Muschock

Värsta nyheten...

Pussycat fruktar för sitt underliv

Psst.... TA PÅ TROSOR DÅ!














Läs även andra bloggares åsikter om Pussycat Dolls, Nicole Scherzinger, trosor, paparazzi

Vogue hjärta Crocs

Ryktet säger att franska Vogue eventuellt kommer att ha en bild i septembernumret där modellen Raquel Zimmermann har på sig Crocs.
Å ja ba tänker BRA för modellen, det måste ju vara skönt att för en gångs skull få ha bekväma skor på sig

Fast de hade ju kunnat gå medelvägen och använda sig av högklackade Crocs istället :-)

Läs även andra bloggares åsikter om Vogue, Raquel Zimmermann, Crocs, Foppatofflor, högklackade Crocs

Fler mentala noteringar

1. Om tant doktorn säger: "Jag sätter ett stygn", så kan det betyda "Jag sätter två stygn, det ena är lite hemligt så att du får en överraskning och lite helgpyssel när det första är borttaget".

2. Saker som sticker ut från örat i närheten av ett sår där tant doktorn lekt med skalpellen, och som ser ut som stygn, ÄR förmodligen stygn... dra inte jättehårt i sånt. Det gör ont.

3. Var beredd på att det också kan svida lite om du klipper dig i örat med hushållssax.

4. Det finns en anledning till att tant doktorn och sjuksköterskorna inte använder hushållssax för att ta bort stygn.

Bloody knuckles?

Receptfel i tidning förgiftade fyra

Allvarligt... om man ställer sig och river tjugo muskotnötter så är man hängiven. Då har man bestämt sig för att man jävlarimig ska göra världens godaste äppelkaka om det så ska ta flera dagar att riva skiten och orsaka fyra blodiga knogar* på kuppen
(*visa mig den som kan riva tjugo muskotnötter utan att halka på rivjärnet och fläka upp knogarna).

Men hederspris för hängivenhet måste ändå gå till de i sällskapet som faktiskt åt tillräckligt mycket av kakan (som måste ha smakat riktigt illa) för att bli förgiftade.

Läs även andra bloggares åsikter om Matmagasinet, muskot, muskotnöt, förgiftning

Mental notering

Två veckor kvar till Londonresan... måste skriva en "att göra"-lista.
- Leta passet
- Packa ner musikalbiljetter och grejs
- Packa bekväma skor
- Sitt inte på bagagebandet på flygplatsen

*fniss*

Jaha, var det sååååå de menade

Zandén och Gyllenhammar har skrivit ett nytt inlägg i Newsmill-bloggen, som respons på den "moralpanik" som de anser utbrutit efter deras "ömhet i ett slag över munnen"-inlägg, som btw inte skulle läsas bokstavligt, för det var mer ett "poetiskt anslag" och de flesta verkar ha haft svårt att "se komplexiteten" .

Tydligen har vi helt missförstått dem. Vad de egentligen menade var detta:

Har vi redan glömt att nazisterna var så säkra på vår lojalitet att de inte ens behövde invadera oss?

Våldet ingår i det mänskliga minnet, den är en del av vårt arv, att förtränga det är mer farligt än att ta fram det i ljuset.

Var finns Sveriges vackraste kvinnor? Enligt en av våra mest dominerande rättspsykiatriker sitter de i väntrummen på fängelseavdelningarna för våra farligaste kriminella. Många av dessa har skrivit till internerna och bett om att få bli deras kvinnor.

Låt oss ge oss hän i en sundare och vildare sexualitet

Visst blev det väldigt mycket tydligare nu?? Vi hade bara missat att det de vill debattera är... hmm... ett ögonblick... ööh... poesi? Nazism? Våra dåliga matvanor (korv & mos)? Kriminalvården och hur vi ska locka ut de vackra kvinnorna från fängelsernas väntrum?
Nå nå, det blir nog bra...



