Demonregissören har vandrat hädan

Ingmar Bergman har dött, 89 år gammal.
Hela dagen har varit full av tidningsartiklar och radioreportage om den störste, mästaren, en av filmhistoriens främste.

Elin Klinga pratade med ostadig röst (i P3) om lekfullheten i "Sommarnattens leende" och om hur "Persona" betytt mycket för henne. Någon annan sa att det känns "oerhört tomt" i världen utan honom. Woody Allen saknar sin vän, och jag tänker att jag kanske borde ha en åsikt? Det kanske borde kännas i alla fall litegrann? Men näää....

Ingmar Bergman är död. Sånt är livet.

Andra bloggar om: Ingmar Bergman

So jävla jämställt

"So why do we tycker it's so viktigt with jämställdhet? Well, it's better for the tjejerna because they get more pengar if its jämställt so they can köpa smink och grejer.
And it's also better for the killarna because if you say that you are jämställd, you get to ligga with the tjejerna! So it's better for everyone if it's so jävla jämställt!"

Andra bloggar om: Henrik Schyffert, humor

God morgon... eller?

Godmorgonkonversation mellan pigg treåring och trött mamma:

- Mamma, är vällingen klar nu?
- Nej, men den är snart klar
- Är den klar nu?
- Nej
- Är den klar nu då?
- NEJ!
- Haha mamma, jag skojar bara lite med dig

Andra bloggar om: treåringar, humor

Det är liksom en helt annan grej

Barnprogram förr
Lalala, vi är söta nallebjörnar som ska rädda den stackars myggan som har fastnat i den tecknade spindelns nät. Medan vi pratar spindeln tillrätta så sjunger vi en sång om vänskap.

Barnprogram idag (barnradion)
Molly är i datorns värld, Internet går långsamt och det visar sig att nätverkskortet är kraschat. Någon har kapat alla datapaket som ska till banken och om hon inte kan rädda dem och stoppa kaparen så kommer alla bankens kunder att bli av med sina pengar.
Kolla, där är kaparen, vi komprimerar honom, ni vet... zippar honom, då krymper han och så är datapaketen säkra.

Det är fan inte samma sak längre...

Andra bloggar om: barnprogram

På tal om drömmar...

I natt drömde jag att jag började en franskakurs, och fick min gamla högstadiefransklärare som lärare igen. Skräck!
I alla fall var vi bara två på kursen som ägde rum i ett bibliotek. Första uppgiften var att lista ut vad "tandkräm" heter på franska. UTAN att få använda internet. Herregud vilken terror!!! Ganska märklig uppgift också, men när just den läraren ger en uppgift så gör man den...

I alla fall så funderade jag länge och väl och letade i böcker, men kunde inte hitta ordet. Men så plötsligt kom jag på att tandborste i alla fall heter brosse à dents, så jag skrev ner det med tjock svart tusch på ett papper i hopp om att komma på ordet för tandkräm på det viset. Jag minns att jag redan i drömmen var lite förvånad över att ha kommit på brosse à dents, och i morse var jag tvungen att kolla upp det i ett lexikon. Jag har hittat på ord förut i drömmar, så man vet aldrig... men märkligt nog så var det helt rätt den här gången.

Sånt får mig att undra hur mycket konstigheter som finns lagrade i hjärnkontoret. Uppenbarligen en hel del, men hur mycket? Det hade varit kul att veta.

Förresten så heter tandkräm dentifrice, men det kom jag aldrig på i drömmen.

Måste man alltid ha nånting att skriva??

Jag har Martina Haag's "Martina-koden" som toabok för tillfället. Tog in den på toa för att börja läsa, och insåg efter ungefär 10 sidor att det är en perfekt toabok. Den är som en extremt maffig och sliskig pralin. Det går bra med en tugga, sedan vill man kräkas och så gör man något annat några dagar tills man blir lite nyfiken igen och tar en tugga till. Och så vill man kräkas igen.

Missförstå mig rätt, jag gillar Martina Haag. Jag gillar att hon är förvirrat hysterisk och så, men jag blir fort trött på det. Jäääättetrött. Samtidigt är jag för seg för att orka läsa något djupare än just Martina Haag. Jag funderade till och med på att beställa Annika Lantz's bok om graviditet och föräldraskap, men insåg att Annika & Martina är litegrann samma samma... så jag får väl tugga mig genom Martina-koden innan jag ger mig på en ny toabok.

Vad ska jag skriva för bok? Jälp... ge mig tips.

Jag skulle iofs kunna skriva om allt konstigt jag drömmer nuförtiden. Häromnatten drömde jag att jag var på en båt, modell Finlandsfärja. Jag skulle partaja med några kompisar, när vi plötsligt låg i vattnet och plaskade som att det var det mest naturliga i hela världen.
Bredvid oss i vattnet paddlade en liten pojke omkring i en trasig trampbåt, och plötsligt hoppade kaptenen ner i vattnet för att rädda oss allihopa.

Där hade historien kunnat få ett logiskt slut, men icke. Kapten tog oss i land på nåt konstigt ställe där vi gick in i ett berg genom en stor dörr. Där blev vi instängda och försökte ta oss ut genom olika gångar och dörrar innan vi till slut råkade öppna fel dörr och hamnade i en märklig värld där en massa människor hade ett samhälle inne i berget. Komplett med matvarubutik och allt. Himla välfylld, med en massa underliga livsmedel på hyllorna. Jag hann lägga märke till att stentrapporna ner i berget var väldigt snygga.
Sedan tog drömmen slut. Jag undrar om de saknade oss på båten...

Andra bloggar om: Martina Haag, Annika Lantz, drömmar, Finlandsfärja

Va eeee de för en daaaa?

