Coming soon... to a tree near YOU!

Från skaparna av trädansiktet och den lite för korta relaxbyxan kommer nu.....
Utvecklingsstörda hundansiktet! En uppföljare till trädansiktet, men ännu mer konstig (och skrämmande).

För endast 98.50 kr kan detta märkliga hundansikte bli ditt. Sätt upp det på ett träd någonstans och skräm ihjäl alla som går förbi.

Utvecklingsstörda hunden är gjord helt utan tankeverksamhet (dock med stora mängder droger), i vädertålig polyresin.

Skoj för stora och små. Beställ utvecklingsstörda hundansiktet NU! Hemlig present medföljer. Kanske en relaxbyxa, kanske något annat ur Sparköp postorders stora lager av kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser.

Medbestämmande in absurdum?

Under några års tid har jag hört av vänner med barn i skolåldern att det läggs en helt annan typ av ansvar på barnen i skolan numer, att det är betydligt mer "lägg upp arbetet som det passar dig bäst", inom vissa givna ramar. Inte "gör det här, det här och det här till på onsdag" som det var när jag gick i skolan.

Jag kan se fördelar med att barnen tidigare får lära sig att ta ett visst eget ansvar över sin inlärning. Jag kan också se fördelar med att barnen får ett ökat medbestämmande och får lära sig att man kan ha inflytande fast man är liten. Men jag tänker att det nog har gått för långt när barn i årskurs fem ska få välja vilka favoritkompisar de vill hamna i samma klass som, när gamla klassen måste splittras.
Eller okej, jag kan se vissa fördelar med det också, så länge det sköts på ett vettigt sätt av de vuxna som faktiskt bestämmer... men någon får gärna förklara för mig på vilket sätt det är försvarbart att be barnen lista vilka de helst INTE vill gå med.

Skolchefen ursäktar sig med att det nog handlar om ett olycksfall i arbetet. B-U-L-L-S-H-I-T säger jag. Det kan aldrig vara ett "olycksfall i arbetet" att aktivt låta eleverna välja bort klasskamrater.
Däremot säger det kanske en del om den syn (eller det synfel) man har när det gäller barn och bristen på förståelse för hur viktigt det är för de flesta i den åldern att känna sig normal, vanlig och som en del av gruppen. Och ja, visst finns det de som redan på mellanstadiet vill vara annorlunda, men jag vågar nog påstå att INGEN elvaåring uppskattar att bli utröstad från sin gamla klass på Robinsonvis.

Kerla berättar i sin blogg om hur samma typ av val gick till på hennes barns skola

Under den månad som valet pågick för mina barn pågick mycket mellan barnen. "Om du gör det och det så väljer jag dig" etc. De barn som var oroliga och vistte att de kanske inte skulle bli valda mådde ganska dåligt. Dessutom så kan man då tracka andra - "ingen kommer att välja dig för du är så ful, dum och dampig". Maktspel på skolgården kan vara obehagligt och sånt här bäddar för mobbning

Kan NÅN lärare vara omedveten om att det är precis detta man plockar fram med sådana val? Som sagt, det är superbra att man lär barn att ta ansvar och vara delaktiga. Men det finns gränser för vad barn i vissa åldrar klarar av att göra på ett vettigt sätt.





Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, skola, väljas bort, lärare

Vilda västern

Kära dagbok. Idag på jobbet pratade vi om skolbranden och knivmordet som hände häromdagen här i lilla lugna Kiruna. Sedan pratade vi lite om de överfall och våldtäkter som hänt det senaste halvåret, och hur irriterande det är att man ska behöva oroa sig för att bli överfallen när man till exempel är ute och promenerar. Sedan pratade vi lite snusk och sex och fortkörning och hur man lämpligast hämnas på polisen för att man fått fortkörningsböter.

Resten av arbetsdagen gick åt till funderingar om varför det finns en plats som heter Rensjön och hur det skulle se ut om det låg en hel hög med postbilar i en sjö (fråga inte...)

Sedan åkte jag hem från jobbet. Det är härligt att komma hem till sin familj efter en lång arbetsdag. Inte riktigt lika härligt att komma hem och upptäcka klistermärket som är intryckt i Wii-konsolens CD-öppning.

