Idag är en sån där dag...

...när det bubblar i magen av bra saker. Jag ville bara säga det :-)

Partygirl

Pust...återhämtad efter partyfredag följd av bakislördag.
I den officiella svartbaren på våning tre hade vi porrbelysning (sjal över lampa, man tager vad man haver), lyssnade på Mix Megapol (återigen, man tager vad man haver) och det hinkades bubbel som aldrig förr (nu låter det som att det var många som hinkade bubbel, i själva verket var det jag som stod för hinkandet).

Efter middagen var det väldigt intressant att stå i åsiktsmaffian på läktaren och observera dansstilar nere på golvet. Ännu mer intressant att observera folk som försvann in bakom kontorsdörrar och aldrig kom ut igen... i veckan hörde jag ett rykte som sa att dessa fester brukar kallas "vem tar vem"-fester, och det verkar ligga något i det.

Helgens konstigaste upptäckt var dock att det faktiskt går att vakna på en lördagmorgon, vara bakis som f-n och ändå känna att det ska bli kul med nästa jobbfest.
Livet leker :-)

Satans glittriga bajskorv

Fint namn på ett konstverk, eller hur? Format ca 15*10 cm. Säljes till högstbjudande.





















*fniss*
Det är inte mitt fel att syrran ska bli förskollärare och har en massa roliga vattenfärger liggandes hemma :-)


Har ju glömt...

...att jag simpsoniserade mig för ett tag sedan.
Ni som känner mig, vad tycks?



Saker man undrar...

Har vi verkligen landat på månen?
Hur mycket bajs ryms i en blöja?

Hur mycket jordgubbsdryck ryms i ett normalstort tangentbord?

De två första frågorna är obesvarade. Inte den tredje... men man lär sig något nytt varje dag!

Yeeeey Folktandvården!!!

Tisdag eftermiddag.... telefonen ringer i listoplistos hus. Maken svarar. Det är Folktandvården som söker listoplisto.
- Hon är på jobbet, svarar maken. Hon kommer hem vid halv fem-tiden.
- Jamen då ringer jag på hennes mobil, säger Folktandvårdsmänniskan

En halvtimme senare... telefonen ringer igen (återigen i listoplistos hem). Maken svarar, det är Folktandvården som söker listoplisto.
- Nej, hon är fortfarande på jobbet, svarar maken
- Oj, just det, jag har ju redan ringt till listoplisto!

När listoplisto kommer hem från jobbet får hon veta detta... kollar sin mobil efter missade samtal, men ingen har ringt.
(Kuriosa: listoplisto står i kö för att få en tandläkartid. Kötiden har varit närmare två ÅR)

Onsdag
listoplisto försöker övervinna sin tandläkarrädsla genom att SJÄLV ringa Folktandvården. Uppenbarligen är det något som inte funkar särskilt bra i administrationen, så lite hjälp på traven skadar väl inte....
Ring..... ring...... ring..... 2 minuter senare är det fortfarande ingen som svarat.
Jag ringde kanske fel nummer, tänker listoplisto och försöker igen. Riiiiiiing.... riiiiiiiiiiiiing....
Fortfarande inget svar. Okej, numret är rätt, men de kanske har särskilda telefontider, tänker listoplisto. Så måste det vara! Blädder blädder, scroll scroll... Hmm, de ska ha öppet för tidsbokning ända till klockan 16, och klockan är bara 14.50, tänker listoplisto för sig själv medan hon slår numret igen... och igen... och igen... men ingen svarar.

15.30 ger hon upp och tänker onda tankar om Folktandvården, men tänker också att det säkert blir bättre i morgon. Kanske är det bara så att Folktandvården ligger i en annan tidszon? Det skulle ju förklara saken!

Torsdag
Rustad med ytterligare en gnutta mod bestämmer sig listoplisto för att göra ett nytt försök att nå Folktandvården. Mobiltelefonen är kollad, fortfarande ingen som har ringt. Klockan är 10.22.
Riiiing.... riiiing.... "Välkommen till Folktandvården" OOOOH, framsteg!!! En telefonsvarare!!! Mänsklig kontakt. Nästan i alla fall! "Vi har kafferast mellan 9.45 och 10.05. På måndagar har vi möte till klockan 10.10. Välkommen åter".

listoplisto tittar på klockan igen. 10.23. Hon tänker att teorin om tidszonen kanske stämmer, alternativt att ett kroniskt stadium av sinnessjukdom har inträtt. För visst är 10.23 mer än 10.05? Oftast i alla fall?
Men just det... det är ju torsdag, och på torsdagar kanske universums tidslagar upphävs? Eller nej, det är nog i Star Trek sånt händer... listoplisto tänker att hon kanske trots allt har blivit vansinnig. Kanske ligger hon i ett sånt där ägg som människorna i Matrix, de som tror att de har ett liv trots att de egentligen bara är batterier.
listoplisto tänker återigen några onda tankar om Folktandvården, sedan kommer hon på att det kanske är ganska bra att vara ett batteri, för det innebär ju i så fall att tvätthögen i källaren egentligen inte finns... och att all städning är helt i onödan eftersom huset egentligen inte heller finns. Och allra bäst av allt... Folktandvården finns inte, så det finns inget att vara rädd för.

