Detached parenting

Det finns något som kallas "Attachment parenting" (AP), som (väldigt hårddraget och högst personlig tolkning) går ut på att man lever extremt nära sina barn, typ bär dem i sjal dygnet runt, samsover o.s.v.

Jag och en vän ser oss båda som väldigt bra föräldrar, men inte riktigt AP-föräldrar.
I diverse diskussioner med AP-föräldrar har det ibland känts som att man i relation till dem är värsta "lämna-ungen-i-en-sophög-alltid-finns-det-något-att-äta-där-och-man-sover-faktiskt-mjukt-bland-gamla-potatisskal"-föräldern. I de sammanhangen uppfann min vän begreppet "detached parenting" som en humoristisk motsats.

Hur som helst... jag har permis från dagis just nu. Det är första dagen som vi har gjort "säga-hejdå"-ritualen, och nu är jag hemma. Jag borde skotta snö, och kanske städa inför födelsedagskalaset i eftermiddag, men jag tänker faktiskt skita i det och bara njuta av att vara helt ensam i huset. De gånger det har hänt är lätträknade, jag lovar...

Istället fnittrade jag hela vägen hem, och det kändes som att jag var på rymmen från dagisfröknarna eller nåt. Typ: Wihooooo, jag är fri, hoppas de inte får tag på mig!!! Det kändes extremt "detached parenting", och sjuuuukt skönt :-)

Och hela vägen från dagis hade jag en enda refräng i huvudet... ;-)



Jag inser hur mycket roligare det här inlägget hade varit om refrängen i mitt huvud istället hade varit David Hasselhoffs "Looking for freedom", men men... SÅ roligt ska vi inte ha idag *S*

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men jisses vad länge sedan det var jag hörde den där låten! Jag sällar mig i alla fall till skaran DP-föräldrar, tror jag. För ibland är det verkligen skönt att bara vara helt själv! Vi är mååånga som tycker att SBF (Sunt BondFörnuft) räcker tillräckligt långt *hihi*

Anonym sa...

Din vän måste vara en väldigt klok (och otroligt vacker) person. ;-)

Anonym sa...

Det hade ju varit roligare! Jag erkänner! Fan vad duktig du är! Jag är stum av beundran! Du är banne mig min idol!

Anonym sa...

Jag förstår verkligen känslan, helt och fullt :) Njut, de ensamma tillfällena utan måsten är ytterst få...eller ja i mitt liv är de det ;) Men jag mår bra ändå och njuter väldans när tillfällena kommer. En bra bieffekt är att man blir en så mycket bättre mamma sedan när man hämtar dem.

Lilla Jag sa...

Hahahaha, du VET att jag instämmer till fullo....