Mest givande idag var kanske den ekonomiska diskussionen med femåringen efter klistermärkesincidenten. "Jamen om den går sönder så kan vi ju köpa en ny", sa hon glatt.
Som en riktig mönstermamma ljög jag och sa att man måste spara ihop en hel skattkista full med guldtior för att kunna köpa ett nytt spel och att det skulle dröja ungefär till hon är 40 år innan skattkistan är full. Det var förstås inte helt uppskattat ("määääh, jag vill ha spelet när jag är FEM år"), men jag vill gärna tro att jag öppnade en ny dimension av tänkande hos henne idag. Nu kan jag snart börja föra in begrepp som "sugar daddy", "oljeshejk" och "det är inte alls fel att gifta sig för pengar, bara man får ett platinakort på köpet".

Sedan funderade jag lite på hur man får barnen att inse att det inte är någon bra idé att ta sönder saker hela tiden. Karriärmamman föreslog blodshämnd, leksak för leksak. Du tar sönder en, då gör jag också det. Jag måste erkänna att tanken tilltalar mig. Förutom den rena njutningen i att få vara arg och ta sönder saker så är det ju ett relativt enkelt sätt att uppnå städade barnrum, för det dröjer nog inte mer än en vecka eller två innan alla leksakerna är slaktade.

Jag tror jag ska börja med att bryta benen av någon av leksakshästarna... det är i alla fall ingen idé att slita benen av någon av Barbiedockorna, för de är redan avslitna och används som tuggben av treåringarna... voff voff.

Inget är för evigt

Min gamla skola finns inte längre.
Skolan där jag gick låg- och mellanstadiet, där jag avskydde talfröken, där jag hade mitt livs (hittills) enda knytnävsslagsmål, där jag lärde mig skriva på skrivmaskin och där jag så småningom också arbetade som ungdomspraktikant och sedermera lärarvikarie.

Innan ikväll har jag nog tänkt att det bara är en skola... men det gjorde ont i hjärtat att stå där och se den ätas upp av eld. 260 elever och 40 anställda har ingen skola att gå till i morgon. Det är så sorgligt.


Artiklar om detta: NSD, Kuriren, Aftonbladet, Expressen

Ajabaja så får man inte göööra

- Mamma, jag luktar bajs. Tvätta rumpan!
- Mmm
- Mamma, man får inte äta bajs
- Nää
- Mamma, det är äckligt att äta bajs, man får bara äta mat. Inte bajs.
- Alldeles rätt
- Man får inte smaka bajs heller, bara mat. Inte bajs för det är äckligt, mat är inte äckligt det är gooott. Men inte bajs.
- Mhmm, just det
- Mamma...
- Jaa?
- Man får inte äta bajs. För då kommer polisen, och släpper värsta fisen *pruttljud*
- Jaså?
- Jaaa, då kommer polisen och slänger oss i fängelsehålan med skurkarna... och släpper värsta fisen *pruttljud och gapskratt*

Teknikens under

Det är rätt fräsigt att jag nu sitter på tåget och surfar & mejlar med min mobiltelefon, billigare och med snabbare hastighet än när vi skaffade hemma-internet för en massa år sedan och fick leva med en ständigt upptagen telefonlinje och telefonräkningar på över tvåtusen spänn varje kvartal. Teknik rocks!

Inte mitt fel!

Jag beställde fint väder, jag sa tydligt att allt annat kan komma att medföra hemska konsekvenser. Men neeej, ingen verkar ha tagit mig på allvar.

Okej, säger jag. Skyll er själva Luleå. Nu tar jag på mig mössan och lämnar tåget. Lämna-barnen-på-dagis-mössan alltså... Jag ger er en minut att fixa vädret... glöm inte att jag inte ser mig själv när jag går, det är bara ni som kommer att lida av synen!

Fixa. Vädret. Nu!

Tuff tuff

Jaha, här sitter jag på ett tåg och är hungrig som f-n och lyssnar på Morgonpasset i P3. Nån som har en macka att langa över? Kanske en kopp kaffe också...

Man är vad man heter?

