldraforum.

Det var kusligt vilken hierarki som rådde bland dessa mammor som ju på ett anonymt forum borde vara jämlika

och presenterar också lösningen på problemet

Vi som är vuxna kan vända på klacken och gå därifrån. Bara klick, klick och så är allt borta. Hur kan man låta främmande människor på nätet komma in under huden? Låt dem inte. Gå, glöm, klicka bort

I teorin är lösningen genial och löjligt enkel. I praktiken inte lika enkel, har det visat sig...
Jag extraknäcker ideellt som moderator (a.k.a ordpolis, åsiktsförtryckare, censurivrare) på ett av de största föräldraforumen. Mitt jobb är att hjälpa till att hålla forumet rent från personangrepp, mobbing och annan skit.
Där ser jag sorgligt mycket av det Malin Wollin beskriver. Och jag ser en del föräldrar som enkelt kan anamma det hon föreslår, "klicka bort"-metoden. Tyvärr är det långtifrån de flesta som fixar att göra detta.

Problemet är djupare än att en del beter sig som arslen, för det kommer alltid att finnas arslen i världen. Jag tror det bottnar i självkänsla och självförtroende hos människor i stort.
Väldigt många människor (mammor) söker sig till olika typer av föräldraforum för att få vänner, för att ställa frågor om saker de funderar över och för att få bekräftelse på att de gör ett bra jobb som föräldrar.
Det är helt uppenbart att det för många inte räcker med att se på sina barn och konstatera att de är friska, glada och välmående för att veta att saker och ting funkar rätt okej. För många är det helt nödvändigt med yttre bekräftelse också, och då kan det komma som en chock när det visar sig att det finns människor som har diametralt andra åsikter (sakliga och osakliga) om ens eget föräldraskap.

På ett föräldraforum möts alla typer av människor. De som just hittat ut på Internet, de som hoppas hitta sin nya bästa vän att prata hemlisar med, de som tycker det är kul att provocera lite och de som har stor diskussionsvana och gillar att vrida och vända på alla tänkbara frågor och diskussionsämnen. Redan där är det alltså helt klart att alla inte är jämlika, oavsett hur anonym eller ickeanonym man väljer att vara.

I regel hittar man de som liknar en själv, man skapar sig små nätverk i nätverket och har det rätt trevligt där. Problemen uppstår oftast när dessa olika "grupper" krockar, t.ex. när personer helt utan diskussionsvana hamnar i ordväxling med någon som kanske har åratal av forumerfarenhet i bakfickan och gärna vill diskutera utifrån många synvinklar och starka personliga åsikter. Då är det lätt att bli manglad och känna sig totalt tillplattad när man till slut lyckas kravla sig ur diskussionen.

I bästa fall har det handlat om matlagning, barnvagnar eller kanske Anders Borgs frisyr. I sämsta fall har det handlat om förlossning, amning eller barnuppfostran och då är det inte lika lätt att vara distanserad och tänka "klicka bort".
Står man lite vid sidan om och ser den här typen av diskussioner så går det också (tyvärr) rätt ofta att se att det egentligen inte handlar om någon mobbing eller om några osakliga påhopp. Men det kan uppfattas så av den som känner sig ifrågasatt eller i underläge, många gånger för att diskussionerna handlar om saker som man har en stark personlig koppling till och starka känslor kring.

Frågan är om ribban för diskussioner på forum ska läggas vid vad någon kan uppfatta som jobbigt, känsligt, provocerande eller kränkande, trots att det är saklig diskussion? Eller om man med det riskerar att föda ett klimat där alla känner sig mer eller mindre kränkta hela tiden?

Internet är i allra högsta grad på riktigt, men det är samtidigt en låtsasvärld där en del personer ger utlopp för ilska och frustration på ett sätt som de aldrig skulle göra ute i den fysiska världen. Jag skulle vilja att alla som ger sig in på ett forum visste hur det ser ut och vad de kan möta.

Jag skulle också vilja att fler hade det självförtroende och den självkänsla som krävs för att man ska slippa känna behov av yttre bekräftelse i allt man gör. Då skulle många fler kunna klicka sig bort eller garva åt att folk kan ha så mycket åsikter om personer de inte känner och aldrig kommer att träffa.






Läs även andra bloggares åsikter om Malin Wollin, nätmobbing, föräldraforum