Hur svårt kan det va?

Vi renoverar kök. Det går framåt, men som vanligt lider jag av slutförarångest. Ju närmare slutet jag kommer, desto svårare blir det att få saker gjorda. Jag räknar med att de sista detaljerna blir färdiga kring jul...2011.

I alla fall, nu börjar det vara dags att såga hål i den nya bänkskivan. Den är måttbeställd och jättefin och sitter som en smäck och jävlar om den går sönder. Då vill man dö. Så som den teoretiker jag är, googlar jag halvt ihjäl mig för att ta reda på om det är något ultrasuperviktigt som vi bara måste veta innan vi drar de där ödesmättade blyertsstrecken som leder till det skräckblandade sågandet av skivan.

Jag är som sagt teoretiker. Kan man analysera saker så gör jag det. Gärna och länge. Oftast alldeles för länge, om jag ska vara helt ärlig. Så även nu. Realistteoretikern gillar inte när det bara är enkelt och bra och folk skriver saker som: "Det är bara att såga. Plättlätt, inget kan gå fel", för då är det nåt lurt. Jag måste läsa om folk som det har gått åt skogen för, så att jag kan analysera hur jag ska göra så att just det inte händer mig när jag ska såga.

Och se... till min stora lycka så finns ju allt på nätet. Även forum för killar med skruvdragare och spikpistol. Jag är ju forumnörd men hänger mest på forum där hormonstinna fruntimmer trängs om utrymmet, så jag är glatt överraskad över att se att det är lite samma sak i skruvdragarvärlden.
Följande konversation är nästan helt autentisk, men bara nästan ;-)


SpikPelle87: Hallå, jag är ny här. Jag ska såga hål för diskho i min bänkskiva av laminat. Hur gör man det på bästa sätt. Jag har en sticksåg och har köpt särskilda sågblad för laminat, är det något särskilt jag måste tänka på?

Bulten: Det låter som att du har rätt grejer, tänk bara på att mäta och kontrollmäta innan du sätter sågen i skivan så du slipper åka på smällen att köpa ny skiva för att du sågat fel. Jag har sågat flera bänkskivor med sticksåg och laminatblad. Det är klockrent!

Powerbuilder69: Nej för fan. Du ska INTE såga med sticksåg, så gör aldrig proffsen. Köp en cirkelsåg istället, de kostar inte mer än 25-30.000 spänn, det är det lätt värt.

SpikPelle87: 25-30.000? Det låter lite dyrt för att såga EN bänkskiva

Bulten: Hörru Powerbuilder, kamma dig. Man behöver inte cirkelsåg för att såga bänk. Stick och kör lite moped eller nåt med de andra fjortisarna.

BosseByggardoktorn: Nä nä grabbar. Jag försökte mig på det där när jag var nybörjare, men det slutade med att hela huset sprängdes. Sedan dess hyr jag alltid in polacker som får såga mina bänkskivor. Såna där grejer är inte att leka med.

SpikPelle87: Det låter som att du vet vad du pratar om. Men jag ska nog ändå testa att såga lite försiktigt bara.

BosseByggardoktorn: nä nä, KABOOM vettu. Grannarna har fortfarande hjärtklappning och det här hände 1987.

SpikPelle87: Ja, du har nog rätt. Har du numret till nån polack?



Nu ska jag såga bänk. Alldeles snart. Bara lite mer Google först.
;-)

Viktigt meddelande!

Tycker du liksom jag att det finns alldeles för få män-i-string-på-alla-fyra-på-biljardbord här i världen? Har du en gnagande känsla av att det är något som alltid har saknats i ditt liv, men du kan inte sätta fingret på vad det är? Har du alltid undrat hur det ser ut när en man i nätstring kokar kaffe?
Saren finns här: String-Emil

Har du alltid undrat vilken sajt som egentligen ÄR DenMestFantastiskaPåHelaInternet?
Du skola icke fundera mer: Themostamazingwebsiteontheinternet.com är svaret.

Sedan finns inget mer att se på nätet. Här tar internet slut.
The end.

Herran jumala

De vill sätta dit mig för att jag är kvinna

Blablabla-folk vill sätta dit mig för att jag är kvinna-blablabla-jag tror att många är avundsjuka och inte vill att jag ska vinna-blablabla-självklart reagerar folk när en kvinna som jag gör något som det här-blablabla.

Gäsp.

Reklam schmeklam

Oftast avskyr jag reklam, men det händer att jag uppskattar välgjorda reklamkampanjer av olika slag. Då får de antingen visa vad de verkligen handlar om, eller ha en kul twist som gör att det blir lite skoj men man ändå fattar vad det handlar om.

Apoliva lyckas inte med något av detta, men de lyckas göra så att folk retar upp sig på att modellen ser död ut och det skapas pinsamma Facebookgrupper till höger och vänster, för och emot Apoliva och "Apolivamonstret".

Jag tror inte det finns nån som via reklamen fått något slags bild av vad Apoliva har för produkter eller vad de är bra för. Det kan vara bildäck, hudvård eller ekologiskt kött. Ingen vet och ingen bryr sig, för det är roligare att leka att man är fem år och låtsas bli rädd för en blek modell. Då blir det ju en snackis, och så blir man "delaktig" i nånting.