P.S. Diskussionen i kommentarerna till det kvasiintellektuella bullshit-inlägget (uttryck lånat ur kommentardiskussionen) är rätt underhållande.


Läs även andra bloggares åsikter om Jessica Zandén, Cecilia Gyllenhammar, Newsmill

Däng in frugan i elementet...

...så blir hon både öm och varm.

Det är det som först poppar upp i huvudet på mig efter att jag läst Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars inlägg i Newsmill-bloggen.
Jag har läst inlägget tre gånger på raken och jag förstår fortfarande inte vad de är ute efter. Debatt? Ja, kanske, men de skjuter så långt över (under, bakom?) målet att det inte ens blir intressant att debattera.

Vi stagnerar och dör i äktenskapen, vi vågar inte ta risker inom det, vi vågar inte vara kvinna och man för vi går så helt in i att vara mor och far och släpper raffigheten, experimenterandet, kärleken dör inom äktenskapen.

Ja, visst ligger det en del i det. Det är nog inte så många som kommer undan "ljumma korv-och-mos-samlag" i ett långt förhållande. Jag tror inte det existerar långa äktenskap där det blixtrar hela tiden.

Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.
[...]
Så länge vi förtränger våra djupaste önskningar, tiger om våra fantasier, inte vågar ge oss hän inför varandra, kan vi aldrig bli två levande biologiska varelser.

Visst, så ser en del på jämställdhet. Andra inte. Vad är en "manlig identitet"? Är det kanske den debatten Zandén och Gyllenhammar är ute efter? Jag undrar mer hur man har haft det i livet om man tror att det finns en motsättning mellan jämställdhet och passion...

Visst, det är kaxigt och lite knasigt busigt och uppfriskande att säga att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor. Sånt kan absolut göra folk rätt så uppretade. Men sedan blir det ju bara korkat:

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

Som sagt, däng in frugan i elementet så blir hon både varm och öm.
Hur tänker de här? Ska man få en smäll och sedan ställa sig på alla fyra för det magnifika försoningsknullet och på nåt vis tänka att det behöver vara så för att inte kärleken ska dö?
Gillar man smacka till sin partner så finns det ju klubbar för sånt. Jag dömer ingen. Jag fattar liksom bara inte hur man vill få det till att vara någon slags normal bild av ett fungerande äktenskap? Knulla hit, knulla dit och spöa sedan upp din partner. Typ så.
Död åt äktenskapet, ge oss "latinsk frihet" istället. Och du, var inte ledsen för att han spöade upp dig, se det istället som ett lysande tillfälle för ett magnifikt försoningsknull, det är nog precis vad du behöver.

Eller?


Andra som skrivit om detta: WB&NATH, The real Mymlan, Se till vänster, där går en arab, Opassande, Johnny Scharonne, P.E.O, Bakelit, Fokus, Aftonbladet, Åsa Mattsson, Karin Magnusson, WitchBitch, stationsvakt, Vera, emiracle, Cees corner, LouiseP, I was cured all right, Inas insikter, Sissi, Gylf, Mammans blogg, Sandra Gustafsson, Denise Rudberg, Gubbsoda

Läs även andra bloggares åsikter om Jessica Zandén, Cecilia Gyllenhammar, Newsmill

Kära dagbok

Alla säger ju att man lär sig en massa om man läser böcker, så ja ba: åkäj, jag leser väll lite då. Och igår lärde jag mig två nya ord: fittbralla och ryggfilé.

Böcker är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Belinda Olsson, Gravidchock, fittbralla, ryggfilé

What the world needs now...

In a galaxy far far away...på ett företag som kallas Sparköp Postorder.

Fan... deadline om tre timmar och jag måste komma på något nytt och fräscht till höstens katalog. *tuggar på pennan*
Vad behöver folk? Vad är det folk inte har en aning om att de inte kan leva utan? Faaan, måste komma på något snabbt nu. Vad gillar folk? Vad GÖR folk?

