Rosa och blått en vända till

Allt om barn kan man idag läsa en krönika om jämställdhet, skriven av Sandra Ljung.
Krönikan har rubriken "Varför uppfattas biologiska skillnader mellan könen som så hotfulla?" och går ut på att visa att debatten om t.ex. rosa/blå kläder är oärlig eftersom nog ingen skulle be sin man gå till jobbet iklädd tyllkjol.

Personligen tycker jag att jämställdhet handlar om respekt för varandra, och för varandras intressen, önskemål, och olikheter. Som förälder bör man acceptera sitt barns val och uttryck för det är en del av personligheten.
Well... ja. Jag har diskuterat klädfärger och jämställdhet måånga gånger, och hittills har jag aldrig stött på någon som tycker att man ska tvinga på sina söner rosa klänningar eller tvinga sina döttrar att ha keps och leka med bilar i jämställdhetens namn.
Det enda tvång jag stött på är i de fall barn faktiskt själv velat ha på sig "fel" kläder, och blivit nekade det av sina föräldrar (i regel med motiveringar i stil med "sånt har inte pojkar/flickor på sig" eller "vad tror du de andra barnen säger om du har på dig det där"), som istället tvingat barnen att ha på sig "rätt" kläder... alltså "rätt" utifrån klädaffärernas uppdelning i blått/rosa och dödskallar/blommor.
Då undrar jag vad som hände med att acceptera sitt barns val?

Jag har heller aldrig i diskussionerna stött på någon som inte har en uppfattning om "manligt" och "kvinnligt". Vi är män och vi är kvinnor, det är inget konstigt med det. Inte för jämställdhetsivrare heller... oavsett vad många tycks vilja tro.
Det är lätt att dra till med extremerna och säga att det handlar om oärlighet, tvång eller att man blundar för biologin i ideologins namn. Men det är kanske betydligt svårare att leva i mittfåran och faktiskt, helt ärligt, acceptera sina barns val? Även när det är "fel" val...

Sandra Ljung riktar sin krönika till de kvinnor som blundar för biologi, som vägrar erkänna att de har en uppfattning om manligt och kvinnligt och som tvingar sina barn att ha på sig "fel" kläder enbart som ett ideologiskt ställningstagande.
Enligt min erfarenhet av diskussioner i ämnet är det ungefär.... 0 personer.






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

Corundum sa...

Jag tycker det låter som att du har rätt... Som så ofta förr när det gäller jämstäldhetsfrågan. Nåja.

Pratade med min mor om jämställdhet igår. Jag sa till henne att "Jag skulle i ärlighetens namn nog aldrig sätta en klänning med drivor av rosa tyll på min son, medan jag förmodligen gärna skulle sätta en klassiskt maskulin pirat-urstyrsel på min dotter. Jag tror det kan bero på att det vi är nära att nå inte är jämställdhet, utan en likriktning mot det maskulina." Det skulle väl bero på att man traditionellt anser det manliga är bättre.

Min mor svarade att "Jag skulle å andra sidan aldrig klä min dotter i rosa tyll heller, om hon inte utryckligen bad om det. Detsamma har gällt er två. (mig o min bror)

/jag.

Hemliga damen sa...

Klok mor Corundum. Och som vanligt ett klokt inlägg av bloggägaren. Jag nickar och håller med.