Idag är en sån där dag...
...när det bubblar i magen av bra saker. Jag ville bara säga det :-)
Pust...återhämtad efter partyfredag följd av bakislördag.
I den officiella svartbaren på våning tre hade vi porrbelysning (sjal över lampa, man tager vad man haver), lyssnade på Mix Megapol (återigen, man tager vad man haver) och det hinkades bubbel som aldrig förr (nu låter det som att det var många som hinkade bubbel, i själva verket var det jag som stod för hinkandet).
Efter middagen var det väldigt intressant att stå i åsiktsmaffian på läktaren och observera dansstilar nere på golvet. Ännu mer intressant att observera folk som försvann in bakom kontorsdörrar och aldrig kom ut igen... i veckan hörde jag ett rykte som sa att dessa fester brukar kallas "vem tar vem"-fester, och det verkar ligga något i det.
Helgens konstigaste upptäckt var dock att det faktiskt går att vakna på en lördagmorgon, vara bakis som f-n och ändå känna att det ska bli kul med nästa jobbfest.
Livet leker :-)
Har vi verkligen landat på månen?
Hur mycket bajs ryms i en blöja?
Tisdag eftermiddag.... telefonen ringer i listoplistos hus. Maken svarar. Det är Folktandvården som söker listoplisto.
- Hon är på jobbet, svarar maken. Hon kommer hem vid halv fem-tiden.
- Jamen då ringer jag på hennes mobil, säger Folktandvårdsmänniskan
En halvtimme senare... telefonen ringer igen (återigen i listoplistos hem). Maken svarar, det är Folktandvården som söker listoplisto.
- Nej, hon är fortfarande på jobbet, svarar maken
- Oj, just det, jag har ju redan ringt till listoplisto!
När listoplisto kommer hem från jobbet får hon veta detta... kollar sin mobil efter missade samtal, men ingen har ringt.
(Kuriosa: listoplisto står i kö för att få en tandläkartid. Kötiden har varit närmare två ÅR)
Onsdag
listoplisto försöker övervinna sin tandläkarrädsla genom att SJÄLV ringa Folktandvården. Uppenbarligen är det något som inte funkar särskilt bra i administrationen, så lite hjälp på traven skadar väl inte....
Ring..... ring...... ring..... 2 minuter senare är det fortfarande ingen som svarat.
Jag ringde kanske fel nummer, tänker listoplisto och försöker igen. Riiiiiiing.... riiiiiiiiiiiiing....
Fortfarande inget svar. Okej, numret är rätt, men de kanske har särskilda telefontider, tänker listoplisto. Så måste det vara! Blädder blädder, scroll scroll... Hmm, de ska ha öppet för tidsbokning ända till klockan 16, och klockan är bara 14.50, tänker listoplisto för sig själv medan hon slår numret igen... och igen... och igen... men ingen svarar.
15.30 ger hon upp och tänker onda tankar om Folktandvården, men tänker också att det säkert blir bättre i morgon. Kanske är det bara så att Folktandvården ligger i en annan tidszon? Det skulle ju förklara saken!
Torsdag
Rustad med ytterligare en gnutta mod bestämmer sig listoplisto för att göra ett nytt försök att nå Folktandvården. Mobiltelefonen är kollad, fortfarande ingen som har ringt. Klockan är 10.22.
Riiiing.... riiiing.... "Välkommen till Folktandvården" OOOOH, framsteg!!! En telefonsvarare!!! Mänsklig kontakt. Nästan i alla fall! "Vi har kafferast mellan 9.45 och 10.05. På måndagar har vi möte till klockan 10.10. Välkommen åter".
listoplisto tittar på klockan igen. 10.23. Hon tänker att teorin om tidszonen kanske stämmer, alternativt att ett kroniskt stadium av sinnessjukdom har inträtt. För visst är 10.23 mer än 10.05? Oftast i alla fall?
Men just det... det är ju torsdag, och på torsdagar kanske universums tidslagar upphävs? Eller nej, det är nog i Star Trek sånt händer... listoplisto tänker att hon kanske trots allt har blivit vansinnig. Kanske ligger hon i ett sånt där ägg som människorna i Matrix, de som tror att de har ett liv trots att de egentligen bara är batterier.
listoplisto tänker återigen några onda tankar om Folktandvården, sedan kommer hon på att det kanske är ganska bra att vara ett batteri, för det innebär ju i så fall att tvätthögen i källaren egentligen inte finns... och att all städning är helt i onödan eftersom huset egentligen inte heller finns. Och allra bäst av allt... Folktandvården finns inte, så det finns inget att vara rädd för.
Och genast känns allt lite bättre.
Om man sitter i en buss i Finland, halv nio på kvällen, och med liv och lust redogör för processer och beslut som har fattats långt innan man fick sitt jobb... Och dessutom använder ord som 'kommunicera', 'förankra' och 'mandat', kan man säga att man brinner för sitt jobb då?
Kan nån langa över en brandsläckare tack? Jag börjar bli lite rädd för mig själv! ;-)
Idag när jag kollade min mejl, såg jag att jag hade fått en anonym kommentar på ett gammalt blogginlägg om mobbing. Kommentaren är för viktig för att inte lyfta fram. Min son blev stucken av nålar av bakomvarande kille i syslöjden, läraren brydde sig inte ens. I måndags blev han utknuffad i vägen framför skolbussen av en annan kille. Idag är det måndag igen...vad händer?
Egentligen kanske det inte ÄR så himla konstigt, med tanke på hur vuxna beter sig mot varandra? Hur ska barn kunna veta något annat när de ser på vuxna att det är okej att gå över lik för att få det man vill? Det är okej att förlöjliga människor i TV, på nätet och i tidningar. Hur ska våra barn kunna förväntas veta att det inte är okej "på riktigt" ?
Allt under det att skolan påstår att ingen mobbing förekommer!
Det har blivit galet fel, och det är för jävligt. Jag hatar mobbing!
Alex Schulman stänger sin blogg. Han hyllas av sina läsare med kommentarer som "Känns som om yttrandefriheten stryps ännu mer i bloggvärlden nu när du försvinner", och jag tänker: Eh?? "Idag konstaterar jag att det finns något skevt och ganska obehagligt i den här dagboken"
Jag har inte läst hans blogg särskilt många gånger, men de gånger jag har gjort det har det alltid varit hånfulla eller rentav elaka inlägg jag läst, följt av minst lika jävliga kommentarer från folk.
Nu skriver han såhär:
"Framgångarna med den här dagboken och de krav som ställs på mig höll gradvis på att göra mig till exakt den typ av nätmobbare som jag själv hatade bara för ett år sedan"
Väl rutet, Alex. En liten del av mig har svårt att veta om det verkligen är ärligt och på allvar, men förutsatt att det ÄR det, så är det där ditt bästa blogginlägg någonsin! Tack och hej.