Hmm... folk går på toa... de bajsar... jag har det! En toarullehållare som ser ut som en gubbe som håller för näsan! Eller fan. En sån har ju Mackan redan gjort.

Gah... nåt till trädgården då! Folk gillar att vara i trädgården! *tuggar frenetiskt på pennan* Något slags prydnad kanske. Med lampor... i olika färger. *bläddrar i en pärm*
Satan! Annika snodde den idén.

Äh, jag ger upp. Jag läser tidningen istället, det kanske är nåt kul på bio. Aah, kolla, de kör "Sagan om ringen" igen. Det kan man ju inte missa.









DÄR satt den! Haha, chefen kommer bli sååå nöjd. *fnissar*
Jag ska göra ett ansikte som man sätter fast på ett träd! Det är nytt, det är unikt och folk kan inte leva utan det.
Vi kommer sälja miljoner! Och jag har världens bästa jobb. Bästa plejset liksom, nu ska jag bara göra klart skissen på de där lite för korta byxorna som jag började med förra veckan. Jag tror jag ska kalla dem... Relaxbyxan.





Läs även andra bloggares åsikter om Sparköp postorder, onödiga prylar, för korta byxor, trädansikte, konstiga lampor, trädgårdstillbehör, mode, design, prydnader, jag garvar ihjäl mig, stoppa Sparköp

Nästa dag...

Hon hasade sig långsamt över tröskeln. Den massiva blodförlusten hade gjort henne matt och blek....

Äh, jag orkar inte vara inspirerad, bedövningen börjar släppa. Jag har tagit bort födelsemärken. Två borta, två stygn på plats.

Hon kände sig stympad, som att en del av henne fattades (eller två)

*S*

Flämt!

listoplisto vaknade till den genomträngande signalen från väckarklockan och sträckte på sig som en katt. Natten hade varit lång och hon hade plågats av mardrömmar. Ögonlocken kändes tunga men hon visste att hon måste gå upp. Världen väntar inte på en bara för att man sovit illa.
På väg till badrummet ryckte hon till vid ljudet av en hostning. Det var fyraåringen som vaknat. Hon var alldeles rödmosig i sitt annars liljevita barnansikte.

-Jag är sjuk mamma, sa hon med svag röst. -Jag kan inte gå till dagis idag.

listoplisto flämtade. Nej, inte idag tänkte hon matt. Gud, å Gud, varför straffar du mig så? På pannkaksdagen av alla dagar! Det var dagen då Ruggugglorna skulle planera strategin inför hösten, den viktigaste av dagar, den viktigaste av planerade luncher. Att missa den kunde få ödesdigra konsekvenser, det visste hon...

------------------------
Jag är skadad av mitt senaste projekt. Jag håller på med ett översättningsprov för Harlequin, och funderar på om jag ska börja flämta lite då och då i vardagen. Det mesta blir faktiskt mer spännande med ett flämt.
Men ja, jag är hemma med sjuka barn. En har feber och de två andra är allmänt hängiga. Flämt!

Nu kaffe!

Men jag är så dum i huvet...

Igår morse... vi gick upp rätt tidigt, jag hann käka frukost, kidsen kollade barnprogram, jag satt och läste, kollade bloggvärlden, surfade lite, läste lite till och kom sedan på att FAN, det är ju dags för lunch. Masade mig till köket, plockade fram lite prylar för att börja förbereda och slängde sedan ett getöga på klockan för att beräkna vilken tid maten skulle vara klar.
9.15
WHAT? 9.15?
Suck... tillbaka med grejerna i kylen igen. Okej att det kan vara mysigt med tidig lunch, men NÅN jävla ordning får det väl vara. Man lagar inte lunch kvart över nio.

Idag dårå... vi sov lite längre än igår. Jag har käkat frukost, läst lite, kidsen har kollat barnprogram, lekt och dessutom hunnit bada. Najs och bra förmiddagssyssla, dags att fixa lunchen alltså. Makaroner och korv, enkelt och bra. Korven är stekt, makaronerna är strax färdigkokta och jag satte mig just vid datorn för att kolla läget. Och ser att klockan bara är 10.15.