Vad e de för en da, e de en vanlig daaa?
Nä de e ingen vanlig da för det e listoplistos fölseda
hurra hurra hurra!

:-)

Helt enkelt tokigt roligt

Det här är det roligaste på länge *S*

Föräldraskap är en mutation

Föräldraskap är inte en gåva... inte en välsignelse.... det är en mutation. Och ingen kan få mig att tro något annat.
Missförstå mig rätt, en mutation behöver inte vara av ondo, en mutation kan vara en gåva eller en välsignelse, men det är likförbannat en mutation.

Spindelmannen kan slänga sig i väggen... ni läser just nu ord skrivna av en muterad mamma med åtta armar och åtta ben. Spindel gånger två alltså. Minst...
Det är nog som för de flesta muterade varelser, inget de valt själva utan något som liksom bara har dykt upp av okänd anledning.
Spindelmannen blev biten av en radioaktiv spindel, och fick förmågan att kasta spindelnät ur handleden. Mycket praktisk förmåga, jag önskar jag hade den också.
Hulken kan skrämma skiten ur vem som helst när han förvandlas... det hade också varit rätt praktiskt när man har ett par 1½-åringar i huset som inte lyssnar på NÅT man säger.
Hiro Nakamura (Heroes) kan teleportera, Stålmannen kan flyga.
Och jag fick åtta armar och åtta ben. Minst...

I det här fallet får det nog räknas både som gåva och välsignelse, särskilt när man ska byta bajsblöja på en, hindra den andra från att dricka avloppsvatten och den tredje från att slå ihjäl myggor med innebandyklubba.
Samtidigt.

Men nog vore det skönt att kunna bli osynlig... :-)

Fåmante va lite krejsi ibland???

Lalalala, jag är en igelkått....lalalalalalala, jag är en igelkått... så sjöng jag nyss, och maken garvade lite och undrade vad jag höll på med.
Å ja ba: "Fåmante va lite krejsi ibland va???"

Fåmantede? Om man är en igelkått? :-D

Sån är jag...

Jag är en språklig, totalt sarkastisk och lite stökig Brigitte Bardot. En exotisk skönhet med skarp tunga som städar när jag har tid, medan jag uttrycker mig kreativt och övertygar andra om att mina åsikter är rätt.

Testerna säger så, vad säger ni?
How sarcastic are you?
What kind of intelligence do you have?
What famous pinup are you?
Are you messy?

:-)

Förhandlingslamning

Jag tillhör informationsgenerationen, den som gillar information och som mer eller mindre förväntar sig få/hitta information om det ena och det andra.
Jag tillhör däremot inte curlinggenerationen, den som inte verkar vara förmögen att söka information själv, den som inte har orkat slå upp begreppet ”sunt förnuft” och därmed inte vet var sjutton sunt förnuft är.

För det är något som har gått galet fel när folk frågar på ett internetforum INNAN de ringer sjukvårdsupplysningen för att fråga ifall det kan vara något fel när de är höggravida och det rinner blod nedför benen. De vill ju inte störa personalen på förlossningen i onödan...

Och det är något som gått sanslöst fel någonstans när människor köper vitamintillskott på Apoteket men inte har någon aning om hur de ska tas… sväljas hela, tuggas eller kanske intas stående på händer tillsammans med en tallrik potatismos och en Cosmopolitan?
Och det liksom inte florerar en endaste tanke av typen "hur är det troligt att man intar en tablett?".

Eller varför inte när folk går in på ett internetforum för att fråga vilken dos de ska ta av sin receptbelagda medicin. Och man liksom anar mellan raderna (ibland skrivs det rent ut) att det är uteslutet att… typ… ringa läkaren och fråga. Alltså läkaren som SKREV receptet (av en anledning, får man förmoda). För man vill ju inte verka dum.
Det verkar nämligen inte aaaalls dumt att ställa en sådan fråga till folk som inte har någon koll. I själva verket är de nog en betydligt säkrare källa än en läkare.

Det är lite sådär som när man gick på högstadiet och hade hemkunskap och skämtade om att en del knappt kunde koka ägg och att det liksom var det värsta tänkbara i matlagningsinkompetens, att man inte KAN vara sämre än så på att laga mat. Så är folk fast när det gäller riktiga, viktiga saker.

Varför bryr de sig inte? Varför bryr jag mig? Suck.

Väderdansen funkade

På fredag kväll kom vi in på festivalområdet precis när Bo Kaspers orkester började spela "Semester". Precis samma inledning som på samma festival 7 år tidigare, samma Sussie som sällskap och samma lycka i hela kroppen. Det är något magiskt med BKO som gör att man blir helt lycklig när de spelar.
Dessutom slapp vi regn! Det blev till och med lite solsken, trots att prognoserna lovade regn precis hela helgen. Finns det en gud så ville hon att jag skulle ha en bra festivalfredag *S*
Och ingen diggar till BKO som jag och Sussie :-)

Sedan The Ark... ord är överflödiga. De är alltid lika bra, Ola Salo är alltid lika karismatisk och "Calleth you cometh I" var magisk även denna gång.
Däremot finns det många ord jag skulle kunna använda för att tala om vad jag tänker om de föräldrar som lät sina barn stå längst fram vid staketet under spelningen... The Ark, barn i 7-8-årsåldern längst fram och stora delar av övriga publiken bestående av fulla människor i 23-årsåldern.
Jag nöjer mig med att säga att vakterna hade en del att göra... och vi fick trängas med panikslagna föräldrar som uppenbarligen blev helt chockade över att det plötsligt var trångt för deras barn längst fram. Suck.
Mental notering för framtiden: Små barn ska inte stå längst fram på festivalspelningar. Remember!




Andra bloggar om: Kirunafestivalen, Bo Kaspers orkester, The Ark, fest