Ny krönika ute.....NU! :-)

--> Men det uttalas faktiskt så! <--

Måndag kommer före tisdag

Jahapp, då var det måndag igen.

Spikmattan är testad ett par gånger och den är absolut min nya kompis!
Eller som en vän sa: "Det är jätteskönt att ligga på den, men det gör förbannat ont när man ska dra piggarna ur fläsket sedan".

Och vad är väl en helg utan en god gärning?
I lördags skulle jag inhandla examenspresent till syrran som blivit förskollärare. Hur firar man bäst nåt sånt? Med champagne naturligtvis, och varför inte med den snyggaste champagnen på Systembolaget, när man ändå är igång? Champagne i dunjacka, i Kiruna. Det blir inte mer rätt än så, tänkte jag.

Den goda gärningen bestod dock inte i att köpa present till syrran, utan i att jag räddade den stackars flaska som blev ensam kvar på hyllan när presenten hamnat i korgen. Den liksom snyftade och hulkade lite och sa "visst, jag har dunjacka på, men utan vänner blir jag alldeles ensam och rädd".
Så kan vi inte ha det, tänkte jag, och vips så hamnade ensamma flaskan också i korgen.

Spikmatta och champagne. Stensäkert recept för en avslappnad helg :-)

Ja-a, det blir en trevlig helg

När jag kom hem från jobbet efter att ha lyssnat lite på Uno, så fick jag en present av maken! Eftersom jag är en rationell och realistisk kvinna så skällde jag ut maken innan jag öppnade presenten.
"HAR DU VARIT OTROGEN DIN SKITSTÖVEL??? HAR DU??? HUR KUNDE DU??" För alla vet ju att kvinnor inte får presenter sådär helt utan anledning... eller hur?
När han såg lagom mör ut, öppnade jag paketet och gjorde en revolutionerande vetenskaplig upptäckt. I paketet låg en spikmatta.

Jaha, tänker du kanske. Vari ligger den revolutionerande upptäckten?

För ett par månader sedan (ja, månader, inte sekunder) nämnde jag att jag var nyfiken på just en sån spikmatta. Upptäckten är således att det nu är bevisat att män faktiskt ibland HÖR vad vi säger till dem.

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska köpa för Nobelprispengarna...

Tjolahopp

Nu soundcheckar Uno Svenningsson här på mitt jobb. Crazy!
Trevlig helg!

VAB när det är som bäst

Femåringen låter som en lungsjuk tant som druckit för mycket whisky.
Det blir en aning komiskt när hon, med den rösten, frågar:

Mamma, vad händer om man äter bajs?

VAB, who can live without it? Jag vet, jag vet!!! Jag kan. Får jag gå till jobbet nu?

O-bama can't you tell, O-bama can't you tell...

To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy

Som småbarnsförälder är det sällan man får komma nära TV:n vid Bolibompatid (eller någon annan tid), så jag har inte hunnit spana in president Obamas tal förrän alldeles nyss. Hollywood behöver aldrig mer göra filmer á la Independence Day, det där installationstalet var helt filmvärdigt. Och ja, jag fick tårar i ögonen ett par gånger.
Det här inläggets Lili&Sussie-samplade rubrik är för övrigt helt ovärdig, jag vet *S*


Citatet ovan är taget ur Obamas tal. Översatt till svenska lyder det ungefär så här "Till de ledare runtom i världen som försöker skapa konflikter eller skylla sina samhällens olyckor på västvärlden - var medvetna om att era folk kommer att döma er efter vad ni bygger, inte vad ni förstör"

Vi har väl alla sett, eller varit inblandade i större eller mindre tjafs och konflikter genom livet, på jobbet eller någon annanstans. Det är lätt att hamna i en spiral där man fokuserar på ilska och allt som är negativt, istället för att försöka bygga något bättre av situationen. Alla gånger kanske man inte har orken att vara positiv, ibland känns det skönast och enklast att bara vara arg och försöka bryta ner saker/personer/situationer. Men frågan är vilket man mår bäst av i slutändan? Eller vilket man når bäst resultat med?

Jag tror vi alla har något att lära på den fronten. Man döms efter vad man bygger, inte vad man förstör...