Helt klart är i alla fall att många fler kommer att stanna till när de ser varumärket Apoliva på Apoteket nästa gång. Varumärket är definitivt stämplat i folks huvuden nu, så det får väl kanske kallas en väldigt lyckad kampanj?

Mest svenskt av allt i denna märkliga ickehistoria är nog ändå att Apoteket faktiskt skickar ut sin varumärkesdirektör för att gjuta olja på vågorna

Vår avsikt har aldrig varit att man ska bli rädd. Det är ett sätt att dramatisera det svenska vädret och visa att det är annorlunda och påverkar hyn

Allvarligt... i min drömvärld hade nog varumärkesdirektören snarare gått ut i media, garvat och sagt nåt i stil med

Mohahahaa, nu glömmer ni i alla fall aldrig Apoliva, det bästa för hyn. Finns att köpa på Apoteket, skynda dig dit innan det tar slut!

...eftersom typ alla går med i typ alla grupper på Facebook utan en millisekunds tanke. Det behöver inte betyda att 100.000 personer faktiskt ÄR rädda för tjejen i Apolivareklamen *skickar över Facebook for dummies till Apoteket*. Folk i allmänhet har inte tid med sånt, de har fullt upp med att vara rädda för spindlar, invandrare och homosexuella.

Men nä... det är som sagt Sverige. Snart dras den väl in och nån chef får avgå för att det blivit lite upprörda känslor, och så får vi invänta Facebookgrupperna "Vi som saknar Apolivamonstret" och "Apolivatjejen är borta, äntligen kan jag sova på nätterna igen"





Andra som bloggat om detta: A lad insane, Rolf van den Brink, lord Fredruk, Gealach, Mollys blogg, Mad world

Bloggtema - sex

Mymlan på Bloggvärldsbloggen släpper ett nytt tema varje vecka. Denna vecka är temat sex.

Den senaste månaden har jag glidit in på ett amerikanskt diskussionsforum, lite liknande vårt svenska Familjeliv.
Jag konstaterar att man lätt blir hemmablind i vårt frigjorda och relativt öppensinnade Sverige, för i det amerikanska forumet går diskussionernas vågor höga kring ämnen som "abstinence only" (d.v.s om man i t.ex. skolornas sexualundervisning ska lära ut att det enda rätta är att avstå från sex, helst tills man gifter sig) eller huruvida det är okej att tala om för ungdomarna att de kan ha ett hälsosamt sexliv med sig själva om de inte känner sig redo att ha det med andra.

För man kan ju inte uppmuntra skolungdomar till onani. Inte nog med att det ger håriga händer, det leder dessutom till att de blir helt sexgalna och då blir allt bara ännu värre. Det låter kanske överdrivet? Det läskiga (eller "främmande" i alla fall) är att den typen av resonemang inte är helt ovanliga "over there". Det är väldigt mycket snack om hur saker "ska" vara, inte sällan med utgångspunkt i Bibeln.

Sex är nog lite som religion, alla har en åsikt men ingen har rätt

Så sex... bra eller dåligt? För eller emot? Överskattat eller underskattat?
Sex är nog lite som religion, alla har en åsikt men ingen har rätt.
Så här veckan efter Pride kan jag i alla fall känna mig rätt stolt över att leva i ett land där sexualitet (för det mesta) inte ses som något fult eller förtappat och där vi åtminstone är på väg mot att acceptera att sex kan vara så mycket mer än man och hustru under täcket med lampan släckt, utan att det per automatik är dåligt eller skadligt.

Förhoppningsvis är vi också på väg mot en värld där människor vågar tänka till själva och ha det sex de vill ha, inte nödvändigtvis det sex veckotidningarna säger att de "ska" ha eller det sex som "alla andra" har.

För det är ju så lätt att göra saker mer komplicerade än de behöver vara, helt i onödan, när man egentligen bara behöver känna efter och göra det som känns rätt och bra.

The blöjor that are no more

Herregud... vad är jag för en morsa som glömmer att blogga om att vi numer är en helt blöjfri familj?

Hörni... vi är numer en helt blöjfri familj! Vad ska jag nu köpa för alla pengarna vi sparar? Kanske.... en Pradaväska?

Ja, så får det nog bli...
Jag älskar verkligen mina barn. Vad kan de mer sluta med, så att jag kan köpa ännu fler onödigt dyra väskor? Förslag?

;-)

Bruno, inte Brüno

Det är förvånansvärt ofta som folk hittar hit genom att googla på "Tutti Frutti", "Bruno Wintzell" eller någon slags kombination av de orden. Och "obduktionsbilder". Fast inte i kombination med Bruno W eller Tutti Frutti. Än i alla fall...

Networkingbloggen frågar "Stressar du av på semestern?". För mig är svaret enkelt: Nej.
Inte i år i alla fall. Första veckan var jag sjuk, andra veckan var jag sjuk (på bättringsvägen) och rev/byggde kök. Tredje veckan börjar i morrn, då går maken tillbaka till jobbet igen så jag ska vara själv med de tre huliganerna och köket som inte är färdigt än.
Med ofattbara mängder tur kanske sista veckan kan bli något som påminner om semester, men förmodligen inte. Jag kommer behöva semester efter semestern.