Och genast känns allt lite bättre.

Intressant

I finska Kronoby kommun med 7000 invånare, är de finskspråkiga i minoritet. Tänk så lite man vet om ställen som ändå ligger rätt nära en själv.
Resan i Muminland börjar gå mot sitt slut, bara ett studiebesök kvar, i Karleby (Kokkola).

Steelguitar

Bob Brozman, cool kille. GRYM känsla, killen har lirat förr. Och haja, de har öl i Finland också! Wihoo!!! :-)

Trerättersmiddag

Mums

Åh...

Skärgård är alltid skärgård. Och vi hade tur med vädret :-)

Kolla!

Kolla vilken konstig molnkant.

Österbottens museum

På Österbottens museum kan man se både inhemska och mindre inhemska djur.
Och titta, där sitter Pentti i sin grotta och grillar korv.

Jag är periodare...

...på skor. Det kan gå år utan att jag bryr mig alls, sedan kommer en period då skor är som konstverk.
Jag kan se en sko och tänka att det är det vackraste jag någonsin sett, och vilja köpa alla möjliga konstiga skor som jag förmodligen aldrig skulle använda. Så var det idag!
Det verkar inte gå att ta bra skobilder med telefonen, men jag kan meddela att Anttilas har myyycket fina skor :-)

Vasa

Vasa verkar vara en trevlig stad. De säljer grönsaker, frukt och bär på torget och sånt är ju alltid lite mysigt. På lunchen avverkades H&M, Seppäläs, Anttilas, Tiimari och lite av varje. Nu väntar studiebesök i Kvarken.

Läskig insikt

Om man sitter i en buss i Finland, halv nio på kvällen, och med liv och lust redogör för processer och beslut som har fattats långt innan man fick sitt jobb... Och dessutom använder ord som 'kommunicera', 'förankra' och 'mandat', kan man säga att man brinner för sitt jobb då?
Kan nån langa över en brandsläckare tack? Jag börjar bli lite rädd för mig själv! ;-)

På resande fot igen

Jahapp, då är man på resa igen. Den här gången till vårt östra grannland.
Den ohyggligt upphetsande bilden är tagen i Haparanda, Tornedalens centrum (enligt dem själva i alla fall).
Fortsättning följer!

Och på tal om mobbing...

Idag när jag kollade min mejl, såg jag att jag hade fått en anonym kommentar på ett gammalt blogginlägg om mobbing. Kommentaren är för viktig för att inte lyfta fram.

Min son blev stucken av nålar av bakomvarande kille i syslöjden, läraren brydde sig inte ens. I måndags blev han utknuffad i vägen framför skolbussen av en annan kille. Idag är det måndag igen...vad händer?
Allt under det att skolan påstår att ingen mobbing förekommer!

Egentligen kanske det inte ÄR så himla konstigt, med tanke på hur vuxna beter sig mot varandra? Hur ska barn kunna veta något annat när de ser på vuxna att det är okej att gå över lik för att få det man vill? Det är okej att förlöjliga människor i TV, på nätet och i tidningar. Hur ska våra barn kunna förväntas veta att det inte är okej "på riktigt" ?
Det har blivit galet fel, och det är för jävligt. Jag hatar mobbing!

Monstret har dött

Alex Schulman stänger sin blogg. Han hyllas av sina läsare med kommentarer som "Känns som om yttrandefriheten stryps ännu mer i bloggvärlden nu när du försvinner", och jag tänker: Eh??
Jag har inte läst hans blogg särskilt många gånger, men de gånger jag har gjort det har det alltid varit hånfulla eller rentav elaka inlägg jag läst, följt av minst lika jävliga kommentarer från folk.

Nu skriver han såhär:

"Idag konstaterar jag att det finns något skevt och ganska obehagligt i den här dagboken"

"Framgångarna med den här dagboken och de krav som ställs på mig höll gradvis på att göra mig till exakt den typ av nätmobbare som jag själv hatade bara för ett år sedan"


Väl rutet, Alex. En liten del av mig har svårt att veta om det verkligen är ärligt och på allvar, men förutsatt att det ÄR det, så är det där ditt bästa blogginlägg någonsin! Tack och hej.