Man skulle ju kunna tro att jag hade lärt mig något av gårdagen, men det verkar inte så va?
Suck.

Nämen nog är barn lite söta ändå...

Fyraåringen kryper just nu under köksbordet och dammsuger golvet.
På riktigt.
Jag har inte tvingat henne, inte mutat henne, inte ens uppmuntrat henne. Hon ville bara dammsuga, och nu tar hon uppdraget på största allvar.

Jag måste vara en sjuhelsikes bra mamma som lyckats producera något sådant. Hurra för mig! :-)

EDIT: Nu lyfter hon undan stolarna för att komma åt ordentligt. Hon har till och med den där "flytta på dig annars kommer jag att bonka in i dina fötter och låtsas som om det var en olyckshändelse"-blicken. Fan, den tar ju ÅR att få till!! Hon har talang, ingen tvekan om det.

Yo Runar!!

Om det inte skulle funka med den där nya bruden du har, så har du en solklar ny karriär på Prisma Teknik.

Basåruvet asså.

Så firar man OS!

Xiang var ute och gick i en park i Hong Kong en kväll. På sin promenad passerade han ett antal bänkar och plötsligt kom han på en kul grej.

Hmm... skulle det inte vara skoj att ragga upp en av bänkarna... liksom för att fira invigningen av OS?

Tänkt och gjort. Xiang hånglade upp bänken och efter en stund var det så dags att fullborda kärleksaffären. Xiang körde in pickadollen i ett av de hål som fanns i bänken, och kände kärlekens safter flöda i hela honom. Han var så lycklig, så lycklig

Äntligen har jag hittat en bänk värdig att ta hem till mamma och pappa. Det här är äkta kärlek, the real stuff!

Efter en minut eller två visade det sig att kärlekens safter inte bara flödade i ben och armar utan även ut i köttflöjten. Och som de flesta vet så har köttflöjter en förmåga att liksom... växa en smula när de blir glada och spralliga. Så även för Xiang, som till sin stora förvåning upptäckte att han hade fastnat i hålet i bänken. Hans förvåning och chock var total.

Varför gööör du detta mot mig? Jag trodde vi hade något speciellt, något äkta

Xiang snyftade förtvivlat. Hur kunde han låta sig luras så? Bänken ville bara ha honom för hans kropp, inte för hans skarpa intellekt eller hans stora samling av kommunistisk litteratur från 1940-talet.

När ambulansen kom för att hämta Xiang var han helt nedbruten av sorg och besvikelse. Han hade mött kärleken och förlorat den igen, allt inom loppet av några minuter. Bänken fick följa med till sjukhuset där den till slut släppte sitt giriga grepp om Xiangs (inte längre så stolta) mandom.

Filmen om denna tragiska kärlekshistoria finns här. Historien förtäljer inte huruvida Xiang sedan dess har funnit någon ny kärlek, inte heller vad hans mamma sa till honom när han skrivits ut från sjukhuset.

Bloggen som säkert kommer byta namn flera gånger önskar i alla fall Xiang all lycka i framtiden, och skickar en tub glidmedel som "krya-på-dig"-present. Man vet aldrig när man kan behöva lite sånt.


Läs även andra bloggares åsikter om Xiang, Hong Kong, ha sex med en bänk, fastna med snoppen

Nej, vi har inte varit på månen

Jag börjar bli mer och mer benägen att sälla mig till "moon landing hoax"-människorna.
För hur i helskotta kan de ha flugit till, och landat på månen, styrda av datorer med kapacitet motsvarande ett modernt våffeljärn? När jag inte ens kan få MSN att funka felfritt på min moderna superbraiga dator??? Va? Va? Va?

*mutter mutter*

Rising above

I mitt sexhundrasjuttionde inlägg i den här bloggen väljer jag att säga WHAT? när jag ser att Blondinbella ska få ett eget TV-program.