Att snubbla på mållinjen

Jamen det finns ett par saker som är roligare än att köa på banken på lunchrasten.
Fast det är onekligen lite intressant att spana på folk i kö. Särskilt när det är pensionsutbetalning och kön består av gubbar i keps och tanter i toppluva med rullator, den ena med större näsa än den andra.

På väg in till banken hamnade jag ungefär EN sekund bakom en snubbe som sedan visade sig ha planer på att köpa bostad och därför skulle låna pengar till det = tar lång tid, särskilt när ärendet måste avhandlas på engelska och saker förklaras om och om och om igen.
OM jag bara hade kastat mig fram i dörren och tacklat honom litegrann så hade jag nog kunnat spara den kvart jag fick vänta på att han skulle bli klar. Men som sagt, under tiden hann jag spana in stornäsorna som i maklig takt hämtade ut sina pensionspengar.

I alla fall... när jag väl överlevt pensionärsrallyt på banken tänkte jag att det skulle sitta fint att fira med en sallad från ICA. Jag hade dock inte räknat med att alla pensionärer som varit på banken innan jag kom dit, hade bestämt sig för att fylla skafferiet med makaroner och löstandsvänlig filmjölk... på samma ICA.

Kön var ungefär tre mil lång och jag började notera saker på min mentala komihåglista. Saker som: "Lär dig när folk får sin pension, gå inte på stan såna dagar", "Gå aldrig mer till jobbet utan medhavd matlåda" och "Sluta tänka att saker nog går snabbt. Inget går snabbt. Någonsin!"

Och ja, salladen var tråkig. Ny notering på listan: "Sallad från ICA är alltid tråkig. Sluta köpa sån!"

Nya länkar idag

Till slut har även jag hamnat hos Heja Abbe, bloggen om en liten kille med en kromosomavvikelse och medfött hjärtfel. Abbes pappa beskriver livet med en ovanlig kille, och han skriver såååå bra!

Och så hittade jag till Hemliga Damen. Ny och inte så välfylld blogg ännu, men jag anar att det kommer att komma många kloka tankar därifrån framöver!

Mmmm så gott

Det ÄR verkligen så väldigt mycket godare med havregrynsgröt till frukost än med typ te och mackor med goda pålägg. Och man mår ju såååå mycket bättre, det är nästan så att man blir en ny och bättre människa på en gång.


Ja, jag försöker övertyga mig själv. Nåt fel med det eller? Va? Va? Va?

And the winner is....

Kolla... jag har fått en utmärkelse av Pia Plupp :-)
Tickelitack så jättemycket!


Så... nu ska jag skicka den vidare... och jag kan naturligtvis inte göra annat än att dedikera utmärkelsen till alla mina mammakollegor som bloggar här eller där. Och så puttar jag fram några på särskild hedersplats:

- I såna här sammanhang måste Karriärmamman nämnas. Juristen strax utanför storstan som går hos terapeut (stackars kvinna...terapeuten alltså ;-)) för att ta sig genom livet med tre shitkids (och en förvirrad make) utan alltför stora skador.

- Dagarna kommer, dagarna går... ja, det gör de sannerligen för Holgers mamma som reser och tränar och jobbar och renoverar och gör allt sånt där som vi andra (=jag) skulle vilja hinna göra ;-)

- Och så ett av de senaste nytillskotten i mammavärlden... familjen Lingefelt, där Oscar snart har lurat mig att tro att det faktiskt finns pyttesmå bebisar som inte ser ut som utomjordingar. Sjuuuukt söt.


Håll till godo mina vänner. Ni (och era bloggar) är pärlor! :-)

Hello!

Hello you visitor from Puerto De La Cruz, Canarias, Spain. Verry verry välkommen to my blogg in the cyberspejs. Maybe lite svårt to läsa in swedish, if du inte maybe råkar vara a swedish tourist i Spanien and just a litegrann addicted to min blogg so you måste läsa den even on your semester.

Anyway, hola Spanien!! And välkommen back när som helst anytime.


EDIT: And also very very hej till you from London who also is besöking my blogg! I like London, hälsa stan from mig.

