Heja Gudrun Sjödén

Efter att de senaste dagarna ha läst om modeller som levt (och dött) på salladsblad, modehus som försökt börja införa BMI-gräns för sina mannekänger o.s.v, så känns Gudrun Sjödéns debattartikel i Aftonbladet idag som en absolut nödvändighet.

Varken som designer eller människa är jag beredd att acceptera ett modeideal som gått så långt att åttaåriga flickor upplever pressen att banta för att passa in, eller att knappt tonåriga tjejer sätter bröstförstoringar högst på önskelistan för att avancera i en social hierarki.
Nej, det var kanske inte bättre förr, men frågan är samtidigt om det inte är sämre nu.

Det är onekligen något som har gått ruskigt fel när bantningshysterin börjar redan på lågstadiet.
Som mamma till tre döttrar är det naturligtvis svårt att värja sig för tanken att den skiten kommer att påverka även mina barn så småningom, men om jag kan skjuta upp det bara ett år eller två så är det i alla fall något.

För det kan inte vara meningen att små barn ska hetsas till att se ut som svältande miniatyrvuxna för att passa in. Det kan inte vara meningen på någon planet, i något solsystem, någonsin.


Andra bloggar om: , , , , , ,

1 kommentar:

Ankan sa...

Det är - rent ut sagt - för djävligt, håller med. Det gäller att peppa sig själv så att man framstår som en god förebild för sina barn. Men det är svårt! Vi pratar mycket om det hemma, men tyvärr så påverkas ögat ändå av snedvridna kroppsideal. Att homosexuella kläddesigners med preferens för pojksmala kroppar påverkat förutsättningar för flickor och kvinnor så mycket. Suck!