Jag kan ta den där snigeln på ögat nu.

Ny krönika ute nu

Det är inte JAG som är hysterisk


Läs även andra bloggares åsikter om krönika, niomånader, jämställdhet, könsroller, rosa, blått

Sprit, mer sprit!!

Jag skriver sällan om mitt jobb... dels för att det sällan finns särskilt mycket att skriva, och dels för att jag inte KAN skriva så mycket utan att begå typ tjänstefel eller nåt.
Idag skriver jag i alla fall att jag haft den tuffaste dagen hittills på mitt jobb, och bl.a. hunnit med en radiointervju och att bli så arg att jag nästan imploderade (fast inte under intervjun, SÅ kul ska vi inte ha)

Men nu känns det bättre :-)

Typsnittet Comic sans, jag önskar att det inte fanns...

Från Pang Prego.... sången om typsnittet Comic sans. Enjoy! :-)

Slutrapport navelluddspillning

Navelluddet blev pillat, golvet blev lagt och redan dagen efter Klicketiklick var väggprydnader och sängar på plats och de små huliganerna flyttade in.
Nu är även rullgardin och lampor på plats, och tvååringarna älskar sitt rum.

Mission accomplished. Och förstå... listoplisto slutförde något. Det är amejsing!

Eller nä... fan... gardinen är inte på plats.

I jämställdhetens tecken

Fyraåringen ställer sig på det halvlagda golvet för att inspektera lite.
Den ledbrutna mamman frågar (inte utan en gnutta stolthet i rösten):

- Visst blir det fint?
- Men... mamma, det är alldeles vitt där (säger fyraåringen och pekar på den ofärdiga delen)
- Ja, det är inte färdigt än. Pappa ska göra färdigt sedan.
- Jaha. Men mamma... jag vill att du ska göra det.
- Jaså, varför det?
- Vet pappa hur man gör?
- Jadå, klart han vet hur man gör. Pappor kan också lägga golv (mamman försöker vara lite jämställdhetspedagogisk).

Fyraåringen tittar på golvet, funderar en stund och tittar sedan klentroget på den ledbrutna mamman.

- Mmm.... kanske inte.

Klicketiklick

Klick klick, klicketiklick.

Det är såååååå enkelt att lägga klickgolv. Om väggarna är raka och det inte är några garderober eller element i vägen. Superenkelt. Verkligen. Ba klick klick liksom.

Den som är observant ser ett element på bilden... den som har sett rummet vet att det också finns garderober. Den som är riktigt observant noterar också att de krångliga delarna av golvet är lagda. Av moi.

Jag hatar att lägga golv. Och det är så skönt att jag är färdig, nu är det makens tur att göra resten.
Have fun älskling! Behöver du hjälp, fråga någon annan. Jag är strängeligen upptagen med att pilla ludd ur naveln.

Utmaning, det var länge sedan sist!

Snodd från Catya

Tre saker jag gärna ägnar mig åt:
Kramas
Familjeliv (sajten alltså)
Läsa

Tre saker jag gör när jag vaknar:
Snoozar
Snoozar
Snoozar

Tre saker jag måste ha under dagen:
Frukost
Kaffe
En stunds lugn och ro

Tre personlighetsdrag på mig:
Ärlig
Glad
Diplomatisk

Tre saker jag är rädd för:
Att få stryk
Att mina barn ska fara illa
Att bli blind

Tre saker jag drömmer om:
Att bli ekonomiskt oberoende
Att ge ut en bok
Att mina barn får långa och lyckliga liv


Äh, hur båååring är jag egentligen.... ja ja, det kompenseras kanske av att jag överraskade Sussie med en ny handväska idag. Snälla människor ska ha presenter, så är det bara, och jag tror hon blev lite glad i alla fall :-)

Alltså... varför?

Okej, det är lite coolt att det är 080808 idag, men alltså varför ska det firas så in i bänken?
Och varför bara i Stockholm? Kolla, värsta schemat för Go08.
Och varför är det lite mer än 8 mil från Kiruna till Stockholm?