Snart drar karusellen igång igen

På fikarasten konstaterades att det känns märkligt att det snart är ett år sedan Melodifestivalkarusellen snurrade genom Kiruna. Nu är det snart dags igen, fast den här gången får vi tyvärr se på från TV-läktaren. Närmsta Mello-ort är Skellefteå, ungefär 45 mil bort...

Idag publicerades startordningen för delfinalerna. Tävlingen börjar med en musikalartist (Nina Söderquist) i Göteborg och avslutas med en operasångerska (Malena Ernman) i Malmö. En kanske inte så vild gissning är att inget av de bidragen når finalen... iofs så är det Fredrik Kempe som skrivit Malena Ernmans bidrag, så man vet aldrig.

Tävlingen ser inte riktigt ut som förut. Röstningsförfarandet är inte riktigt som man är van vid, och det ska dessutom finnas en internationell jurygrupp som bl.a. kommer att utse den sista finalisten i Andra Chansen.
Det klarnar nog med tiden...

Vill du läsa mer om Melodifestivalen och Eurovision song contest så kan jag rekommendera Schlagerprofilerna och Schlagerpinglan. De har full koll på läget!






Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Eurovision song contest, ESC, Mello

Favorit i repris

Kickboxing på tvillingars vis, från april 2006.

Nu i veckan fyller de kickboxande dubbelhuliganerna 3 år. Det är nästan det konstigaste jag vet. Hur gick detta till?? Eller framförallt, NÄR gick det till?
Ur led är tiden...

Framtida I-landsproblem

- Älskling, kan du hjälpa mig att öppna den här burken?
- Kan du inte göra det själv?
- Nej, inte sedan jag tvingades steloperera den trasiga tummen
- Aha, du menar SMS-tummen?
- Ja... jävla SonyEricsson, att de inte gjorde mer ergonomiska telefoner. Jag ska stämma de jävlarna. Det är deras fel!

Är det månne framtidens konversationer över diskbänken, när den galna SMS-generationen vuxit upp? ;-)

Och jävla fan

Boktips: Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik. En sån där perfekt "Oooh! Lägg av? Vad faaaaan! Jag ska aldrig mer..."-bok som gör att man (åtminstone för några dagar) får inspiration att faktiskt fundera över vad man stoppar in i pajhålet nedanför näsan.

Det mesta är nog egentligen inga revolutionerande nyheter eller chockerande avslöjanden för de av oss som redan för länge sedan listat ut att det är något skumt med t.ex. fikabröd som håller sig mjukt och "färskt" i flera månader. Men visst fasiken blir man lite lätt irriterad av att läsa om Red Arrow och deras olika varianter av röksmak som tillsätts i (de flesta?) av våra vanliga "rökta" livsmedel. Eller hur vanlig vaniljglass (ofta även de "finare" sorterna inte alls innehåller vanilj utan vanillin som är framställt ur rötved. Eller hur nödvändigt det verkar vara med olika smakförstärkare i så många av våra vanliga livsmedel.

Intressant och lättsmält läsning. Klart läsvärt!

Kraschlandning i vardagen

Kraschlandningen i vardagen har gått över förväntan. Barnen har varit på dagis två hela dagar och inte blivit sjuka ännu (kors i taket, ave maria, salt över axeln, tvi tvi, ta i trä och peppar peppar). Jag har fått en del gjort på jobbet, vilket kräver ännu fler märkliga ramsor. Jag brukar vara extremt segstartad efter en långledighet, men jag har till och med kommit ihåg att stänga av autoreply på jobbmejlen. Bara en sån sak liksom!

Har det hänt nåt kul? Berätta!

På tal om baguetter...

...är det nån som vet vad Jochen Schützdeller (den ryckande baguetten) gör nuförtiden?

Sådärja

Då var semestern avklarad. 3 sköna dagar i hufvudstaden och jag kan väl inte direkt säga att jag är en ny människa, men helt klart en väldigt mätt människa. Vi har ätit och druckit gott, och njutit av solsken (sällsynt vara här vid nordpolen så här års).

