Och på tal om mobbing...
Idag när jag kollade min mejl, såg jag att jag hade fått en anonym kommentar på ett gammalt blogginlägg om mobbing. Kommentaren är för viktig för att inte lyfta fram. Min son blev stucken av nålar av bakomvarande kille i syslöjden, läraren brydde sig inte ens. I måndags blev han utknuffad i vägen framför skolbussen av en annan kille. Idag är det måndag igen...vad händer?
Egentligen kanske det inte ÄR så himla konstigt, med tanke på hur vuxna beter sig mot varandra? Hur ska barn kunna veta något annat när de ser på vuxna att det är okej att gå över lik för att få det man vill? Det är okej att förlöjliga människor i TV, på nätet och i tidningar. Hur ska våra barn kunna förväntas veta att det inte är okej "på riktigt" ?
Allt under det att skolan påstår att ingen mobbing förekommer!
Det har blivit galet fel, och det är för jävligt. Jag hatar mobbing!
3 kommentarer:
Yes, mobbing är fel. Men tyvärr kommer det alltid att finnas där. Människor med lågt självförtroende och stark pondus kommer alltid att finnas och behöva uttrycka sin makt och osäkerhet. Good blog by the way.
Ursäkta, men är inte det lite väl cyniskt? Är inte det att acceptera att det alltid kommer att vara så?
JAG VÄGRAR GÅ MED PÅ DET!
All form av mobbing ska, i mitt tycke, anses som utrotningshoppfull art som med alla medel ska bekämpas.
Genom att acceptera mobbingen ger vi den plats att existera.
Man ska ALDRIG acceptera mobbning! A_L_D_R_I_G_! Kampen mot mesiga/lägligt blinda och döva lärare och rektorer (och föräldrar) är svår, seg, dryg, jobbig och jävligt irriterande. Men man får aldrig ge upp. Aldrig acceptera mobbning som något som "alltid kommer att finnas där".
Inga barn ska behöva ha det sådär.
Skicka en kommentar