Men nej, ja ä int' bitter.

Shiiit

I förra inlägget nämnde jag ju Henrik Torehammar, som är programledare för Brunchrapporten i P3. Himla bra program faktiskt.
I alla fall så tänkte jag att jag kanske skulle googla honom och lägga in en länk i inlägget, och så plötsligt ramlade jag in på en P3-länk där han var på bild med Klara Zimmergren, ni vet Mia & Klara-Klara.


Å ja ba höll på å döööö, för jag har hela tiden varit helt säker på att Klara är den mörkhåriga.
Klara var sommarfågel i Christer i P3 för nån vecka sedan och jag har liksom sett henne framför mig när jag hört hennes underbara röst som passar så bra i radio.

Och så visar det sig nu att jag har sett helt FEL.
Suck. Mina cirklar är rubbade.










Läs även andra bloggares åsikter om Mia & Klara, Mia Skäringer

EMO - grundkurs

Ifall det rådde någon tvekan om vad "emo" är så bör den vara utsuddad nu.
Lykke Li är så emo att Henrik Torehammar (alla emosars skyddshelgon) förmodligen studsar och fnittrar av lycka just nu. Känn bara på detta:

– Jag skulle önska att jag inte hade det här barnansiktet och den här
bebisrösten. Jag skulle önska att jag såg ut som en gammal prostituerad.

eller varför inte detta, som svar på frågan om vad som är mest svenskt med henne:

– Att jag avskyr mig själv och vill dö.

Och så är hon 22 år gammal också. Hur gulligt kan det BLI?
Som en liten (emo)nchichi nästan :-) Bara en hårfärgning som saknas, så blir det perfekt!


Läs även andra bloggares åsikter om Lykke Li, emo, Henrik Torehammar

Ja, då var sommaren slut då...

Sista allsången har klingat ut, då är sommaren över. Det kan inte ha varit helt lätt att vara Anders Lundin igår och behöva prestera bästa avslutningsprogrammet med käckaste minen efter alla sågningar av hans insats den senaste tiden.
Och sorgligt men sant... även jag, som verkligen gillar Anders Lundin, känner att nu räcker det. Nu har han gjort sitt, det är dags att lämna över och det är dags att göra allsången till allsång igen. Det behöver inte vara allsång/rockkonsert/popshow/roliga timmen/politiska hörnan/djurkunskap/kändismingel på samma gång, det blir bara skitnödigt och jävligt fladdrigt då.

Men Robert Gustafsson var lysande i avslutningen. Bättre än på länge faktiskt!




Läs även andra bloggares åsikter om Allsång på Skansen, Anders Lundin, Robert Gustafsson, SVT

Sverige är fantastiskt (fult)

Anders Westgårdh tycker att Sverige är fult och ovårdat och behöver en makeover. Jag är benägen att hålla med honom. Läs och begrunda, vad tycker du?

Du gamla, du fula


Läs även andra bloggares åsikter om Anders Westgårdh, Sverige, fult, makeover

FFS!

Är det verkligen rimligt att man ska behöva montera isär halva bilen för att byta en blinkerslampa??
Jag ger mig fan på att idioterna på Opel har satt in dolda kameror i alla sina bilar och att kamerorna aktiveras varje gång en stackars bilist öppnar lampbytarluckan i bagaget bara för att med chock inse att man inte ens är nära nån förbannad glödlampa. Och då sitter de i sin idiotbilfabrik och garvar ihjäl sig och funderar på hur de ska kunna krångla till det ännu mer i nästa bilmodell.

Och inte nog med det. Neheeeeejdå.
Idioterna på Opel samarbetar nämligen med idioterna som tillverkar glödlampor till bilar. Ni vet, de där företagen som har små käcka foldrar eller ambitiösa pärmar på bensinmacken där man kan bläddra och se vilken lampjävel man ska ha till just sin bil.