I torsdags lunchade jag med Karriärmamman. Koreansk mat och sedan gigantisk kanelbulle i Strindbergs skugga (eller i alla fall i skuggan av hans hus). Jag har sett en del (idioter) hävda att "nätvänner" aldrig kan vara riktiga vänner. Det är synd om idioter, de kan missa så många bra saker i livet ;-)

På kvällen var det musikaldags. Vi hade (med mycket tur) lyckats få bra biljetter till My Fair Lady på Oscarsteatern. Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Jan Malmsjö, Henrik Dorsin m.fl, det kunde väl inte gå fel? Eller?
Well... herr Körberg var sjuk och föreställningen var förhållandevis...hmm... hur ska man säga... nja, alltså.... tråkig. Helen Sjöholm är förstås helt lysande, det var också hennes sångnummer som lyfte föreställningen till att få betyget godkänd. Det spelade nog ingen större roll att Körbergaren inte var med, jag är rätt säker på att han inte hade kunnat höja betyget över godkänt.

Nåväl, vi drack i alla fall konstig öl innan föreställningen och såg kommissarie Wallander (Krister Henriksson) skynda förbi pubfönstret. Konstig öl + celebrity spotting var nästan i samma spännandehetsklass som hela musikalföreställningen...

På fredag käkade vi tjeckisk mat och drack lite mer konstig öl i goda och glada vänners lag. Och vem kunde tro att panerad ost kan vara en huvudrätt? Hand upp! Himmelrike för mig som älskar ost. Mums mums.
Senare studerade vi champagnehinkar och pratglada ungdomar (ja, tant listoplisto skrev faktiskt "ungdomar") på Kvarnen på Söder, drack Cosmopolitan och surrade lite med en väldigt bubblig brutta som "kände Norrland", för hon hade varit i Kramfors under julen och hennes pappa hade till och med varit i Kiruna en gång. Respect lixom! Kramfors! *S*

Lördag kväll spenderades i sällskap med några rejäla biffar, och då menar jag inte dörrvakter vid Stureplan eller så utan riktiga kobiffar, på Texas Longhorn. Paltkoma har numer en värdig konkurrent i sin släkting köttkoman. Aj. Men det var ruskigt gott!
Köttkoman tillbringades sedan framför "Stjärnorna på slottet", och det var inte bara Loffe som blev lite förälskad i Jonas Gardell. Vilken märklig man han är. Gardell alltså, inte Loffe. Eller jo, han med...

I morrn börjar vardagen igen. Hejsan hoppsan.

Jamenvisst

Över en Cosmopolitan eller två kan många ämnen avhandlas...

Mohaha

Det är inte förrätter...inte heller efterrätter...

Barn till salu

3 st kreativa flickor i 3-5-årsåldern säljes.
Särskilda förmågor: Alla tre har en konstnärlig ådra som med fördel utnyttjas för t.ex... väggmålningar i större format, med färgkrita. Alla tre är också skickliga lögnare.

Bra pris vid snabb affär. Valium medföljer, för köparens hälsa.

Semester bitte

Efter en inte särskilt utvilad julledighet är det snart dags för lite barnfri ledighet som jag ska tillbringa med att fönstershoppa dyra och vackra saker i hufvudstaden. En lunchdejt med Karriärmamman är inbokad, förutom den och fönstershoppingen är det nog mest Zzz som står på schemat. Yeah!

Ser ni en trött norrlänning på Stockholms gator nångång under den närmsta veckan kan det alltså vara jag. Säg gärna hej i så fall :-)

Avsnitt 806...

...där vår huvudperson, efter några få timmars sömn (fördelat på tre sängar), undrar hur hon nånsin kunnat tycka att texten till Lingonben är nonsens. Den är ju helt glasklar, mejkar hur mycket sense som helst.







Läs även andra bloggares åsikter om sömnbrist, lingonben

Sugen på att diskutera lite?

Kerubmamman funderar lite kring hur det kommer sig att pappa är försörjare och mamma svikare när det gäller föräldraskap och arbete.

Det anses även fullt normalt att en pappa jobbar hela (eller största delen av) barnets första år. Om en mamma går tillbaka till jobbet inom ett par månader efter förlossningen ifrågasätts hennes moderskänslor återigen.

Vad tycker du?