Till mitt försvar...

...innan någon börjar gnälla på mitt gnäll om fotbolls-VM (är det slut NU då?), så kan jag säga att jag faktiskt försöker se på fotboll ibland, men det går bara inte.
Fotboll utlöser något slags märkliga hjärnvågor hos mig som gör att jag liksom bara zoomar ut och hamnar i ett sånt där konstigt stirr. Ni vet, sånt där "rakt-ut-i-luften"-stirr som är såååå skönt! Jag kan hålla koncentrationen på matchen i ett par minuter, men sedan börjar tankarna vandra och blicken blir dimmig.
Kanske skulle TV-fotboll funka bra på trotsiga barn? Eller är det helt enkelt bara jag som är lite konstig?