Fatta vilken hysterisk humor det måste vara när de i sina dolda kameror ser en förfrusen norrlänning (det är typ 7 grader varmt här) som först försöker bryta sig in till glödlamporna, ser hennes lycka när hon hittar vägen in och sedan bevittnar antiklimax när hon inser att glödlampan som hon bläddrat fram i lampfabrikantens folder och som är den enda lampa som anges för hennes bil, inte passar.


Bajs.


Läs även andra bloggares åsikter om bil, blinkers, glödlampa, byta glödlampa, Opel, skitbil, måndag, jävlar

Men vad är GREJEN???

Ja? Vad ÄR grejen??? Med Stimorol Raspberry Peach Fusion alltså?

Ja ba... söndag kväll, måste gå till Ica och köpa blöjor. Fine fine. Kommer hem, inser att jag borde ha köpt nappar också eftersom de tre huliganerna har tuggat sönder nästan alla.

Är du förälder till nappbarn så hajjar du läget, är du inte så kan jag säga att en natt utan tillräckligt många nappar är ungefär som... att försöka sova utan tält och sovsäck på Mount Everests förhöjda basläger. Ej genomförbart alltså.

Ja ja, ny promenad till Ica och i kassakön spanade jag på de olika Stimorolsorterna på hyllan. Förr i tiden (sagt som en gammelmormor) fanns det EN sorts Stimorol, när det kom en sockerfri var det som julafton hela tiden. Nu finns det typ en miljoooon olika, och av någon outgrundlig anledning köpte jag alltså Raspberry Peach Fusion.
Hallon är gott, persika ännu godare. Vad kan gå fel?

Massor, skulle det visa sig.

Bitarna har helt fel storlek. En bit = för lite. Två bitar = som när man var liten och stoppade in ett helt paket Hubba Bubba på en gång.
Sötningsmedelschock! (något för Aftonbladets löpsedel). Jiiiisus, det är nästan så det gör ont i tänderna. Och varför (why God, WHYYY??) sätter man nåt flytande i mitten av ett tuggummi? Det är faktiskt bara äckligt, inget annat.

Stimorol Raspberry Peach Fusion får en överkryssad (och svårt sötningsmedelschockad) listoplisto i betyg. Sverker skulle ha en heldag med detta, soptunnan skulle få tandvärk.

Och förresten... när jag ändå är på gnällhumör. Det är såååå töntigt att röka på scen när man är med i Sommarkrysset och ska spela EN sketen låt. Det var inte rock'n roll 1996 och det är inte rock'n roll nu. Har man SÅ svåra abstinensbesvär att man inte fixar ett femminutersgig utan cigg, då ska man fan lägga in sig på rehab. Sådeså.


Over and out. Färdiggnällt för idag. Kanske...


Läs även andra bloggares åsikter om Stimorol Raspberry Peach Fusion, sötningsmedel, Backyard Babies, Sverker, soptunna, rock'n roll, töntigt

Inte var det bättre förr...

... i alla fall inte roligare.

Världens äldsta (?) skämt har hittats. Det är 3900 år gammalt och lyder som följer

Något som inte har hänt sen urminnes tider. En ung kvinna som inte har pruttat i sin makes knä

Jag skrattar så det sprutar kaffe ur näsan (inspirerat av en Larson-strip som faktiskt är kul på riktigt).
Eller nä... jag skrattar faktiskt inte alls. Däremot försöker jag febrilt förstå skämtet i skämtet. Kanske det blir lättare att förstå på engelska...

Something which has never occurred since time immemorial: a young woman did not fart in her husband's lap

Hmm, nej. Det hjälpte inte. Jäklar vilket tråkigt skämt.
Jag kommer aldrig mer se på buskis på samma sätt (som världens tråkigaste humorform). Buskis har i alla fall NÅN poäng ibland, var tredje timme eller så.


Läs även andra bloggares åsikter om världens äldsta skämt, humor, roliga historier, buskis